Andreas gnäller på filmtyckar-troll

Jag har skrivit om film i över tio år nu. Jag är van vid att folk inte håller med mig. Jag är van vid att få arga kommentarer på mina artiklar. Jag är beredd på detta. Det är därför jag ofta skriver att ni gärna får kommentera, men att jag vill att ni håller god ton. Det är dock inte alla som håller god ton. Därför känner jag mig nödgad att fokusera en krönika på detta ämne.

MER LÄSNING:

Andreas gnäller på de som gnäller att "det är orealistiskt"

För någon vecka sedan var det en kollega som skrev en artikel som hen fick mycket arga kommentarer för. Vid ett tillfälle blev det så pass "toxic" att vår redaktör tog bort en kommentar. För det händer att det går för långt. Jag var faktiskt lite avundsjuk på skribenten, då det var länge sedan någon blev riktigt, riktigt arg på något jag har skrivit (och skrev en kommentar; det är ju möjligt att några har lidit i tystnad). Skribenten ifråga är egentligen en rätt tjockhudad sådan. Men nu har hen sagt att hen inte kommer skriva fler artiklar som den fick så elaka kommentarer om. Och det är fan fy skam. För det var en bra artikel.

De flesta av er förstår att vi skriver artiklar som ska vara informativa, underhållande och förhoppningsvis insiktsfulla. Men det finns de av er som hetsar upp er alldeles för mycket. Denna artikel är riktad mot er.

Det är EN åsikt

Journalister som skriver nyhetsartiklar för dags- och kvällstidningar ska eftersträva att rapportera nyheter så objektivt som möjligt. Om en journalist är moderat privat, kan hen ju inte citera Stefan Löfven i en nyhetsartikel och följa upp det med ”säger fegisen Stefan Löfven, som uppenbarligen är en jävla idiot.” Då skulle artikeln, journalisten och tidningen tappa sin trovärdighet.

Vi har rena nyhetsartiklar här på Filmtopp också. Vi lägger dock ett större fokus på att skriva recensioner, listor och krönikor. När det kommer till dessa format SKA vi vara subjektiva, ha en åsikt. Ni läsare skulle inte få någon vidare känsla för en film om vi bara skrev en sammanfattning av handlingen och sedan fokuserade på filmens tekniska aspekter i resten av artikeln. Fråga er själva vad ni helst läser. Vill ni hellre ha ett omdöme om skådespelarinsatserna och berättelsens utformning eller en analys av ljudmixningen?

Vi på Filmtopp är väldigt passionerade när det kommer till film. Vi ser fler filmer än de flesta andra, har ofta en djup förståelse för dem och sitter och funderar på och pratar om filmerna långt efter vi sett dem. I slutändan är dock exempelvis mitt omdöme om en film bara just det; mitt omdöme. Jag har EN åsikt. Det finns de som delar den. Det finns minst lika många som inte delar den. Jag tycker inte att folk som inte håller med mig är dumma i huvudet eller har "fel". Det värsta som kan hända är att jag tycker att de har dålig smak. Men det gör dem inte till sämre människor. Ofta är det intressant att prata med någon som inte alls har samma smak som jag själv, eftersom jag då kanske kan förstå filmer ur ett annat perspektiv.

Filmtopps chefredaktör ogillar "Nyckeln till frihet"

"Nyckeln till frihet" är en av tidernas mest älskade filmer. Den har legat på förstaplats på IMDb:s topplista hur länge som helst. Och det är alltså "vanliga" användare som har röstat fram den på världens största filmsajt.

"Nyckeln till frihet" handlar om Andy (Tim Robbins) en man som döms till livstids fängelse. Det är en film om vänskap och att aldrig ge upp hoppet, ens under de värsta motgångarna. Filmen är underbart berättad. Vi får följa med när Andy har stillsamma samtal med Red (Morgan Freeman), sin bäste vän, och de andra fångarna. Vi får se hur han bemöter vakternas och fängelsedirektörens grymhet och girighet genom att göra sig oumbärlig tack vare sitt intellekt. Och vi får se hur han tar upp en filosofisk kamp med sitt öde. Det bästa med Nyckeln till frihet tycker jag är att budskapet om hopp genomsyrar hela filmen. När budskapet når sin kulmen är det lika underbart som att sitta på ett hustak en stekhet sommardag och dricka en kall öl med sina vänner.

Men vår redaktör, Eric Diedrichs, tycker att "Nyckeln till frihet" är en av tidernas mest överskattade filmer. Han skrev en krönika om det, som ni kan läsa här. Det är en väldigt välskriven krönika. Eric har många bra poänger. Men jag håller inte med honom. Alls. Han har uppenbarligen inte tagit åt sig filmen på samma sätt som jag och många andra har gjort.

