Porträtt: Charlie Chaplin (1889-1977)
Charlie Chaplin och hans uppväxt
Den 16:e april 1889 föddes Charles Spencer Chaplin i Walworth, London, England. Båda hans föräldrar, Charlie Chaplin Sr. och Hannah Chaplin (mer känd som Lily Harley), jobbade som artister och var omtyckta i sin hemstad. När Charlie var tre år separerade föräldrarna och fadern valde att ta avstånd från familjen, vilket innebar att Charlie levde endast med sin mor och äldre halvbror Sidney under sina första år. Men eftersom Hannahs karriär saknade framgång tvingades han att flytta till ett arbetshem för fattiga, bara sju år gammal.
Två år senare, under tiden han bodde på sitt andra fattighus för barn, insjuknade modern av en psykos orsakad av undernäring och syfilis, och lades in på sjukhus. Bröderna skickades då för att bo med sin far, som vid det här laget hade utvecklat ett kraftigt alkoholmissbruk. Efter två månader tvingades myndigheterna rycka in och placera barnen på ett nytt hem. Två år senare, 1901, avled Charlie Chaplin Sr. i en leversjukdom.
Hannah Chaplin fortsatte pendla in och ut från olika sjukhus fram till sin död 1928. Charlie hade inget annat val än att klara sig på egna ben. Han valde att söka sig till scenen. Med ärvda talanger från sin föräldrar var han en naturbegåvning och gjorde sitt första framträdande i ungdomsgruppen "The Eight Lancashire Lads" som steppdansare med vilken han turnerade runt om i England mellan 1899 och 1900.
Framträdandena utvecklades till skådespelarroller. Det ledde så småningom till att Chaplin, år 1910, blev medlem i komedigruppen Fred Karno Repertoire Company och fick chansen att uppträda i USA. Publiken älskade honom och när gruppen återvände till Staterna två år senare erbjöds han ett filmkontrakt. 1913 skrev han på för Keystone Film Company med en ingångslön på 150 dollar i veckan. Men eftersom hans filmer blev enorma succéer började snart fler rycka i honom med generösa erbjudanden.
1915 skrev han på med The Essanay Company med en stor löneförhöjning och året därpå slöt han avtal The Mutual Film Corporation för att spela in tolv nya kortfilmer, bland annat The Fireman, The Vagabond och Easy Street (som ansågs vara hans bästa dittills).
När kontraktet gick ut 1917 ville Chaplin ha mer frihet och utrymme att för sina egna tanker och idéer. Han lät därför bygga sin egen studio i centrala Hollywood. Året därpå skapade han ett samarbete med First National Exhibitors’ Circuit och erhöll genom det en miljon dollar för vilka han lät bygga sin egen studio. Hans första egentillverkade film blev A Dog’s Life om Chaplins klassiska karaktär "Luffaren" och hans hund som försöker överleva på gatorna, och släpptes 1918.
Chaplins nästa projekt blev dock något annorlunda. På grund av första världskriget så beslutade han sig samma år för att turnera landet runt och samla in pengar till de allierade trupperna. Han spelade även in en propagandafilm kallad The Bond som han donerade till regeringen. Några månader senare gick han dessutom emot sina kompanjoners varningar och släppte komedin Shoulder Arms vars handling kretsade kring kriget. De var rädda för hur folket skulle reagera på att man drev om något så färskt i minnet. Men filmen blev en enorm framgång och gjorde istället Chaplin populärare än någonsin.
Året därpå gick han samman med Mary Pickford, Douglas Fairbanks och D.W. Griffith och bildade organisationen United Artist Corporation (U.A.), vars syfte var att ge självständiga filmskapare chansen att skapa sina egna verk. Under åren skulle det komma att samarbeta med bland andra Walt Disney och Howard Hughes. Men innan Chaplin kunde sätta sig in i firman på riktigt var han tvungen att fullfölja sitt kontrakt med First National Exhibitors’ Circuit och gjorde sin sista film enligt kontraktet som släpptes 1921.
Resultatet blev ett av hans absolut största mästerverk, långfilmen The Kid, som handlar om Luffaren som kommer i kontakt med en föräldralös liten pojke (spelad av Jackie Coogan) och tar honom under sina vingar. De följande åren spelade Chaplin in totalt åtta långfilmer tillsammans med U.A. Tre av de största listas längre ner i porträttet. År 1951 sålde han sina sista aktier i bolaget efter att de tappat flera filmkontrakt och var nära konkurs.
