Filmtopp tippar vinnarna på Oscarsgalan 2025

2001 var första gången jag såg Oscarsgalan i sin helhet. Den natten var Gladiator, Crouching Tiger, Hidden Dragon och Traffic storfavoriterna. Natten mellan söndag och måndag är det återigen dags för Oscarsgalan. Jag har, i vanlig ordning, försökt se alla filmerna som är nominerade i kategorierna bästa film, bästa foto, bästa regi, bästa manus (både originalmanus och manus baserat på förlaga) och, så klart de fyra skådespelarkategorierna.

Dessvärre har jag inte lyckats se det brasilianska dramat "I’m Still Here" (originaltitel: "Ainda Estou Aqui" ), som är nominerat i kategorierna bästa icke-engelskspråkiga film, bästa film och bästa kvinnliga huvudroll (Fernanda Torres). Men jag kommer ändå komma med lite stalltips rörande nattens potentiella vinnare.

De ligger i täten

När det kommer till antal nomineringar har vi fem filmer i täten.

"Emilia Pérez", musikalen om kartelledaren som genomgår ett könsbyte, leder med sina 13 nomineringar. Jag tycker att det är en snygg film, som dessutom bjuder på poetiskt språk. Som alla musikaler är det mycket fokus på karaktärernas känslor. Filmen har dock fått utstå ett antal kontroverser.

Emilia Pérez är regisserad av en fransman, Jacques Audiard, och är inspelad i Frankrike, trots att den ska utspela sig framför allt i Mexiko. Jag vet inte om jag tycker detta är vidare problematiskt, då filmmakare måste tänka på saker som kostnader, säkerhet och logistik. I musikaler är det viktigt att kunna kontrollera allt från ljus till dekor och scenografi. Då är det passande att spela in det mesta i en studio. En annan kontrovers är att somliga av skådespelarna talar lite ”knackig” spanska, som jag såg det beskrivas någonstans. Detta problem är, så klart lite större, särskilt i en film där det ska föreställa att de flesta är mexikaner.

Den största kontroversen har att göra med Karla Sofía Gascón, som spelar huvudrollen. Hon är den första transkvinnan att bli nominerad i en skådespelarkategori, vilket är en viktig milstolpe. Det är dock inte detta som är kontroversiellt. Efter nomineringarna tillkännagavs uppdagades ett antal inlägg i sociala medier där Gascón fällt nedsättande kommentarer om allt från muslimer, koreaner och afrikaner till George Floyd och till och med ett par om sin motskådespelerska Selena Gomez. När hon intervjuades rörande dessa inlägg förnekade hon att hon mindes några av dem och försvarade andra.

Alla dessa kontroverser har lett till en väldigt infekterad Oscars-kampanj. Det är viktigt att komma ihåg att juryn består av runt 10 000 medlemmar som får rösta precis som de vill. Det är inte direkt en rättvis tävling. Så Emilia Pérez kan mycket väl gå miste om många statyetter för att folk tycker Garcón är taskig.

"Emilia Pérez" kanske inte ens kommer vinna någon statyett för bästa låt, då även musikalen "Wicked" är med i racet i år med sina 10 nomineringar. Filmen bygger på första halvan av Broadway-musikalen med samma namn, som alltså handlar om den onda häxan från Trollkarlen från Oz, men innan hon blev ond alltså.

"Trollkarlen från Oz" har ett eget litet universum, som jag ärligt talat aldrig varit vidare intresserad av. Filmen från 1939 har sin plats i historieböckerna och jag förstår, på ett plan, varför folk tycker det är en fantastisk värld. Jag har bara aldrig fastnat för den.

Med det sagt, tror jag att "Wicked" kan norpa både en och annan statyett under natten. Men jag kommer till det.

Efter två musikaler har vi "Brutalisten", ett 3,5 timme långt epos om en ungersk arkitekt och hans besatthet i Amerikas efterkrigstid. Filmen har 10 nomineringar. Behöver den vara så jävla lång? Nej. Hann jag bli uttråkad? Faktiskt inte. Det är en oerhört välgjord film på alla plan. Och den slutar med ett riktig mindfuck. Det skulle vara kul om Brutalisten plockade hem några statyetter under natten.

Sedan har vi "Konklaven" med sina 8 nomineringar. Detta är en politisk thriller som handlar om valet av en ny påve. Kan en film som handlar om ett sådant val verkligen vara intressant? Det kan ni ge er… ehhh… det känns opassande att svära här, men ni fattar. Konklaven innehåller inget våld, inga svordomar och inget naket, men bevisar att sådant inte behövs med ett bra manus, utmärkta skådespelare och en stadig hand bakom kameran. Det blir väldigt spännande under det där valet.

