Clint Eastwood – med en handfull revolvrar

Clint Eastwood, av oss svenskar ofta kallad för Clintan, är en av filmhistoriens mest kända skådespelare. De senaste tjugo åren har han främst fokuserat på att arbeta bakom kameran. Personligen tycker jag han har en oerhört finstämd stil som regissör. Han gör filmer om möten mellan mångfacetterade karaktärer. 

 I denna krönika tänker jag dock fokusera på hans skådespelarkarriär och då specifikt på de tidiga roller där han löste konflikter och räddade dagen med en revolver i handen. Clintan är nog mest känd för just dessa roller. 

Dollartrilogin

Clintan fick sitt första genombrott på tv i serien "Rawhide", där han spelade Rowdy Yates 1959–1965. Rawhide handlade om faktiska cowboys, som drev boskap.

1964 blev han erbjuden huvudrollen i "För en handfull dollar", som var en spaghettiwestern – en subgenre till western som brukar beskrivas som en italiensk produktion, inspelad i Spanien. De flesta av skådespelarna och filmteamet var italienare. Under inspelningen levererade Eastwood sina repliker på engelska medan de italienska skådespelarna levererade sina repliker på italienska. På pappret låter detta som ett rätt dåligt upplägg. Det tycker i alla fall jag. Men det fungerade alldeles utmärkt!

"För en handfull dollar" innebar ett stort genombrott för Clintan. Rollen han spelade, Mannen utan namn, blev en arketyp för en ny sorts antihjälte. Mannen utan namn säger inte så mycket och avslöjar sällan sina motiv förrän han drar sin revolver. Och han drar alltid snabbast! 

 Filmens regissör, Sergio Leone, låg flera år framför den amerikanska western med sina filmer. I amerikanska westerns var hjältarna renrakade och rättrådiga män som aldrig drog sitt vapen först. Skurkarna var endimensionella uslingar. I Leones filmer finns det visserligen skurkar som är själviska, giriga och våldsamma. Saken är den att det inte finns några renodlade hjältar i Leones filmer. Karaktärerna är smutsiga, ovårdade och har inga problem med att skjuta först. Eller att skjuta folk i ryggen för den delen. I en kall och skoningslös värld är Mannen utan namn, en orakad man på gränsen mellan brottsling och räddare i nöden, det bästa alternativet. 

Den typ av western som Leone skapade, med ovårdade och våldsamma antihjältar, kom senare att kallas revisionist western. Den amerikanska produktionskoden, som bland annat förbjöd att omoraliska karaktärer ”vann”, avskaffades 1967. Därför fick vi snart amerikanska westerns som följde i Leones fotspår med filmer som Det vilda gänget och Butch Cassidy and the Sundance Kid. 

Själv tycker jag att det inte finns några westerns som kan mäta sig med dollartrilogin, vilket blev samlingsnamnet på de tre filmerna om Mannen utan namn. Efter För en handfull dollar kom För några få dollar mer. Slutligen kom Den gode, den onde, den fule. Den sistnämnda är min absoluta favoritfilm. 

"Den gode, den onde, den fule" handlar om tre revolvermän, spelade av Eastwood, Lee Van Cleef och Eli Wallach. Mitt under det brinnande inbördeskriget i USA tar de upp jakten på en skatt, som ligger begravd på en kyrkogård. I en värld där så många män dör i ett sinneslöst krig, känns de tre brutala revolvermännens jakt på pengar nästan förnuftigt. Under inspelningen föreslog Clintan att hans repliker skulle skalas ner; ju mindre han sa, desto bättre, menade han. Och så blev det.

Mannen utan namn är en handlingens man. Detta kom sedan att förknippas med Clintan under hela hans karriär, under vilken han spelade många män som löste konflikter och räddade dagen med en revolver i näven.

Dirty Harry 

1971 spelade Eastwood titelrollen i "Dirty Harry". Kriminalinspektör ”Dirty” Harry Callahan är en (då) samtida polis i San Fransisco. Denna karaktär har vissa likheter med Mannen utan namn.

