Nu fäktas vi – Spännande filmer om fäktning!

Ju äldre jag blir desto högre blir mina krav på ett välskrivet manus, en god struktur och nyanserade skådespelarinsatser. Jag finner mig allt oftare leta efter intressanta draman att titta på. Men kommer det en film där jag vet att det fäktas, skiter jag i allt det där.  

För det är något speciellt med filmer där det fäktas. Det är något med kombinationen av kvicka rörelser och ett dödligt vapen som kräver hög precision som har tilltalat mig sedan barnsben.

För tydlighetens skull, så handlar denna krönika alltså om filmer där det fäktas med värja, sabel eller huggare (=svenskt ord för cutlass, en kortare form av sabel som ofta användes av sjömän). Jag gör denna åtskillnad eftersom jag tycker exempelvis Star Wars, med sina ljussablar, är en lite annan sak och nog förtjänar en egen text.

 Zorro – Mitt tidigaste minne.

Året var 1987. Jag var tre år gammal och satt och tittade på TV-serien Zorro, som från början sändes 1957-1959. ”Tjocka Rarrorn” (mitt namn för sergeant Garcia, spelad av Henry Calvin) och en av hans soldater hade problem med att få ordning på en stege för att klättra över en mur. Detta är mitt tidigaste minne.

Jag har älskat Zorro ända sedan dess. Han är en svartklädd folkhjälte, som försvarar folket i det tidiga 1800-talets Los Angeles från banditer och myndigheternas tyranni. Han rider på en svart hingst, den snabbaste i hela territoriet. Han är vig, skicklig med sin piska och väldigt intelligent. Det viktigaste av allt är dock att han är en mästare på fäktning.

Jag följde, så klart, även TV-serien som sändes 1990-1993, där Duncan Regehr spelade huvudrollen. Jag kollade in TV-serien för några år sedan. Produktionsvärdet var verkligen i värsta laget och dialogen var mer än en aning fånig, men de la faktiskt ner en del resurser på actionsekvenserna. Det är fortfarande kul att se hur Zorro enkelt avväpnar de stackars soldaterna och sedan ristar in ett Z i deras uniformer.

MER LÄSNING:

Vi rankar ALLA Star Wars-filmerna
Tips på djungelfilmer – Vi beger oss in i de djupa skogarna…

Tror ni jag var förväntansfull inför "The Mask of Zorro" som kom 1998? Antonio Banderas tolkning av den maskerade hämnaren är helt klart den mest underhållande jag sett. Då detta var en stor Hollywood-produktionen, regisserad av Martin Campbell, som vid detta laget redan hade en Bondfilm under bältet, lades det en hel del krut på actionsekvenserna. Zorro kämpar mot ett dussin soldater samtidigt, till fots, på hästryggen och alltid med värjan som sitt främsta vapen.

Filmens bästa scen när det kommer till just fäktning är dock när Zorro finner sig i stallet som tillhör den onde guvernören Montero (Stuart Wilson). Där finner han Elena (Catherine Zeta-Jones), guvernörens dotter. Hon visar sig inte bara vara vacker, utan en värdig motståndare i fäktning. Det slår gnistor om Banderas och Zeta-Jones medan de fäktas i stallet. Det är en scen som bevisar att blod inte alltid måste spillas för att fäktning ska vara underhållande.

De tre musketörerna (1993) – Den första filmen i min samling.

När jag var liten var hyrfilm på VHS en stor grej. Jag och mamma bodde hundra meter från närmsta videobutik. Så jag kom inte ens på tanken att samla på mig köpfilmer förrän jag började på högstadiet. Fram till dess ägde jag endast ett fåtal filmer. Som av en slump var en av dessa De tre musketörerna från 1993. Det är en film där det fäktas väldigt mycket.

Denna version av Alexandre Dumas klassiska äventyr tar sig en hel del friheter med källmaterialet. Musketörerna har upplösts av den elake Richelieu, spelad av Tim Curry, som riktigt myser i sin skurkroll. Huvudrollen spelas av Chris O’Donnells… hår. Med sitt lockiga hår och sin snitsiga värja måste D’Artagnan (O’Donnell, bärare av håret) slå sig samman med Athos (Kiefer Sutherland), Porthos (Oliver Platt) och Aramis (Charlie Sheen) för att stoppa ett mordattentat på kungen (Hugh O’Conor).

Sutherland och Sheen tillhörde vad som brukar kallas "The Brat Pack", som bestod av ett antal unga skådespelare som var med i populära ungdomsfilmer främst på 80-talet. Detta faktum sätter tonen för filmen. Våra hjältar, som alltså ska föreställa franska musketörer på 1600-talet, talar alla med amerikanska dialekter. Värst är nog O’Donnels dialekt, då han uttalar sin kända karaktärs namn rätt lustigt.

Vi glömmer dock snart dialekterna när värjorna dras. För även om skådespelarna kanske inte lagt ner någon tid på att lära sig dialekter, har de lagt ner en hel del tid på att lära sig fäktas. När våra fyra hjältar möter kardinalens garde man mot man är spänningen ett faktum.

Som sig bör i en äventyrsfilm slutar det hela i en stor slutuppgörelse. Där möter D’Artagnan den svartklädde och enögde Rochefort, spelad av Michael Wincott, som har en av Hollywoods bästa raspiga röster. Wincott är tydligen en skicklig teater-fäktare, vilket sannerligen syns i duellen mellan D’Artagnan och Rochefort; Wincott är ormlik i sina rörelser.

Moderna pirater och klassisk ”swashbuckling”.

