Tove Dalsryd om Robinsons Alexander Strandberg: ”Ger mig en klump i magen”

Finalveckan väntar runt hörnet och man skulle kunna tro att konkurrensen hårdnar, tävlingsinstinkten vässas och priset på en halv miljon kronor känns närmare än någonsin. Och det gör det också för de flesta deltagare i årets säsong av Robinson. Därför är alla desperata att säkra avancemang. Alla utom en: Alexander Strandberg. Med ett immunitetshalsband runt halsen inför sista örådet är han egentligen klar för finalveckan, vilket besynnerligt nog verkar få honom att bli lite stressad. Kan det vara så att han inte kramat ut allt han kan ur det här äventyret?

Alex framgångsrecept som förra säsongen fick honom att vinna folkets sympatier, många följare och antagligen kunder till hans verksamhet, var hans storsinta självuppoffrande sätt. Beundransvärt och en bra manlig förebild på alla sätt, speciellt med tanke på att han dessutom besitter den ädla konsten att verkligen kunna inspirera andra. Glöm aldrig hur han konverterade Andreas a.k.a Värmland till kristendomen på bara några dagar och inspirerade honom att bygga ett stort träkors på stranden. 

En annan agenda bakom Alexander Strandbergs medverkan i Robinson?

Som sagt – Alex har hittat ett tydligt framgångsrecept, och nu när han äntligen är inne i Robinson igen vore det väl konstigt om han inte försökte upprepa samma succé som senast? Han började genast med att ge bort sin plats till den efterlängtade tacomiddagen och fortsatte sen på samma spår när han gång på gång upprepade att han ville ge bort sin immunitet till Zayera Khan.

Och inte nog med det, han ville dessutom att Pål Schakonat skulle välja honom i duellen på det sista örådet “för att rädda tjejerna”, vilket rimligtvis får oss tittare att undra: vill han verkligen vinna Robinson eller har han en annan agenda med sin medverkan? 

Jag har egentligen ingenting emot Alex taktik. Om det hade varit en tävling i självuppoffrande så hade han utan tvekan stått högst upp på prispallen. Samtidigt kan man ju vara tacksam att alla inte har den approachen‚ det skulle underminera tävlingen om alla gav bort sina immuniteter och priser till höger och vänster istället för att försöka komma så långt som möjligt själva.

Men som vi alla vet har Robinson flera dimensioner och tydligen är det minst lika viktigt hur man framställs inför tittarna som att i slutändan få lyfta den eftertraktade statyetten.

Jag diskuterade fenomenet med min pappa som är ingenjör och matematiker ut i fingerspetsarna, och han hade full förståelse för Alex val att ge bort sin immunitet. Ponera att han sitter ner i båten, behåller halsbandet och kommer direkt in i finalveckan som varje rimlig Robinson-deltagare som faktiskt vill vinna skulle ha gjort... chansen att i slutändan vinna hela Robinson är ändå bara 14,3 procent. Då har han dessutom riskerat att bli utröstad i det allra sista örådet precis innan finalen, precis som han blev i förra säsongen.

Med sitt nuvarande agerande vinner han istället sympatierna från tittarna som med största sannolikhet kommer ge 100 procent utdelning i och med nya följare, en full DM-inkorg om vilken fin människa han är och antagligen många nya kunder till hans verksamhet. 

Sett ur det perspektivet känns hans agerande fullt rimligt, trots att min första tanke när han riskerade sin plats i finalveckan för att väcka sympatier var att det bara kändes dumt. Med det sagt går det ju inte att komma ifrån att själva tävlingen inte blir lika spännande när alla deltagare inte gör allt för att vinna.

Fast vem är egentligen jag att säga att det är ett taktiskt osmart drag av Alex? Han om någon vet ju hur viktigt det är att inte bli utröstad precis innan finalen. I slutändan kanske det ändå blir han som skrattar hela vägen till banken OCH in i tittarnas hjärtan medan stackars Pål snubblar på mållinjen. 

Övertalar med hotfull härskarteknik

Nej, det är faktiskt inte Alex grundläggande val som ger mig en klump i magen utan det är hur han, med vad som verkar vara en hotfull härskarteknik, försöker övertala Pål att välja honom i duellen “för att rädda tjejerna”. Något som uppenbart gör honom väldigt obekväm. Med en så övertygande röst som är få förunnat, låter det han säger på något sätt logiskt – men är det verkligen så logiskt som det verkar? Pål har uttryckt att han är pank och att prispengarna skulle betyda väldigt mycket för honom när de återvänder till verkligheten.

Är det rimligt av Alex att begära att Pål ska riskera sin chans till en final, eller är det bara rent ut sagt elakt? Pål ska då alltså välja Alex istället för den person han anser sig ha störst chans att vinna mot. För vadå? Att försöka verka lika macho som Alex och också vinna lite pluspoäng hos tittarna?

När Alex med eftertryck uttrycker att han minsann aldrig skulle välja en tjej i duellen och väntar sig lovord, fyller det mig istället med en dålig eftersmak. Tycker han verkligen att han själv är så överlägsen alla tjejer, eller är det för att han tror att han vinner pluspoäng som han uttrycker sig på det här sättet? För visst låter det fint när han säger det... och självklart är alla tjejer tacksamma för att inte behöva oroa sig för att bli valda. Men om man ser det ur ett mer utzoomat perspektiv känns det bara förnedrande.

Alex verkar inte grunda sitt eventuella val på att han gillar tjejerna mer och hellre vill se dem i final, utan enbart på deras kön. Det känns en aning förlegat, eller hur? Speciellt med tanke på att det faktiskt gång på gång visats i Robinson-tävlingar och i dueller att killar faktiskt inte har någon fördel.

Att Alex eller Pål verkar ha olika agendor med sin medverkan går inte att komma ifrån, och i grunden är det inget fel med det – det gör bara programmet mer intressant att följa. Det sorgliga blir bara när vi som ser det hela utifrån inte lyfter blicken och ser situationen ur flera olika perspektiv. När Pål, som faktiskt bara är där för att vinna, blir utmålad som feg och självisk utifrån ologiska grunder, och underminerad av ett starkt patos, känns det som att vi som tittare har ett ansvar att se ett steg längre än så.

Du följer "Robinson" 2024 på TV4 och TV4 Play.