“Naked Attraction" utmanar min nakenångest
Lämnar ingenting åt fantasin.
Snaskig reality-TV är inget som brukar dyka upp i SVT:s tablå. Brittisk public service bjuder däremot på en dejtingshow som borde få de mest luttrade tittarna att moralpanika.
Det är svårt att förtränga "Blachman" från 2013, den danska “pratshowen” som gick ut på att kulturprofilen Thomas Blachman bjöd in manliga gäster för att betrakta och samtala om den nakna kvinnokroppen.
Hans koncept, “en mix av avantgarde och socialt experiment”, kan vara bland det mest bisarra som någonsin har sänts i dansk statstelevision. Även om det är olika typer av program, är Blachman det första jag tänker på när jag ramlar över ett avsnitt av Naked Attraction på YouTube.
Denna brittiska dejtingshow har visats sedan 2016 och avslutade sin sjätte säsong i februari i år. Här är kroppen i fokus när dejter ska matchas. Allt sker i en TV-studio, men (lyckligtvis) utan publik på plats.
I varsin box står sex tävlanden, spritt språngande nakna, som vore de passagerare i ett futuristisk rymdskepp och nyss uppväckta från kryosömn. De är skymda, redo att avtäckas och utvärderas av en ensam deltagare. Fem ska bort, en blir kvar. De behöver dock inte göra annat än att stå rakt upp och ned och hoppas att de duger som de är.
Håller rumpan måttet?
I det första av tre avgörande steg, visas de sex kropparna från midjan och neråt. Deltagaren tänker högt, påhejat av den käcka programledaren. Är låren för smala eller för tjocka? Håller rumpan måttet? Ser vaginan inbjudande ut och är penisen estetiskt tilltalande? Redan i detta skede åker någon ut.
Sedan är det överkroppen som ska granskas, och slutligen tittar ansiktet fram. I sista skedet får de kvarvarande kandidaterna öppna munnen och yttra några fraser, för att deras röster och dialekter ska kunna bidra till helhetsintrycket.
- MER LÄSNING:
- "Too Hot To Handle" – Kyskhetstävling med slasher-skräckens sensmoral
- "Love Is Blind" – Renässans för romantik-TV?
Deltagaren som hade lyxen att välja sin dejt, måste till sist också klä av sig. På så sätt är det “rättvist”. När alla har fått se varandra nakna, blir det mer av en konventionell dejtingshow likt Första dejten. Korta klipp från umgänge i pubmiljö, följs av en lika rask epilog om hur det gick sedan. Trots en progressiv casting med bred representation, är det tydligt att det är den rigorösa nakenstudien som ska skapa bra TV.
Vuxna människor får såklart göra vad de vill, och det bär emot att moralisera över att folk gladeligen visar upp sig i bara skinnet. Kanske är det som med nakenbad, att det är vi som vill skyla oss en smula, som äger problemet? Varför inte bara känna sig härligt fria, som vi blev skapta?
Deltagarnas bekvämlighet provocerar.
Att avdramatisera nakenhet är en sak, men det är ändå svårt att inte känna ett djupt obehag av urvalsprocessen i Naked Attraction. Ordet ytligt räcker nästan inte till, när ett kliniskt, närmast biologiskt urval ska ligga till grund för ett socialt möte med romantiska förtecken. Någon TV-producent har trots allt funnit det rimligt att lansera idén om att avslappnade samtal bäst föregås av exponerade könsorgan. Som tittare har jag inte känt mig så invaderad sedan Naken-Janne visade snorren i "Farmen" under tidigt 2000-tal.
Det som provocerar mig allra mest, är att deltagarna ser så bekväma ut. Jag skulle behöva en sittning med ett team av psykologer, beteendevetare och sexologer för att reda ut vad det är som händer här. Är det mig det är fel på, som inte omfamnar den nakna attraktionen med hull och hår?
I den verklighet där alla måste veta allt om alla, och gränsen mellan privat och offentlig är luddig, kanske det är norm att inte vilja lämna något åt fantasin? Visa din så visar jag min. Vad gör man väl inte för att våga närma sig någon?