James Gunn om Guardians of the Galaxy 3: "Alltid tänkt som ett avslut"

Året var 2014 och Marvels totala dominans över superhjälte-sfären var ett självklart faktum. Företaget smed succé efter succé och nu skulle ett gäng hyfsat obskyra, galaktiska väktare göra filmisk entré: Guardians of the Galaxy. Att göra storslagen, emotionell och vrålskoj underhållning av en tvärilsk tvättbjörn och ett pratande träd var att betrakta som en risk, men Kevin Feige rodde hem även detta projektet. Nu är karaktärer som Star Lord, Drax, Rocket och Groot ingjutna i Marvels cinematiska identitet men det är dags att möta vägens slut del tre av filmserien. 

Guardians of the Galaxy Vol. 3 landar snart på svenska biografer landet över (och HÄR kan du läsa Filmtopps recension). Filmtopp bjöds in till en presskonferens där filmskaparna och delar av casten svarade på journalistkårens frågor och delade sina emotionellt laddade tankar kring att serien nått sitt slut. Givetvis drog vi på spandexen, lutade oss tillbaka och njöt. Det var en diger skara Hollywood-elit som väntade på oss i form av Marvel-kingen Kevin Feige, regissör och manusförfattare James Gunn med sitt trogna stall av skådespelare: Chris Pratt, Karen Gillan, Will Poulter, Chukwudi Iwuji, Pom Klementieff, Sean Gunn, Maria Bakalova och Nathan Fillion (som även agerade kvällens moderator).

"Den sorgligaste biten för mig är hur mycket jag kommer att sakna karaktärerna"

Första frågan riktadas till James Gunn, regissör och manusförfattare, om hur det känns att avrunda filmserien och drömmen om att de faktiskt blev gjorda:

– Jag ska inte ljuga, jag drömde om detta. Jag hade en bra känsla från början, jag visste att vi gjorde något annorlunda och jag kände att världen behövde en ny stor rymd-fantasy. Så givetvis blev jag glatt överraskad över att min dröm faktiskt gick i uppfyllelse. Den här upplevelsen har förändrat mig så mycket. Från det jag lärt mig till att jag fått den här fantastiska familjen. Jag har varit grym på att inte anlita idioter, helt enkelt. Utan folk som faktiskt är empatiska, kärleksfulla och snälla. Mina bästa minnen är därför inte nödvändigtvis att gå på premiärer eller presskonferenser, utan små härliga stunder vid inspelningen som dumma skämt med Chris, tramsa med Pom och inte fatta vad hon snackar om.

Gunn utvecklar sedan sin enorma vördnad och kärlek till karaktärerna:

– Den sorgligaste biten för mig är hur mycket jag kommer att sakna karaktärerna. Jag älskar allihopa, men det är några särskilda som ligger extra nära mitt hjärta, som Rocket. Det är den sorgligaste biten för mig. Skådespelarna och filmskaparna kommer jag att få träffa igen, men karaktärerna kommer jag inte att få skriva om igen, i alla fall inte inom överskådlig framtid. 

Fillion vänder sig sedan till filmernas huvudrollsinnehavare, vår allas Chris Pratt, som berättar om var Star Lord befinner sig emotionellt och själsligt i filmens inledning:

– Star Lord är utan tvivel vilse. Jag tänker att en del i att vara människa är att vi finner oss själva i våra relationer till andra människor, i laget, eller familjen. I första filmen flydde han från traumat av att hans mamma dog och lyckas klä på sig en karaktär som han snickrade ihop av diverse populärkulturella ikoner. Han hittade sig själv i den rollen. Sedan hittade han sig själv tillsammans med Guardians of the Galaxy och genom sin relation till sin pappa och, sist men inte minst, i kärleksrelationen till Gamora. Så detta är en snubbe som verkligen letat efter sin identitet och nu är den bortblåst. Han är utan tvivel vilse när vi möter honom.

Pratt får sedan frågan om han kan tänka sig att återigen arbeta med James Gunn om möjligheten uppstår. Pratt svarar direkt:

–  Utan tvivel. Den möjligheten skulle jag nappa på direkt. Att göra film är skoj, men när du får göra film med människor som du älskar så är det ännu roligare. Det är det som är resan. Destinationen suger ibland. Ibland lägger du ner enorma mängder energi, jobbar stenhårt, men filmen suger ändå. Med James är både resan och destinationen magnifika. Jag vet inte hur han gör det, faktiskt. 

