Nyårskrönika 2020: Ljuset i tunnelns slut?
Vad händer med filmen efter 2020?
Det enda jag vet är att jag ingenting vet, för att citera Sokrates. Så känns det att försöka spå filmbranschens öde i denna skakiga era. Svåra tider, med en omritad karta för filmdistribution, har skapat oro kring biografernas överlevnad. Vad vågar man hoppas på inför 2021?
Allt är inte streamingguld som glimrar.
Trots att streaming ökade överlag 2020, blev en av pandemiårets största floppar Quibi, som lanserades i början av april. På pappret var det lovande: en påkostad tjänst enbart för smartphones, med originalmaterial uppdelat på korta avsnitt om max 10 minuter, som gjord för en uttråkad tillvaro i det coronasäkrade hemmet.
En säsong av Most Dangerous Game eller The Fugitive, var i sin helhet lika lång som en vanlig film. Vissa uppfattade det därför som långfilmer ompaketerade i serieform. Oavsett var tilltron till publikens tålamod så lågt, att man inte ens hymlade med det i reklamen: “Got a few minutes? That’s all you need to be entertained, informed, and inspired.” Kanske var det just det snuttifierade formatet som var problemet.
MER LÄSNING:
I The Verge-artikeln “11 reasons why Quibi crashed and burned in less than a year”, förklaras haveriet med en rad faktorer som bidrog till att appen lades ned redan 1 december. Missriktad marknadsföring, orimlig prissättning, stenhård konkurrens (även om man uttalat inte sade sig vilja konkurrera med Netflix), samt pandemin, förstås. Möjligen överskattade man suget efter att plöja serier i kortformat på mobilen.
En av många stora namn som knöts till Quibi, var Steven Soderbergh, som agerade exekutiv producent för Wireless. Serien handlar om en collegestudent som blir strandsatt i Klippiga bergen när han är på väg till en nyårsfest. Historien skildras olika beroende på om man håller sin smartphone i horisontellt eller vertikalt läge. Att låta tittaren välja perspektiv och narrativ påminner om Black Mirror-spinoffen Bandersnatch från 2019, en slags interaktiv film. 2020 gav dock snålt utrymme för stora ambitioner om den aktiva tittaren.
Säkra kort vs konstnärlig integritet.
Om streaming-vänliga Steven Soderbergh, som gjort produktioner för både Netflix och HBO Max, befinner sig på ena sidan ringhalvan, jabbar Denis Villeneuve från den andra. I en gästkrönika i Variety, kritiserar han telecomjätten AT&T för att via sitt samarbete med Warner lansera Dune på HBO Max samtidigt som filmen har biopremiär 1 oktober. Warner gör likadant med alla andra egna släpp 2021, som Matrix 4 och Godzilla vs. Kong. Villeneuve är inte nådig i sin kritik:
“With this decision AT&T has hijacked one of the most respectable and important studios in film history. There is absolutely no love for cinema, nor for the audience here.”
Han ser det alltså som ett desperat försök från telecomjätten att rädda sin ställning, snarare än att bry sig om filmkonsten. Villeneuve är även kritisk mot Warner för att, enligt honom, förlita sig för mycket på streaming. Han går så långt som att befara att Warner Bros. med detta drag kan ha “dödat” Dune-franchisen.
Steven Soderbergh å sin sida, har en mer krass syn och efterlyser större flexibilitet i att snabbt kunna pusha ut filmer till streaming. Samtidigt tror han att biografkedjorna skulle gagnas av att visa äldre film i större utsträckning. Kanske får han rätt i att nostalgivisningar blir en av flera realistiska lösningar för att rädda biograferna. Det finns trots allt 120 år av film att ta av.
Istället för att ställa dem mot varandra, kan det vara värt att lyssna på både Soderberg och Villeneuve; deras förhållningssätt kan visa sig bli lika rimliga under och efter denna oförutsägbara kristid. Trots allt landar båda herrarna i slutsatsen att vi förr eller senare lär fylla biograferna igen, som Villeneuve uttrycker det:
“Not because the movie industry needs it, but because we humans need cinema, as a collective experience.”
Hopp i mörkret?
Hur många streamingtjänster har ett hushåll råd med? När är marknaden mättad? Föga förvånande pratas det om att 2021 blir året när gränsen är nådd. För tidigare nämnda startup Quibi är det redan över. Det saknas knappast intresse för att gå på bio efter pandemin, under förutsättning att det finns några biografer kvar. Många frågor ligger på bordet i kampen om att vinna eller försvinna.
Till och med gamla rävar som Martin Scorsese har fallit till föga och samarbetar med Netflix, i en värld där Tomas Alfredson ber om ursäkt för att hans Jönssonliganfilm inte gick upp på bio som planerat.
Många är de filmpremiärer som har skjutits upp för att inte gå ett direkt till VOD-öde till mötes. Coronakrisen påverkar hur film marknadsförs och distribueras, eller rentav skyndar på en oundviklig utveckling. Förhoppningsvis uppstår hållbara modeller för samverkan – synergier mellan streaming och biograffilm som driver snarare än hindrar utvecklingen i en postpandemisk filmvärld. Tids nog finns det alltid vägar för innovativa berättargrepp och stor filmkonst.