Krönika: Därför är jag tveksam till en Vänner-reunion

Det har pratats om det nästan sedan dagen då det sista avsnittet sändes i maj 2004. Många har drömt om det och tänkt att en dag, en dag, då kommer "Vänner" att komma tillbaka igen.

Trots det är det nog få som innerst inne trott att det faktiskt skulle ske. Speciellt med tanke på att skådespelarna gång på gång sagt i otaliga intervjuer att det absolut aldrig skulle hända, och att en återförening skulle vara helt otänkbart. 

Därför var det nog många som fick gnugga sina ögon ett par gånger, och nypa sig i både den ena och den andra kroppsdelen, för att verkligen tro sina ögon när HBO släppte en liten teaser trailer förra veckan. Så även jag. Men efter att ha sett trailern blev jag mer tveksam än glad. 

En fulländad serie.

Jag vet inte hur många gånger jag sett Vänners tio säsonger och nästan 250 avsnitt. Redan innan jag kunde läsa och förstå engelska satt jag framför tjock-tv:n som barn och tittade på serien. Jag förstod inte alls vad det handlade om, men eftersom både morsan i soffan och tv:n skrattade så måste det vara roligt, tänkte jag, och skrattade med. 

Nu, ett par årtionden senare sitter jag fortfarande och skrattar åt samma gamla skämt som jag sett tusen gånger och gråter åt samma scener som berör mig varje gång. Även om jag inte ser på serien varje dag nuförtiden så vet jag att jag alltid är välkommen tillbaka till vännerna.

Det känns tryggt.

För Vänner är verkligen en sådan serie som alltid funkar och som aldrig går helt ur tiden. Oavsett hur många gånger man sett avsnitten så är det fortfarande bra och något som man alltid kan luta sig tillbaka mot, om det skulle behövas.

Visst, alla skämt kanske inte är lika bra fortfarande och vissa scener kanske känns lite väl daterade. Men trots det vill jag ändå påstå att det fortfarande håller och är en av tidernas kanske bästa sitcoms. Om inte den bästa.

LÄS MER: Trailer till nya Vänner ute!

LÄS MER: David Beckham och alla stjärnor i nya Vänner

Låt slut få vara slut.

När serien väl gick i mål efter tio säsonger kändes det verkligen som slutet på serien och en era. Den klassiska slutscenen är verkligen onekligen just det. Ett slut. Nycklarna på bordet, lägenheten tömd och alla farväl sagda.

Man ser verkligen hur avslutet tar på skådespelarna när de står där i den tomma lägenheten, innan de går ut genom den lila dörren och bilden tonas ut i svart. 

Oavsett hur mycket jag velat ha en fortsättning av Vänner så är det ett slut som jag mer än gärna accepterar. Visst, det hade varit kul att se hur det gått för allas liv, men behöver vi verkligen det? Till skillnad från vissa serier som aldrig verkar vilja ta slut – jag tittar på er Glamour, Grey's och Simpsons – så hade Vänner modet att säga stopp. Det kan jag respektera och nästan gilla. 

Om man nu verkligen måste göra en sorts fortsättning så kan man alltid ta till spinoff-lösningen. Better Call Saul är ett ypperligt exempel på en spinoff som faktiskt både är bra och inte känns helt onödig. Nu har ju faktiskt ett försök på en sorts spinoff till Vänner redan gjorts och misslyckats brutalt. Därför borde Joey ses som ännu en anledning till att slut borde få betyda slut. The one where it should´ve ended.

Pengarna styr.

Att det krävdes en rekordstor kappsäck med pengar till huvudrollsinnehavarna för att alla skulle gå med på en återförening säger ändå något. Hade alla varit taggade på att göra en comeback eller återförening i någon form, så hade inte HBO och deras enorma plånbok behövts. 

Då hade kärleken till serien, glädjen av att få sätta sig in i rollerna och en kopp kaffe på Central Perk varit tillräckligt för att Jennifer Aniston, David Schwimmer och alla andra skådespelare och medverkande skulle vilja skapa tv-historia igen. Nu känns det snarare forcerat och något där pengarna har varit en alldeles för stor del, istället för skaparglädje och kärlek till serien och dess fans. 

Nu när vi är mitt i streamingtjänsternas storhetstid är det tyvärr pengarna som styr och möjligheterna är oändliga för producenter. Men bara för att möjligheten och pengarna finns där betyder det inte alltid att det faktiskt är en bra idé. Det struntar nog dock producenterna och HBO i nu. Självklart ser de den garanterade kassasuccén och alla pengar som en "reunion" kommer att innebära.

Någon garanti för att det faktiskt kommer att vara bra är det inte, men det spelar nog ingen roll i producenternas ögon, så länge pengarna och tittarna kommer. Vilket är garanterat, då fansen väntat i flera år på detta och kommer slänga sig över produktionen. TV-historiens mest efterlängtade comeback – the one we´ve all been waiting for.

LÄS MER: De 10 bästa avsnitten av "Vänner"

LÄS MER: Andreas gnäller på Ross i Vänner

Oavsett hur tveksam jag än är till en återförening och hur anti jag verkar vara, så vet jag som sagt att jag med högsta sannolikhet kommer att sitta bänkad samma dag som avsnittet släpps. Något annat hade varit otänkbart efter så många år. Hoppas att avsnittet överraskar mig och att det faktiskt är The one where we all cry. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.