Slutligen har vi "A Complete Unknown", som handlar om Bob Dylans första fyra år i rampljuset. Filmen innehåller väldigt många framträdanden. Detta är lätt en av de tråkigaste filmerna i nattens startfält i mitt tycke.

Det är inte första gången jag gnäller på så kallade biopics (filmer som handlar om en människas liv). A Complete Unknown undviker visserligen ett antal klyschor, men regissören, James Mangold, verkar även vara så förförd av mystiken kring Dylan att karaktärsporträttet känns väldigt ytligt. Dessutom känns det som att hela filmen är uppbyggd kring konceptet ”sedan åkte Dylan hit och sjöng de här sångerna”. Jag hoppas skiten blir nollad.

Med favoriterna presenterade dyker vi rätt in i kategorierna. Vi kör de tyngsta först, så att ni slipper scrolla så mycket om ni bara vill kolla in kategorierna för bästa film och skådespelarkategorierna.

I vanlig ordning kommer jag redovisa vilken film jag tror kommer vinna och vilken jag hoppas kommer vinna i varje kategori.

Bästa film

Till skillnad från många andra år, när vinnaren i denna kategori kändes relativt självklar, finns det egentligen ingen självklar vinnare i år. När det kommer till vilken film jag tror vinner, kan jag verkligen vara helt ute och cykla i år.

Tror: Brutalisten

"Brutalisten" vann en Golden Globe för bästa drama. Filmens episka känsla, historiska bakgrund och omsorgsfulla berättande är sådant som tilltalar juryn. Det är, som sagt, en riktigt bra film, så det skulle vara en värdig vinnare.

Hoppas: Anora

Både jag och Filmtopps chefredaktör, Eric Diedrichs blev vansinnigt förtjusta i denna enkla lilla berättelse på var sitt håll, vilket var en upptäckt vi gjorde när vi chattade om årets Oscarsnomineringar. Anora handlar om en strippa/eskort (Mikey Madison), som inleder ett förhållande med rysk oligarks son (Mark Eydelshteyn), vilket snart resulterar i en situation som är lika omskakande som den är dråplig. Det som gör Anora så bra är att den är oförutsägbar och engagerande, vilket resulterar i en magnifik filmupplevelse. I och med att Anora vunnit både ett Directors Guild Award och ett Producers Guild Award (regissörerna och producenternas egna prisutdelningar), har filmen goda chanser att sopa hem nattens finaste pris.

Räkna inte ut: Konklaven

I och med att Konklaven vann en BAFTA (Storbritanniens största filmgala) för bästa film är det inte omöjligt att den politiska thrillern överraskar. Jag är dock tveksam till detta.

Övriga nominerade:
A Complete Unknown
Dune: Part Two
Emilia Pérez
I’m Still Here
Nickel Boys
The Substance
Wicked

Bästa regi

Det känns när en regissör vet vad hen gör. Filmens alla delar – allt från dekor och kostym till tempo och skådespelarnas samspel – går sömlöst ihop om en regissör har gjort ett riktigt bra jobb. Det är därför detta pris väger så tungt.

Tror/Hoppas: Sean Baker – Anora

"Anora" är ett lysande exempel på hur en regissörs stadiga hand kan resultera i en riktigt bra film. Anora är en film som börjar med glits, glamour och ett affärsmässigt förhållande mellan huvudkaraktären och den ryska oligarkens son. Sedan tar filmen en vändning när ett par gangsters dyker upp, men sedan vänder Baker på det hela igen när det visar sig att de stora gangstrarna har problem att hantera en upprörd tjej på 50 kilo. Resten av filmen är en blandning mellan drama och komedi som jag aldrig har sett förut.

Hade Baker inte vetat exakt hur alla delarna skulle gå ihop hade detta kunnat bli kasst istället för mästerligt. Baker har dessutom vunnit en Golden Globe, en Directors Guild Award och Guldpalmen på Cannes filmfestival, så han har mycket goda chanser att vinna.

Räkna inte ut: Brady Corbet – Brutalisten

 "Brutalisten" är inspirerad av faktisk historia (brutalism är ett begrepp inom arkitekturteorin), vilket akademin är väldigt förtjusta i. Corbet har dessutom vunnit en BAFTA för sin regi. Det är inte lätt att få en episk berättelse på 3,5 timme att gå ihop, men Corbet lyckas. Han väver samman attityder i efterkrigstidens USA med personporträtt som går djupt för den som är uppmärksam.

