Barndomsfavoriter – håller Die Hard 2 idag?

Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter. Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna?

Artikelserien barndomsfavoriter tuffar glatt vidare genom julmånaden. Idag är det dags att återigen dö hårt och sticka istappar genom ögonloberna: Die Hard 2 står på tur. Uppföljaren till världshistoriens kanske hårdaste actiondänga mötte dagens ljus 1990 och som den ikoniska actionhjälten John McClane ser vi återigen Bruce Willis. I regissörsstolen sitter den här gången finska Renny Harlin och i övriga roller kan vi beskåda Bonnie Bedelia, William Atherton och William Sadler.

Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn mot mina åsikter som vuxen framträder tydligast. Mycket nöje!

FLER BARNDOMSFAVORITER:

Barndomsfavoriter: håller Grinchen idag?

Barndomsfavoriter: håller Starship Troopers idag?

"Die Hard 2, det är den på flygplatsen va?"

Vad mina barnögon såg: receptet för uppföljare slukades med hull och hår av mig som ung. "Större, bättre, mer" föll mig sannerligen i smaken och Die Hard 2 bjöd på mer explosioner och framförallt en hel flygplats för John McClane att panga sig igenom. Skurkarna kraschade flygplan och höll dessutom McClanes stackars fru, Holly, gisslan på tiotusentals meters höjd. Större, bättre och mer än del ett, utan tvivel.

Vuxenblickens dom: Die Hard är synonymt med den geografiska arena som spänningen utspelar sig. Originalets höghus, Nakatomi Plaza, är ett av filmhistoriens mest kärvänliga och ikoniska platser och Harlin vill sannerligen "up the ante" i del två. Resultatet är blandat. Harlin lyckas pricka in en del riktigt mustiga spänningsmoment och nerslående maktlöshet genom att låta terroristerna kapa en flygplats. Min flygrädsla får frispel och arenan nyttjas effektivt trots en hel del logiska frivolter. Tyvärr saknar jag klaustrofobin från del ett och jag får aldrig riktigt grepp om flygplatsens geografi och struktur.

Colonel Stuart – knappast någon Hans Gruber

Vad mina barnögon såg: Stuart var en riktig otäcking det. En halv armé till förfogande inbäddat i en sociopats lugn var en potent mix. Jag längtade tills McClane skulle slå tänderna ur käken på honom. Stuart kraschade passagerarplan på landningsbanor, var bundis med en Castro-lookalike och spred armerade handgranater runt sig som lösgodis. Stuart var en klassisk Die Hard-skurk med hjärtat på sedvanligt fel ställe.

Vuxenblickens dom: redan i uppföljarens inledande minuter introduceras Colonel Stuart. Karln befinner sig i en session nakenyoga och visar upp sin välsvarvade anatomi. Dessvärre är denna inledning det enda unika med Stuart som skurk. Visst, han är överdjävligt diabolisk när han sänker passagerarplanet mot en eldig död och har en gedigen psykopat-look men där slutar lovorden. Resterande speltid ges han trötta bad guy-repliker och interagerar ytterst sällan med vår protagonist. Jag saknar friktion mellan Willis och Sadler – det ges aldrig ordentlig möjlighet att utforskas. Hans Gruber, jag saknar dig.

John McClane – den alldagliga actionhjälten

Vad mina barnögon såg: undertecknad älskade dumma, skojiga actiondängor. Gärna med Arnold Schwarzenegger som benhård utdelare av skurksmisk och fräcka one-liners. Die Hard visade mig en annan sida av actionmyten. Bruce Willis McClane blödde och gav ofta vika för sina emotionella affekter. McClane grät och brydde sig faktiskt genuint om oskyldigas liv och i Die Hard 2 kristalliseras detta när han ger sig ut på landningsbanan i hopp om att varna det dödsdömda passagerarplanet. McClane var en vanlig tjomme i en ovanlig situation. Helt enkelt en alldaglig actionhjälte.

Vuxenblickens dom: undertecknad älskar fortfarande dumma, skojiga actiondängor. Die Hard tillhör dock inte den skaran, även om tvåan gör tappra försök att dumma till det hela med granatladdade katapultstolar. McClane inleder uppföljaren med att tilldelas parkeringsböter som han försöker snacka sig ur – han är långt ifrån en perfekt man och han sörjer när han misslyckas med att rädda oskyldigas liv. John McClane är fortfarande en ytterst älskvärd och alldaglig actionikon. 

Domen: håller Die Hard 2 idag?

Svaret är ett försiktigt ja. Älskar du old-school action där hejdukars ögon penetreras med istappar så har du sannerligen hittat rätt. Renny Harlins uppföljare är avsevärt dummare än det råtajta originalet men är fortfarande "good enough" för att stilla dina actionbegär. Så fram med tomteluvan, en dunk med julmust och unna Die Hard 2 en återtitt.

För fler krönikor --> Scrolla vidare!