Fäktning har varit populärt i olika perioder. Det har då ofta kombinerats med akrobatik och en god portion humor. Denna kombination brukar ofta benämnas ”swashbuckling” på engelska. Detta begrepp associeras ofta med pirater.

1995 kom "Cutthroat Island", som var ett exempel på just pirater som fäktades en del. Filmen var så dyr och gjorde så dåligt ifrån sig på bio att produktionsbolaget Carolco, som bland annat producerade First Blood och Terminator 2 – Domedagen, gick i konkurs.

Efter det vågade inget produktionsbolag ens nämna pirater på flera år. Sedan kom den oerhört populära filmserien Pirates of the Caribbean. De tre första filmerna regisserades av Gore Verbinski, som jag anser vara en mästare på fartfyllda actionsekvenser.

Scenen i "Svarta pärlans förbannelse" där hjältarna Will Turner (Orlando Bloom) och Jack Sparrow (Johnny Depp)… förlåt, KAPTEN Jack Sparrow, möts är ikonisk. De fäktas lika mycket med kaxiga repliker som med sina svärd. Will är oerhört skicklig med sin huggare, men Jack Sparrow är mer erfaren och fuskar dessutom.

Verbinski överträffar sig själv med en sekvens i nästa film, "Död mans kista". Jack, Will och den före detta kommendören Norrington (Jack Davenport) finner sig på en strand stående över en skatt när de bestämmer sig för att de alla måste döda varandra. Det hela resulterar alltså i en duell, fast där alla tre fäktas mot varandra. Det går vilt till när de rör sig från stranden, upp i en gammal kvarn och ut på hjulet, som sedan lossnar och börjar rulla genom djungeln. Men de slutar inte fäktas. Nej, nej, de fortsätter fäktas ovanpå och i hjulet. Det hela ackompanjeras av musik av Hans Zimmer. När jag såg filmen första gången kände jag mig som en liten pojke igen.

The Chatty Duelists – Den historiska duellen

1987 kom filmatiseringen av "Bleka dödens minut", eller "The Princess Bride", som originaltiteln är. Det är ett klassiskt äventyr där vi bjuds på jättar, hjältar, mirakel, en elak prins, en stor portion humor och en av tidernas mest kända dueller. Faktum är att duellen, som är mellan Mannen i svart (Cary Elwes) och Inigo Montoya (Mandy Patinkin) är så känd att den fått ett eget namn; The Chatty Duelists.

Själva duellen äger rum rätt tidigt i filmen när Inigo Montoya får uppgiften att döda Mannen i svart, som följer efter honom och hans kumpaner efter de kidnappat prinsessan Buttercup (Robin Wright). Innan duellen börjar, låter Inigo sin motståndare vila efter att ha klättrat upp för en klippa. Sedan berättar han om sin livslånga jakt efter den sexfingrade mannen som mördade hans far. Efter de två duellanterna haft en gemytlig konversation är det äntligen dags för duellen.

De fäktas med vänster hand, med höger hand. De uppvisar kvickt fotarbete, fäktas över ojämn terräng, upp och ner för trappor, slår volter och bjuder till och med på en liten gymnastisk uppvisning. Och de gör allt detta medan de fortsätter samtala gemytligt. Det är inte svårt att förstå att denna duell gått till filmhistorien.

Scaramouche (1952) – mästarnas möte

När det kommer till fäktningsdueller i filmer är den i slutet av "Scaramouche" från 1952 troligtvis den bästa.

"Scaramouche" utspelar sig under den franska revolutionen. Andre Moraeu (Stewart Granger) är en sorgfri oäkting till en okänd adelsman. Han föredrar att njuta av livet framför att beblanda sig i revolutionen. Hans bäste vän, Philippe de Valmorin (Richard Anderson) är dock en revolutionär, som uppmanar folket till handling via broschyrer. En dag konfronteras de Valmorin av adelsmannen De Maynes (Mel Ferrer), som dödar honom i en duell.

Moraeu försöker bekämpa De Maynes, som dock är en mästare med värjan och lätt vinner deras första duell. Moreau kommer undan med livet i behåll och svär att hämnas. De närmaste åren lär han sig fäktas av de bästa lärarna medan han gömmer sig i ett teatersällskap som skojaren Scaramouche.

MER LÄSNING:

De 10 bästa fantasyfamiljerna
10 Äventyrsfilmer du inte får missa!

I slutet av filmen möts de två för en sista duell på en opera. Vi har fått följa Moreaus utveckling som fäktare under filmen. Vi har därför en helt annan förståelse för den skicklighet som de två fäktarna uppvisar. Till skillnad från många andra moderna filmer, sker det inga klipp från duellen till andra parallella händelser; de enda klippen som sker är mellan olika vinklar av de två duellanterna. Duellen är över sex minuter lång. Den börjar bakom balkongerna, fortsätter ut på en balkong, upp på räcket, ner på parketten och sedan upp på scenen. Det är en jämn kamp mellan två mästare.

Jag tycker "Scaramouche" är en spännande film om passion, politik och hämnd. Filmen bjuder till och med på lite kärlek. Men det är just den där duellen som gör att denna film alltid kommer ha en speciell plats i min filmsamling.

Vilka är era favoriter?

Denna artikel är en kombination av en krönika och en lista. Det finns andra nämnvärda filmer med spännande fäktning, men filmerna som nämns ovan har en speciell plats i mitt hjärta.

Vilka är era favoriter när det kommer till fäktning?

Ni kanske föredrar Hong Kong-spektaklet i The Musketeer från 2001?

Eller varför inte Rob Roy som får mig att vilja parafrasera Liam Neeson i Taken på följande vis:

”I will look for you, I will find you and I will cut you in half”

Berätta om era favoriter i kommentarerna på Facebook.