Övriga nominerade:
James Mangold – A Complete Unknown
Jacques Audiard – Emilia Pérez
Coralie Fargeat – The Substance

Bästa kvinnliga huvudroll

I år får kvinnorna inleda skådespelarkategorierna, mest för att bästa kvinnliga huvudroll kommer bli den största nagelbitaren under hela natten. I alla fall för mig.

Tror: Demi Moore – The Substance

"The Substance" tillhör kategorin body horror. Filmen börjar relativt lugnt, men det blir bara värre och värre. Jag var glad att det hade gått tre timmar efter lunch innan jag började se filmen, om vi säger så. Det starkt feministiska budskapet om ytlighet och självförakt är sylvasst. Moore imponerar i huvudrollen. Hittills har hon vunnit en Golden Globe och en Screen Actors Guild Award, vilket gör henne till en storfavorit även på Oscarsgalan. Somliga menar att hon kanske inte förtjänar alla priser, men jag tycker hon skulle vara en värdig vinnare.

Hoppas: Mikey Madison – Anora

Jämfört med filmerna i täten, är "Anora" en väldigt enkel film. Det finns inga stora scenbyggen och inga flashiga specialeffekter. Inte ens kostymerna är vidare anmärkningsvärda. Det är en film som är byggd helt på ett bra manus, fokuserad regi och en bra rollista. Madison passar som handen i handsken i denna film och lyckas sannerligen leverera i huvudrollen. Inledningsvis tror vi att hennes karaktär bara är en strippa/eskort som är intresserad av pengar. Men hon är så mycket mer. Madison utsätter oss för en riktig känslostorm i det, på ytan, enkla dramat, som fick i alla fall mig att sitta och fundera flera dagar efter jag hade sett filmen. Madison vann dessutom en BAFTA för sin roll. Det skulle vara kul om hon fick gå hem med en guldgubbe också.

Vad vet jag? Fernanda Torres – I'm Still Here

Fernanda Torres vann en Golden Globe (Golden Globe-galan har två skådespelarkategorier) för sin roll i "I’m Still Here", vilket alltså är den enda filmen jag har missat i år, så hon kan faktiskt slå till med en skräll under natten.

Övriga nominerade:

Cyntia Erivo – Wicked
Karla Sofía Garcón – Emilia Pérez

Bästa manliga huvudroll

Till skillnad från föregående kategori har jag ingen egentlig favorit bland herrarna. Alla gjorde ett bra jobb, men de sken inte lika starkt som damerna gjorde i sina roller.

Tror: Adrien Brody – Brutalisten

Det går dock inte att förneka att Adrien Brody är riktigt bra i rollen som den ungerske arkitekten som kämpar med sin karriär, sitt äktenskap, sitt missbruk och livet i allmänhet i Brutalisten. Brody har redan vunnit en Golden Globe och en BAFTA för sin prestation. Detta kan bli Brodys andra statyett, då han redan vunnit en Oscar för sin roll i Pianisten från 2002. Det skulle vara en lite kontroversiell vinnare, då filmen har kritiserats för att ha använt AI för dialogen på ungerska.

Hoppas: Colman Domingo – Sing Sing

Jag väljer Domingo som favorit av den enkla anledningen att "Sing Sing" är en jävligt bra film om att finna hopp och tröst i fängelset. Domingos karaktär är en fängslad pjäsförfattare och skådespelare som leder ett teatersällskap i fängelset Sing Sing. Filmen är baserad på verkliga händelser och många av rollerna spelas av före detta fångar. Det är en filmupplevelse som känns väldigt äkta i brist på ett bättre ord.

Nej, nej, för fan: Timothee Chalamet – A Complete Unknown

Oscarsgalan älskar sina biopics och Bob Dylan är en av de stora amerikanska artisterna. Chalamet har vunnit ett Screen Actors Guild Award för sin prestation. Detta lite mer obskyra pris är dock en god indikation för vem som vinner Oscarn. Så det kan hända att Chalamet vinner en Oscar för att gå omkring med ett stenansikte och sjunga trudelutter i två timmar. Ja, Dylan beskrivs ofta som ”mystisk”, men inte fan är det vidare kul att titta på. Chalamet var bra i My Beautiful Boy, men jag tycker att han är grymt överskattad.