Och det är helt okej. Eric har inte "fel". Han har bara inte samma åsikt som jag har. Det ska tilläggas att jag har haft många väldigt givande samtal om film med Eric. Angående Nyckeln till frihet vill jag bara säga till Eric att det finns hopp om att du kommer tycka om filmen. Kom ihåg, Eric, att hopp är en bra sak, kanske den bästa av saker. Och bra saker dör aldrig.

Jag gillar Snuten i Hollywood III

För ett tag sedan skrev jag en krönika i vilken jag gnällde på giriga skådespelare, som bara gör vissa filmer för pengar, utan någon som helst tanke på filmens kvalitet. Det värsta i det hela är ju att det är vi i publiken som får ta smällen, när vi går och ser en riktig jävla skitfilm med vår favoritskådespelare, som behövde betala sitt huslån.

"Snuten i Hollywood III" är egentligen en sådan film. Jag säger "egentligen" för att jag tycker att det är en störtskön rulle. Axel (Eddie Murphy) kör en bil som faller sönder medan han kör, större delen av filmen utspelar sig på ett fånigt nöjesfält och Eddie Murphy får en smäll på snoppen. Men jag är alltså relativt ensam om att tycka att det är en rolig film. En av er läsare blev nog lite irriterad på mig och kände att det var på sin plats att säga att det är en fruktansvärt dålig film. Sedan fortsatte läsaren att ta upp andra skådespelare som är värre.

Det var en fullkomligt förståelig reaktion. Jag tog inte illa vid mig, eftersom vederbörande kommenterade på filmen.

Alla har rätt till sin åsikt

En tumregel är att man aldrig kan ha fel eller vara elak om man uttrycker en åsikt kring en film. Det är även fullkomligt acceptabelt att uttrycka åsikter kring skådespelare, regissörer, manusförfattare och liknande. Jag tycker till exempel att Twilight är en otroligt kass film. Jag tror att jag har jämfört Kristen Stewarts karisma med en toalettborstes (nu hoppas jag inte toalettborst-tillverkare tar alltför illa vid sig). Eller var det Robert Pattinson jag gjorde detta med?

Min favoritfilm är "Den gode, den onde, den fule". Jag tycker det är en oerhört snygg film med underbar musik och ett bra budskap om att det är vettigare att slå sig blodig över en kista med guld än över exempelvis en bro. Clint Eastwood i huvudrollen är minimalistisk i sin prestation. Likaså Lee van Cleef som den onde. Men det fungerar så bra, eftersom de definieras av sina handlingar snarare än vad de uttrycker med ord. Eli Wallach är raka motsatsen och bjuder på kanske den mest underhållande prestationen i filmhistorien. Allt detta är alltså min personliga åsikt. Om jag skulle träffa någon som tycker att Den gode, den onde, den fule är långsam, tråkig och alldeles för lång finns det inget jag kan säga för att ändra den personens inställning. Och jag tycker inte sämre om den personen för att denne inte håller med mig.

Var inte elaka

Det finns de internet-troll som känner sig så skyddade av sin datorskärm att de säger de hemskaste av saker. Som jag nämner ovan, är det fullkomligt acceptabelt att tycka att skådespelare ser exempelvis dumma, fåniga eller uttråkade ut. Själv skriver jag sådant rätt ofta. Gränsen är dock passerad sedan länge när man exempelvis skriver att en skådespelare borde våldtas till döds. Faktum är att gränsen inte är mer än en prick på horisonten när man skriver så.

Det är också elakt, och att gå över gränsen, när man går till personangrepp på en skribent. Det finns ingen som helst anledning att säga elaka saker till en skribent. Med elakt menar jag att kalla dem dumma i huvudet eller värdelösa bara för att de har en åsikt.

Vi är också människor med känslor. Kom ihåg det.

Troll ger mig njutning

Det kan vara bra att veta för alla er troll att jag personligen inte har något emot att bli kallad dum i huvudet eller värdelös i kommentarsfältet. Jag blir faktiskt glad. För det betyder att min artikel har väckt en stark reaktion. Det är precis vad jag är ute efter. Jag hade föredragit om ni skrattade eller fick en varm nostalgisk känsla i bröstet. Men om ni har reflekterat över vad jag har skrivit och känner att ni måste tar er favoritfilm i försvar, har jag ju faktiskt fått er att känna något. Det är det jag är ute efter.

Sedan är det en sak till. Jag kommer fortsätta att skriva vad ni än säger. Den här veckan kommer det där omogna puckot till internet-troll skriva en elak kommentar om mig och kanske till och med skicka ett mail till redaktören om att jag inte borde få skriva mer. Men vet ni vad som händer nästa vecka? Jag skriver en artikel till. Och det måste verkligen svida för de där internet-trollen. Den vetskapen gör att det ibland sprids ett elakt leende på mina läppar.

Men bara så att ingen blir förvirrad; vi skriver inte elaka kommentarer till eller om skribenter. Inte ens till mig (även om jag kommer att sakna att kittla internet-trollen under hakan).

Okej?