Reflektion: Game of Thrones säsong 7 – avsnitt 5

TV-serie: Game of Thrones: Eastwatch (705)

Skapad av: David Benioff & D.B. Weiss

Med: Kit Harington, Sophie Turner, Maisie Williams, Lena Heady, Nikolaj Coster-Waldau, Emilia Clarke, Peter Dinklage, John Bradley, Isaac Hampstead Wright, Liam Cunningham, Aidan Gillen, Conleth Hill, Jerome Flynn, Joe Dempsy, James Faulkner, Tom Hopper, Kristofer Hivju, Rory McCann, Richard Dormer, Paul Kaye m.fl.

Förra avsnittet av Game of Thrones bjöd oss på en uppvisning utan dess like när Daenerys (Clarke), hennes drake och dothrakier drabbade samman med Lannister-armén. Som väntat lugnar saker och ting ner sig en hel del i detta avsnitt. En av de saker som slår mig mest här är att ganska mycket tid passerar mellan olika händelser. Jaime (Coster-Waldau) hinner återvända till King’s Landing från slagfältet medan Tyrion (Dinklage) och Davos (Cunningham) hinner åka dit och tillbaka till Dragonstone. Även Jon hinner ta sig från Dragonstone i söder till The Wall i norr. Ibland kanske det känns som att det som händer i serien inte tar så lång tid, när det egentligen kan vara fråga om flera månader. Detta är vanligtvis inte problematiskt, men i detta avsnitt komprimeras tiden lite väl mycket. Detsamma kan sägas om en scen som borde getts lite mer utrymme.

LÄS OCKSÅ: Andy Garcia och Peter Dinklage gör film ihop

Bröder och systrar

Ansträngda relationer mellan syskon är ett genomgående tema i Game of Thrones. Detta avsnitt är ett ypperligt exempel på detta.

Först får vi se Sansa (Turner) och Arya (Williams) hamna i konflikt med varandra. Detta är egentligen inte vidare konstigt, då de aldrig kom bra överens under sin uppväxt. Arya påpekar först föraktfullt att Sansa alltid ville omge sig av vackra saker under uppväxten, för att det fick henne att känna sig överlägsen. Sedan anklagar hon Sansa för att vara illojal mot Jon (Harington) när länsherrarna gnäller om hans frånvaro. Vi vet alla att Sansa inte längre är den bortskämda flickan hon en gång var och att hon har en poäng i att det inte finns mycket annat att göra än att låta länsherrarna gnälla. Detta belyser hur enkelspårig Arya är. Hon må vara en skicklig lönnmördare, men hon förstår sig inte på politik. Sansa försöker resonera med sin syster, men frågan är om Arya någonsin kommer vara villig att lyssna.

Tyrion möter Jaime i hemlighet. Han tar sig till King’s Landing för att försöka få till en audiens med Cersei, vilket de kommer behöva om de ska få med sig huset Lannister när Nattkungen kommer. Jaime vet nu att Tyrion inte hade något att göra med mordet på Joffrey. Sveket mot hans broderliga kärlek när Tyrion utnyttjade sin frihet för att mörda deras far är dock något som Jaime inte kan förlåta. Tyrion har gråten i halsen när han påpekar att deras far visste att han var oskyldig, men att han tänkte avrätta sin egen son ändå, för att han var kortvuxen, ett ”monster”. Denna scen är en av de bättre i avsnittet, främst tack vare de duktiga skådespelarna. Den hade gärna fått vara längre, eftersom det känns som att relationen och känslorna mellan de två bröderna förtjänar det.

Baratheons återkomst

När Robert Baratheon störtade Aerys II, den galne kungen, var han en fruktad krigare, som drog fram över slagfälten med en stor krigshammare i sina händer. Gendry (Dempsy) är nu den sista levande ättlingen till Robert Baratheon. Vi har inte sett honom sedan tredje säsongen, när Davos hjälpte honom fly. Vi finner honom i en smedja i King’s Landing, i princip samma plats där Ned Stark fann honom i första säsongen. Här har han gömt sig, ett stenkast från The Red Keep och huset Lannister. När Davos utnyttjar resan till King’s Landing för att hämta Gendry, tvekar den unge smeden inte, utan slår följe med den före detta smugglaren. Det visar sig att han, liksom sin far, föredrar krigshammaren som vapen. När två alltför nyfikna vakter får syn på Tyrion får vi dessutom se honom använda den. Och han är sannerligen Robert Baratheons son när han svingar hammaren, som gör processen kort med de stackars vakterna.

Den riktiga suicide Squad (?)

Jag var nog inte ensam om att tycka att Suicide Squad var en besvikelse. Men själva begreppet ”suicide squad”, som alltså betyder självmordspatrull, har ju fått lite luft under sina vingar. I detta avsnitt utformas en plan att äntligen ena alla hus i kampen mot Nattkungens odöda armé. Och allt hänger på just en suicide squad, ledd av Jon Snow.

Avsnittet inleds med två kraftuppvisningar. Först avrättar Daenerys Randyll (Faulkner) och Dickon Tarly (Hopper) genom att låta sin drake spruta eld på dem. När hon återvänder till Dragonstone får vi se samma drake låta sig klappas av Jon, vilket är en mer imponerande kraftuppvisning i min bok. Detta bekräftar vad vi redan vet om Jon; han är egentligen en Targaryen. En sak som står klar är att Daenerys är fullt hängiven sitt erövringståg. Hon tänker inte hjälpa Jon i hans kamp mot Nattkungens armé, eftersom huset Lannister bara kommer återerövra all mark hennes styrkor lämnar. Den plan som utformas går ut på att tillfångata en white walker att visa för Cersei (Headey), så att hon kan ansluta sig till kampen mot de odöda.

För att göra detta måste Jon ta sig norr om The Wall, vilket är farligare än någonsin. Han ger sig dock inte av ensam. Till sin hjälp har han Gendry, Tormund (Hivju) och Jorah Mormont (Glen), som nu återvänt för att tjäna Daenerys. När de anländer till Eastwatch finner de även The Hound (McCann), Beric Dondarrion (Dormer) och Thoros (Kaye). Alla har olika bakgrund och tjänar olika syften, kungar, drottningar och religioner. Men det är som Jon säger; de är alla på samma sida, eftersom de alla andas.

LÄS OCKSÅ: Game of Thrones-stjärnan får Netflix spinoff

Det sista vi får se av vår suicide squad är när de tar sig norr om The Wall och in i snöstormen. Förra avsnittet hade ett oerhört spännande slut, men detta var mer episkt.

Bäst: Game of Thrones svar på suicide squad

Sämst: Avsnittet känns lite väl komprimerat tidsmässigt