Övriga nominerade:

Ralph Fiennes – Konklaven
Sebastian Stan – The Apprentice

Bästa kvinnliga biroll

Den här kategorin tar vi nerifrån och upp; vi börjar med de som jag inte tror kommer vinna. Jag kan förstå att Felicity Jones är nominerad för Brutalisten, även om jag inte var vidare imponerad av hennes insats. Däremot förstår jag knappt hur Isabella Rosselini (Konklaven) och Monica Barbaro (A Complete Unknown) fick sina nomineringar. De levererar sina repliker någorlunda övertygande, men det är allt. Och det är inte som att de har vidare bra dialog att jobba med.

Tror/Hoppas: Ariana Grande – Wicked

Jag är inte vidare intresserad av Ariana Grandes musikkarriär, men visst fan kan hon sjunga och dansa. Wicked är en populär musikal och Grande gör sannerligen rollen som Galinda/Glinda bra. Musikaler är lite speciella. Jag tycker att prestationerna ska bedömas i sitt sammanhang. Så, nej, det är inte en vidare subtil rolltolkning, men det ska det inte heller vara i en musikal. Hon lyckas få till både den självupptagna biten och de lite visare sidorna av karaktären.

Räkna inte ut: Zoe Saldaña – Emilia Pérez

Till skillnad från Garcón, har Saldaña inte hävt ur sig hat mot allt och alla. I filmens första akt spelar hon mer eller mindre huvudrollen egentligen, och jag tycker hon gör det med bravur. Hon lyckas med konststycket att porträttera en advokat på ett trovärdigt sätt i en musikal. Grande kan sprudla i sin roll, men det kan inte Saldaña. Ändå lyckas hon dra med oss i händelserna. Saldaña vann dessutom ett Screen Actors Guild Award, så vi ska inte räkna ut henne. Jag tycker, som sagt, att Emilia Pérez är en riktigt bra film, så det hade varit kul om den kunde få dra hem ett par statyetter i alla fall.

Bästa manliga biroll

Detta är den lättaste kategorin att förutse i år, men det finns inga garantier, så skyll inte på mig om ni förlorar pengar om ni gillar att betta på Oscarsgalan.

Tror/Hoppas: Kieran Culkin – A Real Pain

"A Real Pain" handlar om två kusiner som åker till Polen för att försöka återknyta till sitt förflutna. Filmen är skriven och regisserad av Jesse Eisenberg, som även spelar huvudrollen. Culkin är oerhört karismatisk i rollen som en man som är vilsen i livet, som kan entusiasmera alla ena stunden och vara oerhört melankolisk i nästa stund. Culkins insats gör att jag bitvis har väldigt roligt med kusinerna, bitvis känner en oerhörd ångest tillsammans med Culkins karaktär. Detta skulle kunna sägas vara det bästa en skådespelare kan göra; vi tittar inte bara på honom, vi är med honom.

Övriga nominerade:

Yura Borisov – Anora
Edward Norton – A Complete Unknown
Guy Pearce – The Brutalist
Jeremy Strong – The Apprentice

Originalmanus

Jag hittar ofta de bästa guldkornen i manuskategorierna. Här smyger sig alltid ett par filmer in som inte har så värst många andra nomineringar. I år hittade jag dessutom den bästa filmen jag har sett i år i denna kategori, men vi börjar med vilken film jag tror kommer vinna.

Tror: Sean Baker – Anora

Manuset till "Anora" är många gånger kontrollerat kaotiskt och går även mot strömmen. Pratar folk verkligen så här? Det kanske de gör. Inte för att det spelar någon roll. För jag kan inte göra annat än ryckas med i berättelsen. Anora är definitivt en värdig vinnare i denna kategori.

Räkna inte ut: Brady Corbet & Mona Fastvold – Brutalisten

"Brutalisten" vann en BAFTA för sitt manus. Och det är inte svårt att förstå varför. Brutalistens manus har så många nivåer. För det mesta säger karaktärerna inte alls som de tycker och tänker. Andra gånger sätter de verkligen ord på sina känslor. Det djupaste planet av manuset förstår vi inte förrän i slutet.

