Amy Deasismont om Thunder in my Heart
Från snusandet till regidebuten.
Amy Deasismont är aktuell med "Thunder in My Heart", en serie hon skrivit, spelar huvudrollen i och bitvis regisserat. Ett ambitiöst projekt som redan hyllats av kritikerkåren.
MER LÄSNING:
Recension – Thunder in my Heart (säsong 1)
Amy Deasismont slog igenom redan som tolvåring under artistnamnet Amy Diamond med hitlåten What's in it for Me. Sedan några år tillbaka har hon alltmer dragit sig åt skådespelaryrket – 2015 Guldbaggenominerades hon för sin fenomenala insats i "Min lilla syster". Nu, 29 år gammal, är hon aktuell med "Thunder in my Heart", en serie som hon skrivit, spelar huvudrollen i och även bitvis regisserat. Att hon har många strängar på sin lyra är långt ifrån en överdrift.
Tryck på spelaren för att se Amy svara på nätets mest sökta frågor om henne!
I sin nya serie spelar Amy den nydumpade tjejen Sigrid (kallas för "Sigge"). Hon tampas med allt från att få ekonomin att gå ihop till att hitta kärleken – och så har vi hennes narcissistiska farsa och livrädda morsa. I serien ser vi också hur Sigge testar på att snusa, något jag instinktivt använder mig av för att lätta på stämningen i början av intervjun.
Jag börjar direkt med den stora frågan alla klurar på... hur går det med snusandet?
Amy skrattar.
– Åh, vilken bra fråga. Jo, det går bra med snusandet. Jag kan hålla en snus innanför läppen på ett bättre sätt än vad Sigge kan.
"Scenerna är ungefär likadana som för sex år sedan."
Hur har det varit nu att skapa en egen serie?
– Det har varit jätteroligt, och en superlång resa. Jag började skriva på detta hösten 2015, så det är nästan sex år sedan. Det känns lite surrealistiskt faktiskt att den finns på riktigt nu. Och att vi är så många som jobbat med den och att ha fått uppleva allt detta som förstagångsförfattare. Jag tror aldrig jag lärt mig så mycket som under det senaste året. Min hjärna har bara kokat av nya intryck och det har varit helt fantastiskt att jag fått förtroendet att göra detta.
Hur har berättelsen utformats under tidens gång?
– Första året som jag skrev på berättelsen visade jag inte den för någon. Jag ville inte få feedback för tidigt, utan först landa i det jag ville berätta. Sedan blev det en lång resa av att pitcha den till olika produktionsbolag, försöka hitta producent och allt det där. Till en början var det nio olika långa avsnitt. Det var så här, femton sidor, trettio sidor, fyrtio sidor, olika längd. Men jag visste att jag ville att det skulle vara runt halvtimmar till slut.
– Jag hade jobbat med Thunder in my Heart i ungefär fyra år innan jag träffade mina producenter Anna-Klara Carlsten och Patrik Andersson som jag jobbat med sedan dess. Även om det förekom ändringar i förproduktionen och regibearbetningen, så är scenerna ungefär likadana som första gången jag skrev dem. Vissa saker är precis som för sex år sedan.
"Hon är en jättestor förebild för mig."
En av seriens avsnittsregissörer är Sanna Lenken, som tidigare gjort "Min lilla syster" – Amys långfilmsdebut framför kameran.
Kul att Sanna också är med och regisserar här. Berättade du för henne då om det här projektet, eller var även det något som kom fram senare?
– Jag tror inte att jag hade börjat skriva den här om jag inte jobbat med Sanna och Min lilla syster. Det var en sån fantastisk upplevelse. Hon är en jättestor förebild för mig, och en vän. Jag berättade för henne efter ett år och då var hon en av de första som läste manuset. Jag var jättenervös att skicka till henne, för jag hade alltid en dröm om att vi skulle jobba ihop igen och just på det här projektet. Sedan var det Sanna som kopplade ihop mig med Anders Azelius som regisserat de första fyra avsnitten och det femte tillsammans med mig. Anders har också blivit en stor förebild för mig. Vi blev alla ett väldigt bra gäng.
Hur var det för dig att både regissera och skådespela?
– Jag och Anders hade redan ett så gott samarbete med alla hans avsnitt. Vi två gjorde förproduktionen för femte avsnittet tillsammans. Man går igenom alla scener, "vad betyder dem för dig?", och så vidare. Väl på plats var jag ju ganska mycket framför kameran, så vi pratade om hur det skulle göras på bästa sätt. För om jag skulle springa och kolla monitorn hela tiden skulle vi tappa tid och första vårt flow. Vi båda regisserade på plats, men jag regisserade inte mig själv, det gjorde Anders. Jag hade det största ansvaret för scenerna där Sigge inte är med framför kameran. Sen tog jag ansvar för postproduktionen, regiklippning, ljudläggningen, och allt det där. Det var en fantastisk ny upplevelse för mig.
"Jag dras till trasiga karaktärer."
I familjedramat "Min lillasyster" och nu "Thunder in My Heart" är det tämligen trasiga karaktärer Amy spelar.
Dras du till den typen av roller?
– Jag dras absolut till dem, även om man som skådespelare söker många olika roller. Det är väl både att jag dras till dem och att jag har fått dem på nåt sätt, men jag tycker det är jättespännande med det som är komplext och dysfunktionellt.
Recension – Min lilla syster (2015)
Vilken person, död eller levande, hade du helst velat ta en bärs med?
– Jag har svårt att ta beslut när det finns för många options. Det hade varit spännande att träffa typ Elisabeth Moss. Jag tycker hon är en väldigt bra skådis. Och hon har ju regisserat nu i The Handmaid's Tale. Det hade varit kul, hon kanske kunde lära mig något. Men jag hade varit så nervös...
Filmtopp tackar Amy för pratstunden. Imorgon, den 23:e maj, är det premiär för "Thunder in my Heart" på Viaplay. Samtliga 8 avsnitt släpps samtidigt.