"Nu fattar jag hur det känns att vara hackkyckling" – Karen Gillan

Gillan spelar Nebula i filmerna och karaktären har gjort lite av en 180-vändning och gått från skurk till hjälte (om än en smula ofrivillig sådan). Gillan djupdyker i vad som förändrade henne mest under filmseriens gång:

– Nu förstår jag mer om hur det kännas att vara hackkycklingen i syskonskaran. Nebula var ju knappast favoriten av systrarna och eftersom jag är ensambarn så skulle jag aldrig fattat den känslan utan karaktärens hjälp.

Sedan är det dags för mannen som bär ansvaret över hela den fantastiska MCU-sagan, Kevin Feige, att få ordet. Feige berättar om varför avslutet för Guardians känns så speciellt:

–  Vi har ju haft trilogier förut, så jag började fundera kring varför just Guardians kändes så otroligt annorlunda. Jag tror att det beror på att Guardians var så "out there". Visst, den första knöt an lite grand till Thanos och stenarna, men Avengers var inte med och filmen var inte någon språngbräda för Tony Starks nästa äventyr. Guardians var vårt första försök att säga att vi inte bara ville göra superhjältefilmer, utan bredda oss lite och göra en enorm rymdfilm. Och det lyckades! Så att avsluta den här trilogin, med James Gunn som gjort alla tre, känns unikt för hela MCU och för oss.    

Nästa väktares tur att ta bladet från munnen är fan-favoriten Mantis, spelad av den eminenta Pom Klementieff. Klementieff berättar om sin relation till den excentriska karaktären:

– Mantis är ju en empat som har nyckeln att kunna känna med allt och alla så det har varit vackert att försöka ta fram så pass djupa och uppriktiga känslor. Och så fick jag ju lov att vara superkonstig, vilket är sjukt kul, det kommer liksom naturligt för mig. James beskrev Mantis som limmet som håller ihop Guardians och det är väldigt vackert. Karaktären har utvecklats så mycket också. I tvåan var hon lite som en skum insekt, gjorde många märkliga handgester, typ som Mr. Burns i Simpsons, men nu har hon hängt med Guardians så länge att hon har förändrats. 

James Gunn fortsätter:

– Mantis superkraft är ju verkligen empati och hennes känslor. Som publik är vi väldigt vana vid macho-hardcore-krafter där folk skjuter laser ur ögonen, kastar bilar och skjuter folk, och så kommer Mantis in med en emotionell superkraft som matchar eller till och med överträffar alla. Hon besegrade trots allt nästan Thanos själv, kom ihåg det. 

Klementieff hakar på:

– Folk snackar alltid om kvinnliga karaktärer som är brutala och "bad-ass", och jag älskar det men detta är annorlunda och mer intressant. Vi behöver mångfald.

"Jag såg ut lite som Homer Simpsons " – Chukwudi Iwuji

I Guardians of the Galaxy 3 introduceras vi för en hel del nya ansikten, bland andra karaktären The High Evolutionary, spelad av Chukwudi Iwuji. Skådespelaren har tidigare jobbat med James Gunn i HBO-serien Peacemaker, men säger att han ändå nördade loss rejält när han blev castad: 

– Vi hade just filmat färdigt dansintrot till Peacemaker och då jag fick beskedet, och om vi ska fortsätta på Simpsons-referenser så såg jag ut lie som Homer Simpson när han inte vet vad han ska säga och bara står och blinkar. Det närmaste jag kommit Marvel innan var min lokala IMAX-salong liksom.

Han fortsätter om hur det var att gestalta en ond karaktär:

– Det första vi möter när han introduceras är att han lyssnar på opera, så jag förstod tidigt att klassisk musik var en stor del i att gestalta karaktären. Jag var inte helt hundra på hur jag ville porträttera honom, så jag började lyssna på en jäkla massa klassisk musik. För mig blev det verktyget för att hitta vem den här killen var. Jag föreställde mig att han inte sover, att han behöver sin musik och lyssnar maniskt på den när han vandrar omkring på sitt slott om natten. 