Hoppas: Moritz Binder, Tim Fehlbaum & Alex David – September 5

"September 5" är ett kammarspel som nästan bara utspelar sig i den amerikanska sportstudion i München den 5 september 1972 under gisslandramat som ägde rum där. De var unikt positionerade att sköta rapporteringen, men de var alltså egentligen specialiserade på rapportering rörande sport. Detta gör att de måste lösa problem i stunden. Det hela blir extra nervigt då detta var första gången ett gisslandrama av detta slag ägde rum, vilket ledde till ett antal misstag. September 5 är en oerhört tät thriller. Vi får ta det lite lugnt i kanske 5–10 minuter i början av filmen, men sedan är det nagelbitande spännande resten av filmens 95 minuter långa speltid. Det är fan fy skam att September 5 inte har fler nomineringar. John Magaro i huvudrollen förtjänar en nominering och regissören, Tim Fehlbaum, förtjänar att vinna en Oscar för detta mästerliga kammarspel.

Övriga nominerade:

Jesse Eisenberg – A Real Pain
Coralie Fargeat – The Substance

Bästa manus baserat på förlaga

Denna kategori består alltså av manus som är baserade på exempelvis böcker, pjäser, musikaler uppsatta för teaterscenen först och ibland även andra filmer. Det kan tyckas vara lite fusk att utgå från ett tidigare verk, men det är en konstform att överföra något till den stora skärmen.

Tror: Peter Straughan – Konklaven

"Konklaven" är uppbyggd som en deckare, men istället för att leta efter en mördare, synas kardinalerna i sömmarna för att avgöra vem som borde leda den katolska kyrkan. Istället för att leta efter ledtrådar, letar de efter dygder och synder. Trots att de flesta av karaktärerna är kardinaler, känns det aldrig som att religionen kommer i vägen. Konklaven är en värdig vinnare.

Hoppas: Clint Bentley, GreKwedar, Clarence Maclin, John ”Divine G” Whitfield – Sing Sing

Colman Domingo kommer inte vinna en Oscar för bästa manliga huvudroll, men det hade varit kul om denna varma lilla film om fångar som finner hopp och tröst på teaterscenen hade fått gå hem med i alla fall en statyett.

Övriga nominerade:

James Mangold & Jay Cocks – A Complete Unknown
Jacques Audiard, Thomas Bidegain, Léa Mysius & Nicolas Livecchi – Emilia Pérez
RaMell Ross & Joslyn Barnes – Nickel Boys

Bästa foto

Den här kategorin ställer frågan: Vilken är årets snyggaste film? Det är en intressant fråga för ett visuellt medium. Dessvärre känns det som att denna kategori inte får den uppmärksamhet den förtjänar.

Tror: Lol Crawley – Brutalisten

Passande nog för en film som handlar om en arkitekt, är ljus och utrymmen fokus för fotot i "Brutalisten", men även människor. Crawley använder bitvis okonventionella vinklar för att ge oss olika perspektiv. Ibland är perspektivet djupt personligt, som när Brody i inledningen nästan verkar befinna sig i ett fängelse, men sedan tar sig upp genom mörkret lagom för att se Frihetsgudinnan från båten han befinner sig på. Andra gånger är perspektivet kyligt och opersonligt. Crowley är en värdig vinnare.

Hoppas: Jarin Blaschke – Nosferatu

Jag tyckte, ärligt talat, att "Nosferatu" var en rätt tråkig film. Jag har kommit fram till att regissören, Robert Eggers, är så jävla upptagen av atmosfär och teman att berättandet kommer i andra hand. Saken är den att han är väldigt visuellt begåvad; hans filmer är lite som rörande tavlor. I Nosferatu är de djupa skuggorna, det vill säga det vi inte ser, det som sätter stämningen. Det är en äckligt snygg film, som förtjänar en Oscarstatyett.

Övriga nominerade:

Greig Fraser – Dune: Part Two
Paul Guilhaume – Emilia Pérez
Ed Lachman – Maria

Adrien Brodys arkitekt som nattens stora vinnare?

Det känns alltså som att "Brutalisten" kan ta hem ett antal statyetter under natten. Det är dock viktigt att komma ihåg att akademin är nyckfull. De sitter dessutom inte alla 10 000 i samma rum och diskuterar filmerna, vilket är en av anledningarna till att det kan skrälla till under galan, som när sydkoreanska filmen Parasit inte bara drog hem statyetten för bästa icke-engelskspråkiga film, utan även för bästa regi, bästa manus och bästa film.

Vem vet? Folk kanske skiter i att Sofía Karla Garcón verkar vara en allmän människohatare och ger henne en statyett för bästa kvinnliga huvudroll. Eller så kanske Konklaven sopar mattan med allt motstånd. Å andra sidan kan sprätten Chalamets film om världens tråkigaste Bob Dylan sno priser från bättre filmer.

Oscarsgalan sänds natten mellan söndag och måndag på Disney+.