Andreas gnäller på Piff och Puff (2022)
Disney gör allt fel när vi får återse ekorrarna
I mitten av maj fick vi återse Piff och Puff i en långfilm. Det är en film som så gärna vill hylla serien från början av 90-talet och samtidigt uppdatera materialet, men misslyckas på alla sätt och vis.
Jag har många kära minnen från Disneytimmen, som gick på SVT i början av 90-talet när jag var liten. Piff och Puff – Räddningspatrullen var en av favoritserierna. De busiga ekorrarna, som hade plågat Kalle Anka i många kortfilmer, var här uppdaterade. Tillsammans med uppfinnaren Pärlan, den världsvane och ostgalne Oskar och flugan Zipper utredde de djurrelaterade brott. Avsnitten var både fartfyllda och roliga.
Jag var därför smått optimistisk när jag hörde att de skulle göra en långfilm där vi fick återse gänget. Att säga att jag blev besviken av resultatet skulle vara en grov underdrift. Piff och Puff – Räddningspatrullen, som även den nya filmen heter, är något av det sämsta jag har sett.
Det ska anmärkas att Filmtopps recensent gav Piff och Puff – Räddningspatrullen en trea, så detta är, som i alla krönikor jag skriver, mina egna åsikter.
Den här krönikan innehåller mindre spoilers för filmen. Så, för all del, se om ni kan ta er igenom skiten och återvänd sedan till denna krönika, som kanske kan massera ut irritationsknölarna som filmen kan ge upphov till.
Detta känns som Biancas fel
Filmen har en väldigt underlig metavinkel. I filmen är de nämligen inte privatdetektiver som löser djurrelaterade brott. Istället är de kändisar som en gång i tiden hade huvudrollerna i TV-serien som många av oss älskade när vi var små.
Detta känns lite som Biancas fel. Nu menar jag inte musen Bianca i filmen Bernhard och Bianca från 1977. Nej, jag pratar om Bianca Ingrosso och alla hennes motsvarigheter. Bianca Ingrosso är en av Sveriges mest kända… kändisar. På samma sätt är Kim Kardashian en av USA:s och världens mest kända kändisar. Detta är personer som har blivit kända med serier där vi får följa deras glamourösa men också väldigt intetsägande vardag.
Det känns som att Disney tror att fler kommer vilja se den nya filmen med Piff och Puff om de är kändisar. För idag är kändisskap viktigare än vad folk faktiskt är kända för. Som en liten extra parallell till Kim Kardashian har Puff genomgått en ”operation” så att han har blivit en CGI-karaktär.
Piratkopior
Jag kommer ihåg att jag såg japanska versioner av "Lejonkungen" och "Peter Pan" när jag var liten. Det var i princip exakt samma berättelse och karaktärer som i Disneys versioner, men det var så jävla mycket sämre. Japanerna är väldigt duktiga på att göra animerad film, men det finns ju giriga fanskap i Japan också.
Mycket av handlingen i "Piff och Puff" cirkulerar kring att avdankade tecknade stjärnor skuldsätts och sedan tvingas genomgå operationer, så att de ser lite annorlunda ut. Sedan tvingas de medverka i piratkopior på sina egna filmer. Jag antar att filmmakarna tänkte att detta skulle var roligt någonstans, men jag tycker mer det känns perverst och samtidigt fruktansvärt korkat. Här är ytterligare en parallell till Kim Kardashian; de tecknade figurerna kan inte fortsätta vara relevanta om de inte genomgår plastikoperationer.
Den där jävla raplåten
Som grädden på moset, eller jag kanske borde säga spyan på skithögen, innehåller Piff och Puff en musiksekvens. Piff kommenterar vid ett tillfälle att han avskyr raplåtar i tecknade filmer, eftersom de är billiga och kassa. Ungefär fem minuter senare bjuds vi på den sämsta raplåten som har skrivits. Ekorrarna måste distrahera en orm och då väljer Puff att rappa för honom. Låten går ungefär så här (jag såg den engelskspråkiga versionen):
”I’m Dale and I don’t eat whale.”
Sedan kan han inte komma på något mer att rimma på. Så vi får lite olika varianter av de där sju orden under ett par minuter. Vid ett tillfälle tar Piff över. Jag undrar lite om det är meningen att det ska vara kul att det är så dåligt.
Jag var inte road i alla fall.
Hur svårt kan det vara?
I originalserien bodde hela Räddningspatrullen i ett träd i en park. De kom ett fall på spåren och löste det. Det är ett väldigt enkelt upplägg. En långfilm behöver bara en lite längre presentation där karaktärerna återförenas och sedan måste stoppa ett hot från sin gamle ärkefiende, Svinpäls.
Varför inte bara ge oss lite mer av det som gjorde originalserien så älskad?