Barndomsfavoriter: Håller "Teenage Mutant Ninja Turtles 3" i dag?

Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter. Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna?

I dag ska vi vrida tillbaka klockan till 1993, tiden då Turtles härskade över underhållningsvärlden. Efter två kommersiella braksuccéer var det nu dags att avrunda ninjornas trilogi med Teenage Mutant Ninja Turtles 3. Steve Barron valdes som regissör och manusförfattare så ansvaret att avsluta med en braksmäll vilade till stor del på hans axlar. Så blev inte riktigt fallet. Turtles 3 genererade minst intäkter av originaltrilogin och även om ninjasköldpaddorna aldrig varit några kritiker-darlings så haglade nu sågningarna mer än vanligt. Kanske hade Turtles-febern lagt sig när floppen, Teenage Mutant Ninja Turtles 3, blev ett faktum?

Filmens handling är definitivt ingen Oscarsvinnare. Sköldpaddornas bundis, April O'Niel, handlar en antik lampa på en loppmarknad åt mästare Splinter. Lampan visar sig husera magiska krafter och teleporterar Turtles tillbaka i tiden. Plötsligt befinner sig bröderna i forntidens Japan där ett blodigt krig utkämpas. Det är upp till Turtlarna att rädda dagen, ta sig tillbaka till nutiden och kanske sparka en och annan samurai på tasken?

Min relation till "TMNT 3"

Om ni tror att jag lusläste kritikers åsikter som åttaåring så har ni ordentligt fel. Jag levde, som alla andra barn, i en Turtles-bubbla som medförde ett visst mått av jävighet. Allt med Turtles konsumerades och Teenage Mutant Ninja Turtles 3 var inget undantag. Faktum är att den faktiskt var den solklara favorit-filmen i serien för mig, mycket tack vare att tonen medvetet var extremt barnvänlig. Jag älskade Turtles 3, helt enkelt.

Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn vs mina åsikter nu framträder tydligast. Nu är det slutsnackat! Dags för Turtles 3 att möta vuxenblickens dom! 

Plastikopererade Turtles?

Vad mina barnögon såg: Undertecknad var knappast någon stenhård granskare av filmeffekter och kameratricks, men något var lurt med den tredje filmens dräkter. Nyansen var betydligt ljusare och sköldpaddorna kändes inte fullt så levande som i föregående filmer. Splinter såg dessutom ut att ha åldrats drygt 200 år mellan två filmer. Jag hade inte några större problem med dessa förändringar, men nog märkte jag att något var annorlunda. 

Vuxenblickens dom: Mina anmärkningar från barndomen visade sig faktiskt vara korrekta. En snabb IMDb-research avslöjade att man bytt effektbolag mellan Turtles två och tre. Jim Hensons Creature Shop (Mupparna, The Dark Crystal m.fl.) låg bakom dräkter och animatronics i de två första filmerna och i del tre tog All Effects Company över rodret. Dräkterna ser dock inte bara annorlunda ut utan mycket sämre. Dock ska inte allt lastas på bytet av effektmakare, regissör Barron gör verkligen ingenting för att filma runt effekternas begränsningar. Majoriteten av scenerna äger rum i dagsljus så dräkternas skavanker sätts under en icke-smickrande spotlight under hela filmens speltid.

Forntida ninjasmisk

Vad mina barnögon såg: Att placera ninjabröderna i Japan var verkligen en snilleblixt. Som parvel spolade jag actionscenerna fram och tillbaka som besatt och det var så rysligt coolt att se sköldpaddornas traditionella vapen på hemmaplan. Slagsmålen var blixtsnabba och ultraballa. 

Vuxenblickens dom: Smålsdelen har faktiskt åldrats helt okej och min beundran för dessa fyra, stackars stuntmän, som tvingas ninja-volta i absurda kostymer är gränslös. Fighterna är generellt sett klippta i hyfsat tempo och håller sig mestadels till tagningar som faktiskt visar stuntmännens talanger. Jag är glatt överraskad över hur skoj jag hade med treans fightscener. 

Turtles – alla barns favoriter

Vad mina barnögon såg: Som sagt var jag såld på precis allt som hade minsta samröre med paddorna, men Turtles 3 hade en särskild plats i mitt hjärta. Visst var det synd att Shredder inte återvände, men premissen med tidsresande var så otroligt cool att det inte gjorde så mycket. Turtles 3 var en barnslig dröm på många vis där tidsresande, samurajer och episka slag utgjorde hörnstenarna. 

Vuxenblickens dom: Redan i del två började tonen justeras mot en mer barnvänlig publik, men trean skickar serien rakt ner i Toys "R"us-träsket. Visst, muterade sköldpaddor som slåss mot ondskans krafter är kanske inte världens mest vuxna koncept, men trean blir alldeles för tramsig. Barnvänlig och dålig är inte synonymer på något vis, men det tycks skaparna till Turtles 3 helt missat. Vi snackar plumpa ljudeffekter, dåliga skådisar och en historia som går på fullständig tomgång större delen av speltiden.

Domen: håller "Teenage Mutant Ninja Turtles 3" idag?

Nej, tyvärr inte. Lite coola actionscener och nostalgiduschar räcker inte tillräckligt långt. Filmen kommer för alltid behålla sin särskilda plats i mitt hjärta, som en nostalgisk snuttefilt, men med vuxna ögon finns det knappt något att hämta hos Teenage Mutant Ninja Turtles 3. Filmserien skulle läggas i dvala fram till 2007 efter att floppen blev ett faktum och efter att ha återsett filmen så känns det rimligt. Fula dräkter, tramsig ton och platt historia – det är Turtles 3 det.