Pretty Woman – kärleksklassikern 31 år senare
Hur fräsch känns klassikern 2021?
Kärlekens vindar yr – alla hjärtans dag är här! Idag vill jag ta tillfället i akt att bocka av en riktig klassiker jag lyckats missa: "Pretty Woman". Hur står den romantiska giganten 31 år senare?
MER LÄSNING:
Det är återigen dags för den tiden på året som kallhjärtade cyniker flyr landet: alla hjärtans dag! Sann romantik för vissa, girigt kapitalist-trams för andra, oavsett flödar hjärtformade chokladboxar, romantiska fiolstråk och kärleksfilmer hemma i filmsoffan. Undertecknad har tagit tillfället i akt att se en sann klassiker som gått honom helt förbi: Pretty Woman.
Historien är sammansvetsad med den romantiska komedins DNA och borde väl knappast gått någon cineast förbi? Dock är jag medveten om att minnet kan svikta och bjuder på en kort resumé av storyn: den framgångsrike affärsmannen Edward Lewis (Richard Gere) har det mesta som pengar kan köpa - förutom mänsklig kontakt. Efter att ha lämnat en firmafest i Hollywood Hills plockar han upp Vivian (Julia Roberts) för att hålla honom sällskap på hotellet en natt. En natt blir flera och kanske börjar en högst osannolik kärleksaffär att puttra under ytan? Frågan är om två i grunden olika liv går att sammanfogas utan katastrofala följder?
"Förtjänar sin status"
Att en sällskapssjuk äldre affärspamp går och köper sig en kvinna från gatan är kanske inte en premiss som ångar kärlek och ömhet. Pretty Woman samklangar inte med ett politiskt medvetet, och stundtals ängsligt, 2021. Jag gjorde mig redo för att äntligen avnjuta den romantiska klassikern. Rädslan och förväntan slogs om utrymme i mitt medvetande och inledningsvis var jag nervös och kände mig på förhand inställd på att behöva såga en tidlös klassiker sönder och samman.
Faktum är att filmen i allra högsta grad förtjänar sin status i Hollywood-landskapet. Visst, den cementfasta formen som är "romantisk komedi" rubbas inte minsta millimeter men genrens konventioner är som en trygg famn för mig att gosa ner mig i. Romantiska komedier följer en trygg formula som är oskiljaktiga från underhållningen och i fallet Pretty Woman klappar "Will they, won´t they?"-hjärtat starkt. Mycket tack vare ett manus som faktiskt vågar ta ut svängar och som aktivt riktar sig till den vuxna i rummet.
MER LÄSNING:
Bästa filmerna om bitterljuv kärlek
Lägg dessutom till två elektriska och hänförande stjärnor i huvudrollerna. Gere och Robert är verkligen fantastiska och som tittare håller jag, mot all tänkbar förmodan, på deras etiskt krångliga kärleksrelation. Man skulle kunna säga att Gere och Roberts tvingar mig att investera tid, energi, skratt och gråt i filmens knappa två timmar. Jag bjuds på värme, kärlek och rå, ofiltrerad charm.
"Både diaboliskt problematisk och ursinnigt charmig."
Men faktum kvarstår: Pretty Woman är problematisk. Att försköna den mest förnedrande, inhumana och exploaterande "branch" som överhuvudtaget existerar är i ärlighetens namn vidrigt. Så hur kan jag sitta och hylla Pretty Woman som ett oemotståndligt charmtroll och samtidigt söndersåga filmens premiss så fingertopparna brinner? Jo, för det är möjligt för en film att vara två saker samtidigt. I synnerhet om tidens tand varit och nafsat. Pretty Woman är både diaboliskt problematisk och ursinnigt charmig. En paradox.
Platsar "Pretty Woman" i ditt arsenal av romantiska filmer på alla hjärtans dag 2021? Jag tycker det, men har samtidigt full förståelse för den som anser att samtliga etiska gränser tänjs till bristningsgränsen. Visst är det festligt med att vi kan tycka olika?
För mer läsning --> Scrolla vidare!