En minnesvärd Oscarsgala – av fel anledning
Bra svensk rapportering, ett antal skrällar och en käftsmäll
Oscarsgalan 2022 hade kunnat vara den bästa galan på länge. Den bjöd på ett tajtare format, underhållande inslag och ett antal skrällar. En käftsmäll utdelad av Will Smith ger dock galan en bitter eftersmak.
Oscarsgalan fungerade bättre än den gjort på länge i år. Det har varit en del klagomål på att åtta av kategorierna delades ut innan live-sändningen, men faktum är att det gjorde formatet tajtare, vilket är rätt tacksamt för en gala som kan dra ut på tiden. Årets värdar gjorde dessutom ett hyfsat bra jobb. Galan gick mycket bra fram tills Will Smith bestämde sig för att bete sig som en jävla neandertalare.
Men vi tar det från början.
Högkvalitativ svensk täckning
TV4 förtjänar en eloge för sin insats i år. Sändningen drog igång med On the Red Carpet 22.30. I lite över en och en halv timme fick vi ta del av intetsägande intervjuer med George Penacchio och Karl Schmid och inslag med reklam för Mercedes Benz och en av Disneys semesterorter.
Strax efter midnatt tog de svenska värdarna, Pär Lernström och Parisa Amiri, över. Till skillnad från tidigare år, då det mesta av den svenska sändningen ägt rum i en studio i Stockholm, var de svenska värdarna på plats på röda mattan, vilket gjorde att vi kom mycket närmare händelserna borta i Los Angeles. De svenska programledarna var inte alls lika polerade som sina amerikanska motsvarigheter. Resultatet blev intressanta intervjuer med bland annat fyra svenskar som var nominerade för smink i Dune och House of Gucci. De gjorde även en intervju med det uppsluppna och något onyktra norska teamet bakom Världens värsta människa.
Parisa Amiri förtjänar en extra eloge. Hon är otroligt påläst och kunnig, vilket gjorde att hon dels kunde kommentera löpande på kändisar som passerade, men även kunde ställa bra frågor till i princip vem som helst. Lärnström hade lite svårt att hålla jämna steg ibland i Amiris höga tempo, men jag tyckte de två svenska programledarna fick till det bra.
Därefter tog Hans Wiklund över. Han höll sig föredömligt i bakgrunden och var till stor hjälp efter nattens stora chock. Men jag kommer till det.
En mer livfull gala
Oscarsgalan varar i ungefär fyra timmar. Det kan lätt bli en sömnig historia. Särskilt för oss svenskar, som är uppe hela natten. Akademin gjorde helt rätt i att ha värdar för första gången på några år. Amy Schumer och Wanda Sykes var väldigt proffsiga och bjöd på ett antal skratt. I ett segment fick vi följa med Sykes till Akademins nya museum. Det har tjatats om det där museet i flera år nu. Tack vare Sykes fick det en rätt rolig presentation. Regina Halls skämt satt inte alls lika bra.
"We Don’t Talk About Bruno" är en låt från "Encanto" som inte var nominerad i år. Det är en sån där låt som har blivit alla småbarnsföräldrar skräck efter den har spelats en sisådär 10 000 gånger sedan filmen kom ut. Trots att låten inte var nominerad sopade framträdandet mattan med de låtar som faktiskt var nominerade.
Ett antal filmer firade jubileum under natten, inklusive "Pulp Fiction", "Cabaret" och "Gudfadern". Mitt favoritinslag under galan var dock hyllningen till Bond-filmerna, ackompanjerat av Paul McCartneys Live and Let Die. Inslaget var så bra att jag blev sugen på att se om alla Bond-filmerna igen.
Lite otippade vinnare
Natten bjöd på ett antal skrällar.
Nattens stora vinnare skulle kunna sägas vara "Dune", som drog hem 6 statyetter. Alla utom en av dessa var knutna till de tekniska aspekterna. Hans Zimmer vann för bästa musik. Han var dock inte på plats. Jag undrar om hans frånvaro inte beror på att hans kategori var en av dem som inte presenterades under livesändningen.
Den största skrällen var "CODA". Själv tycker jag att det är en fin liten film, men inte vidare märkvärdig egentligen. Akademin tyckte dock verkligen om filmen, som belönades med tre Oscars, för bästa manus baserat på förlaga, bästa manliga biroll och, den största skrällen av alla, bästa film.
"The Power of the Dog", som hade 12 nomineringar, gick endast hem med priset för bästa regi. Själv tycker jag faktiskt att Jane Campion var årets bästa regissör, med en väldigt subtil regi, vilket gjorde att filmens bästa element stod att läsa mellan raderna. Det är visserligen ett pris som väger rätt tungt, men det känns ju inte riktigt lika tungt i och med att det var den enda kategorin som filmen vann.