När det ändå snackas musik passar Fillion på att läsa en fråga från en av journalisterna som handlar om hur James Gunn väljer musiken till sina filmer.

– De två första soundtracken blev enorma succéer och för vissa artister förändrades hela deras liv. Jag vill såklart ge bra musik till folk, grymma band som förtjänar det. Jag väljer musiken redan på manusstadiet och skriver till musiken. Det var svårt att välja musiken till den här filmen dock, för i de två första var det mest 70 och 80-tals hits. I tvåan får Quill tillgång till mer musik tack vare Yondu så nu snackar vi 70-00 talet. Jag kunde nästan välja vad som helst den här gången, vilket gjorde det hela väldigt svårt. 

Nästa nytillskott till Guardians-familjen är Will Poulter, som spelar rollen som skurken Adam Warlock.

– Jag kunde inte ha fått ett bättre välkomnande. Det var otäckt att så utanför och kika in, för jag var ett stort fan av Guardians-filmerna. Du tänker ju aldrig att du själv ska bli en del av något så massivt, men jag blev väldigt väl behandlad och det beror nog, precis som James tidigare sa, att han har anställt väldigt fina människor. Inte bara skådespelarna, utan varenda avdelning av filmskaparna består av underbara människor. 

Nästa fråga från journalistkåren riktas till Kevin Feige. Det är en skribent som undrar hur pass mycket frihet direktiv James Gunn fick att styra karaktärernas öde, eftersom de alla trots allt existerar i ett gemensamt universum:

– Han fick nästan total frihet, så långt det var möjligt. Vi hade mycket diskussioner kring vilka karaktärer som kunde dödas av under tidigare filmer, men inte i denna. Serien var från början designad för att kunna knytas ihop och del tre var alltid tänkt att vara ett avslut.

Mot slutet sammanfattar Chris Pratt om hur det kändes under den sista inspelningsdagen:

– Det du alltid vill undvika är ånger. Att se tillbaka på upplevelser och tänka att jag inte njöt tillräckligt. Men detta visste jag innan så jag satsade verkligen på att vara närvarande i allting. Det kändes ändå som en virvelvind, så klart, men känslorna som dominerade hos mig var tacksamhet. Det var viktigt för mig för jag har varit med om upplevelser förr där allt bara sprungit förbi som t.ex. Parks and Recreation, där du plötsligt står där sista dagen utan att ha en aning om ifall jag någonsin kommer träffa de här människorna igen. Det ville jag undvika den här gången och jag var på mina kollegor om att verkligen ta vara på tiden. Jag ville gärna också vara snubben som påminde alla om hur långt vi tagit oss, så jag tog ofta med mig artiklar där skribenter skanderade hur första filmen skulle bli Marvels största fiasko. 

Chris Pratt är en riktig klumpeduns

Avslutningsvis bjuder James Gunn på en anekdot som han upplever ringar in hans känslor kring att ha löpt med Guardians-fanan i mål:

– Vi satt på ett flyg allihopa. Chris är en ökänt klumpig herre och har köpt sig en kaffe. Givetvis finns det en kopphållare vid platsen, men Chris väljer att ställa kaffet vid armstödet strax innan planet ska lyfta. Det hör till saken att Pom sitter bredvid med en väldigt vacker väska som dessutom är duktigt dyr. Planet lyfter och Chris verkar inte riktigt fatta hur flygplan funkar och har helt glömt att det blir en del lutning. Givetvis glider Chris kaffe av från armstödet och spiller ner Poms exklusiva, vackra väska. Pom är en smula irriterad på Chris, med all rätt, vi städar upp röran. Jaja, resan fortsätter och efter ungefär tio minuter av fortsatt flygande brister Pom ut i tårar och utbrister "jag är så ledsen!". Chris och jag tittar på varandra och jag kan se skammen i Chris ansikte, men så fortsätter Pom "jag känner att någonting håller på att slut". Vi trodde, såklart, hon var ledsen över sin väska men det var istället starka känslor över att guardians är slut.

En märkbart rörd James Gunn skrattar tillsammans med en lätt generad Pom Klementieff och det avslutar presskonferensen i en perfekt mix av humor, vemod och värme, precis som galaxens väktare själva. Guardians of the Galaxy Vol. 3 har svensk biopremiär den 3 maj.