Efter andra världskriget etablerade regeringen en fientlig ton mot Chaplin. De började ifrågasätta den ryssvänliga sida som han hade börjat visa och anklagade honom tillslut för att vara kommunist. Trots bristen på bevis lät de varken honom och hans familj återvända in i landet efter ett besök i England år 1952. Då valde familjen Chaplin att flytta till Schweiz där Charlie bodde resten av sitt liv.
Den allra sista filmen Chaplin producerade blev A Countess from Hong Kong och hade premiär 1966. Det var den enda han gjorde som var i färg och huvudrollerna leddes av Marlon Brando och Sophia Loren. Men trots det så blev filmen aldrig någon större framgång.
Under sitt liv var Chaplin gift fyra gånger och fick totalt elva barn. För sitt bidrag till filmindustrin så belönades han med en hedersutnämning på Oscarsgalan 1972 som han, trots sin tidigare förvisning, tog emot vid ceremonin personligen. Han vann även en statyett för Bästa Musik till filmen Limelight (1952) tillsammans med Raymond Rasch och Larry Russell. Men eftersom filmen inte hade en ordentlig amerikansk premiär förrän 1972 kunde priset inte tilldelas förrän vid 1973 års gala. Priset togs då emot av Russells dotter, Raschs son och Chaplins goda vän, skådespelerskan Candice Bergen. Han vann dessutom en specialpris för sitt arbete bakom filmen The Circus (1929).
Den 25 december 1977 avled Chaplin av naturliga orsaker i sitt hem 88 år gammal.
De tre bästa filmerna av Charlie Chaplin
The Great Dictator (1940)
En judisk barberare råkar ut för en olycka under första världskriget och drabbas av minnesförlust. Han vårdas under flera år och är inte medveten om de förändring som hans land, Tomanien, utsätts för. När han skrivs ut har diktatorn Adenoid Hynkel tagit över makten och placerat alla judar i getton. Tillsammans med sin nya flickvän måste han nu kämpa för att överleva innan slumkvarteren rensas ut.
Denna satir av Hitler och hans dåd i Tyskland uppskattades av publiken, samtidigt som vissa kritiker menade att det sluttal Chaplin håller i filmen till tittarna gjorde det omöjligt att se hans verk som opolitiska i framtiden.
Filmen nominerades till fem Oscars och ligger för tillfället på plats #54 på iMDb:s Topp 250 filmer-lista.
Modern Times (1936)
Luffaren jobbar på fabrik med att dra åt skruva och muttrar. Han blir utvald att få testa en ny maskin men när det hela går snett tror ledningen att han har blivit galen och skickar honom till psykvårdsanstalt. När han väl blir frisläppt så råkar han vifta med en röd flagga och misstas då för en kommunist, vilket leder till att han kastas i fängelse som han nu måste bryta sig ut ifrån.
Modern Times blev den sista stumfilmen Chaplin gjorde. Den producerades samtidigt som talfilmerna började ta över på marknaden vilket anses vara det största budskapet i filmens inledande scener på fabriken etersom humorn i huvudsak driver med moderniseringen av samhället.
Filmen ligger för tillfället på plats #39 på iMDb:s Topp 250 filmer-lista.
City Lights (1931)
Luffaren träffar en vacker blind flicka som säljer blommor på gatan. Av misstag misstar hon honom för att vara förmögen och därmed kapabel till att hjälpa henne finansiera en operation som kan återskapa hennes synförmåga. Chaplin måste nu fixa fram pengarna på annat sätt och utsätter sig för både det ena och det andra i hopp om att kunna vinna hennes hjärta.
Detta blev filmen som Chaplin la ner allra mest tid och energi på. När den var klar hade han spenderat totalt två år och åtta månader för att skapa den varav 190 dagar gick åt till inspelningen. Han övervägde dessutom att låta detta bli en talfilm, men för att inte riskera att förlora sin internationella publik valde han att göra precis som i alla sin tidigare verk och låta hela vara stum.
Filmen ligger för tillfället på plats #34 på iMDb:s Topp 250 filmer-lista.