En käftsmäll
Oscarsgalan 2022 kommer dock inte bli ihågkommen för vilka filmer som vann. Nej, den kommer för alltid att bli ihågkommen för att Will Smith gav Chris Rock en käftsmäll i direktsändning. Här var Hans Wiklund snabb att ta reda på så mycket som möjligt om vad som låg bakom smällen, vilket i alla fall jag är tacksam för.
Chris Rock skulle presentera priset för bästa dokumentär. I början av sin presentation improviserade han ett skämt där han sa att han såg fram emot att se Jada Pinkett Smith i G.I. Jane 2. Skämtet var en referens till det faktum att Pinkett Smith endast hade hårstubb på huvudet, ett resultat av alopecia, en autoimmun sjukdom som resulterar i håravfall.
Will Smith, som alltså är gift med Pinkett Smith, gick då upp på scenen och gav Chris Rock en käftsmäll (med handflatan, om någon bryr sig). Rock tappade fattningen och sa att det bara var ett skämt, varpå Smith sa till Rock att inte prata om hans fru.
Jag tror inte Rock visste att Pinkett Smiths frisyr inte är ett val. Det var ett dumt skämt och jag kan förstå att paret Smith tog illa vid sig. Det berättigar inte att en vuxen man går upp på en scen och smäller till en annan man.
Hade jag producerat galan hade Will Smith åkt ut med huvudet före.
Talen
Nattens bästa tal hölls av Troy Kotsur, den första döva manliga skådespelare att vinna en Oscar för en skådespelarinsats. Kotsur, som alltså belönades för sin insats i CODA, höll sitt tal på teckenspråk, vilket översattes av en tolk som inte var i bild. Kotsur pratade bland annat om vikten av att inkludera alla i film. Han hyllade även sin far. Dövtolken fick en klump i halsen när han översatte Kotsurs berättelse om hur hans far, som var den bästa på teckenspråk Kotsur någonsin känt, blev totalförlamad och inte kunde teckna längre.
Jessica Chastain, som är lite av en kritikerfavorit (Johan på Cinema Celsius kommer nog vara mycket glad), vann en Oscar för titelrollen i "The Eyes of Tammy Faye". Det var en välförtjänt vinnare, även om filmen är rätt tråkig. Även Chastain höll ett väldigt bra tal, där hon pratade om hur ensamhet, till följd av både pandemin och marginalisering av HBTQi-människor orsakar depressioner och självmord. Verklighetens Tammy Faye Bakker var en kristen TV-personlighet som gick emot strömmen och var en förkämpe för homosexuella. Chastain kallade Tammy Fayes agerande för ”radikala kärlekshandlingar” (”radical acts of love”), vilket var väldigt fint.
Strax innan Chastian fick ta emot sin Oscar, vann Will Smith en Oscar för bästa manliga huvudroll i "King Richard". Detta hände alltså efter han hade gett Chris Rock en käftsmäll. Han bad Akademin om ursäkt. Typ. Han kallade även sig själv en ”försvarare” och ett ”kärl för kärlek” (”vessel of love”) och sa att kärlek får en att göra galna saker. Så han bad om ursäkt och förklarade sedan bort sitt beteende. Han bad inte Chris Rock om ursäkt.
Så jag antar att det är okej att en vuxen man, nominerad till ett av filmvärldens största priser, en man som är en förebild för många, gick upp på scenen och klappade till en annan man i direktsändning.
Bra gala med en bitter eftersmak
Det var en mycket lyckad Oscarsgala fram tills Will Smith betedde sig som en jävla buse. Jag tycker att Dune är en väldigt snygg men också tråkig film som inte kan stå på egna ben, utan är helt beroende av att vara en del av en serie. Men det är många som tyckte om filmen. Och det är precis vad Oscarsgalan behöver; att en publikfavorit vinner.
Detta hade kunnat vara början på Oscarsgalans återkomst, till en tid då statyetterna inte bara delas ut till filmer som handlar om verkliga människor som går igenom… saker.
Det hade kunnat vara det. Istället är det en gala som jag alltid kommer minnas för den där käftsmällen. Jag tycker om actionfilmer, det ska jag inte sticka under stolen med. Men jag avskyr våld i verkliga livet. Rapparen Diddy presenterade ett pris strax efter smällen och sa att han ville att Smith och Rock skulle prata om vad som hade hänt och sluta fred. Detta var den enda reaktionen på vad som hände som kändes rimlig.
Amy Schumer skämtade om våldsdådet lite senare under kvällen. Anthony Hopkins, som presenterade priset bästa kvinnliga huvudroll, verkade ställa sig på Smiths sida genom att instämma i vad Smith sa i sitt tal, att nu går vi framåt med kärlek i våra hjärtan. Jag har en krypande misstanke om att den amerikanska pressen kommer ställa sig på Smiths sida i det här.
Så kvällen kan sammanfattas med att en publikfavorit vann flest priser, "CODA" skrällde och att det är okej att slå folk på käften.
MER LÄSNING: