Milad Alami om hyllade Motståndaren: "Jag försöker utmana filmmediet"

Milad Alami långfilmsdebuterade 2017 med Charmören. I den fick vi följa Esmail (Ardalan Esmaili), som försöker skaffa sig en partner och på det sättet få stanna kvar i Danmark i stället för att bli tvingad tillbaka till Iran. Nu har Alami skapat en ny film med liknande tematik men denna gång utspelar sig handlingen i Sverige och genom att skapa en karriär inom brottning försöker huvudkaraktären Iman (Payman Maadi) få uppehållstillstånd för honom och hans familj. Filmen hade världspremiär på Berlins filmfestival för en dryg månad sedan och har, minst sagt, fått en alldeles särskild ställning med tanke på det som sker i Iran i detta nu.

Regissören kom till Sverige som ung och har kunnat hämta mycket inspiration från sina egna erfarenheter under arbetet med filmen.

– Jag var sex år när vi kom till Sverige. Det var känslan av att vara på en plats där man är förväntansfull och glad över ett liv som ska börja. Samtidigt finns det en känsla av oro och rädsla över vad som ska hända. Den känslan bar jag med mig och den var viktig att ha i filmen. Jag ville skildra den här miljön med empati och på ett humanistiskt sätt, säger Milad Alami till Filmtopp.

Ringde Amanda Kernell och fick numret till en "snubbe" som fixar renar

Alami fortsätter att prata om hur det gick till när en av filmens tidiga scener skulle spelas in. Huvudkaraktären Iman upptäcker till sin stora förvåning att det står en ren i hallen.

– Vi hade ett par tagningar där renen gjorde exakt som vi ville. Varje gång vi gjorde om scenen var den tvungen att gå tillbaka med de stora hornen. Det var väldigt häftigt för barnen och alla stod och tittade. En liten rolig anekdot är att sam ren var en liten ren i Sameblod (2016). Jag ringde min vän Amanda Kernell [regissören till Sameblod] och hon tipsade om att det finns en snubbe som har några renar, så den här renen är faktiskt med i två filmer nu.

Vidare berättar Alami om att filmen spelades in under pandemin, men det var inte bara covid som var en närvarande rädsla utan även de krävande brottningsscenerna som är en central del i filmen.

– Skådespelarna gick igenom allt med PT och vi gjorde koreografi för scenerna. Det var en blandning mellan jättehäftigt och att jag var rädd för att de skulle skada sig. Alla statisterna som var med var riktiga brottare och helt galet duktiga. I filmen är det typ 80 procent av fallen våra skådespelare som gör greppen. Sen var det vissa saker som var för vansinniga att de skulle göra dem, då hade vi body doubles. Det var över min förväntan, jag hade aldrig trott att jag kunde få ut så mycket av skådespelarna som de gjorde.

"Storytelling ser ofta ut på samma sätt"

Samtidigt som Alami var rädd för att saker skulle gå fel under inspelningen så var han inte främmande för att testa på nya saker i sitt filmskapande.

– Jag försöker utmana filmmediet. Jag tycker storytelling ofta ser ut på samma sätt. Man vågar inte ta ut svängarna. Jag tycker om att göra saker där det finns en risk att man totalt misslyckas, för tänk om det funkar? Jag trivs ganska bra i det och de som jag jobbar med gör också det. Jag försöker med en film att den ska vara värdig min tid. Jag kommer ägna många år på den. Då måste det finnas något med den som jag kan se tillbaka på och tänka att jag provade den där grejen och att jag tycker att det är fett och att det gjorde något med filmen.

På frågan om vad han vill att folk ska känna när eftertexterna rullar svarar Alami:

– De filmer jag tycker om är sådana som ställer frågor och kanske nödvändigtvis inte kommer med alla svar. Det är filmer man tänker på efter sluttexterna. För mig är det sådana filmer som stannar kvar och det hoppas jag att den här gör också. Många i vårt samhälle kommer med svar och jag tycker film ska ställa frågor. Vad man tar med sig, det är upp till en själv, men jag märker att när vi visar den här filmen så har folk mycket att prata om.

”Motståndaren” går att se på de svenska biograferna från och med fredagen den 31 mars.