Även Dirty Harry löser konflikter och räddar dagen med en revolver i näven. Dessa filmer gjorde den gigantiska revolvern Smith & Wesson model 29, med kaliber .44, världskänd. Dirty Harry är dock lite mer snacksalig än Mannen utan namn. Han fäller ofta torra kommentarer om busarna han jagar och ofta skjuter.

I den första filmen ser vi honom kämpa mot etablissemanget som tycker att hans metoder är för våldsamma. Samtidigt förlitar sig samma människor på honom. Hans metoder är orsaken till hans öknamn. Han är inte ”dirty” som i att han är korrumperad. Epitetet kommer från det faktum att han ofta skickas in för att göra ”skitgörat” som ingen annan vill göra, det vill säga konfrontera våldsamma brottslingar. 

Dirty Harry är en problematisk karaktär. Hans attityd mot busarna och hans våldsamma metoder skulle kunna sägas uppmuntra en hänsynslös attityd, att skjuta först och ställa frågor senare. Särskilt med tanke på att hans två mest kända citat kommer från scener där han konfronterar mörkhyade män. Jag tänker då på replikerna: 

”[…] You've gotta ask yourself one question: ’Do I feel lucky?’ Well, do ya, punk?” 

Och: 

”Go ahead, make my day.”

Sedan går det att argumentera för att "Magnum Force", den andra filmen om Dirty Harry, kompenserade lite. I Magnum Force är skurkarna nämligen ett gäng poliser som tar lagen i egna händer och mördar ett antal brottslingar.

I grund och botten är filmerna om Dirty Harry just filmer. Det är underhållning. Själv har jag alla fem filmerna i en DVD-box. Jag kan inte förneka att det är oerhört underhållande att se Clintan avfyra den där gigantiska revolvern mot människor som verkligen förtjänar det. För i filmens värld är det ju oftast som så att skurkarna förtjänar att bli skjutna. Och det finns få som kan göra det med sådan stil som Clintan.

Revolvermannens sista strid

"The Dead Pool", den sista filmen med Dirty Harry, vars titel gav en numera rätt så välkänd uppkäftig superhjälte hans namn, kom 1988. Clintan skulle komma att spela roller som handlingens man en handfull gånger till efter detta, men De skoningslösa, som han även regisserade, skulle kunna sägas vara den filmen där Clintan sade farväl till den arketyp han skapade med Mannen utan namn.

"De skoningslösa" från 1992 är den bästa filmen som Eastwood har regisserat. Det är en film där han gör upp med de myter om revolvermän som han en gång skapade. Trots att De skoningslösa är en våldsam film har den ett tydligt budskap om antivåld. Att mörda någon gör en inte tuffare eller mer manlig. I slutändan utmålas våldet som helt poänglöst. Detta förtydligas i ett minnesvärt citat, även det levererat av Eastwood:

”It's a hell of a thing, killing a man. Take away all he's got and all he's ever gonna have.”

Detta starka budskap gör att "De skoningslösa" slår hål på myten om att de våldsamma män Eastwood spelat under sin karriär behövs, att deras handlingar är berättigade. Clintan var 62 när han gjorde De skoningslösa. Det känns lite som att både Clintan och William Munny, karaktären han spelar i De skoningslösa, tittar tillbaka på sina liv med ålderns visdom.

Under slutuppgörelsen slår "De skoningslösa" hål på lika många myter som den bekräftar. Det är en viktig scen för filmens budskap; inget av allt våldet i filmen har löst något eller gett någon sorts upprättelse.

Mannen med ett stort namn

Det är nästan lite ironiskt att Clint Eastwood fick sitt genombrott genom att spela Mannen utan namn. För han är sannerligen en man med ett stort namn. För många kommer han alltid vara den ultimata hårdingen, som löste problem och räddade dagen med en revolver i handen.

Gillar ni Clint Eastwood?

Har ni någon favoritfilm med honom?

Eller är han överskattad?