"Vilken genre är lättast?"
Innehållet är viktigare än etiketten
Det finns sällan färdiga framgångsrecept när det kommer till show business, och även om det statistiskt finns genrer som går bättre på bioduken än andra, så bör du snarare söka efter svaret inom dig.
Tidigare i veckan fick jag frågan: "vilken genre är lättast att slå igenom i?". En fråga som fick mig att fundera. Syftade personen på de övergripande genrerna, såsom drama, komedi, äventyr eller skräck? Eller räknar personen mixade genrer som till exempel romantisk komedi eller dramakomedi som "egna" genrer med? Kanske tänker personen till och med coming-of-age-stories eller lågbudget-skräck som egna genrers också?
I filmen och TV:ns värld är det idag få produktioner som inte är korsade i genrer. I princip alla filmer måste ha någon typ av relationer, även om det kanske inte är A-storyn eller ens B- eller C-storyn.
Visst finns det filmer som är lättare att kategorisera än andra, men ibland kan det vara lätt att personer placerar en film i olika genrer, för att de uppfattade filmen på olika sätt. Det är mycket som händer i en film och det kan vara svårt att hinna uppfatta allt första gången man ser den. Jag kan tycka det är lite charmen med filmer, man kan se dem om och om igen och så helt plötsligt upptäcker man något nytt som man inte har sett tidigare som kan göra att man ser filmen som bättre eller sämre än första gången.
Men när det kommer till att försöka "slå igenom", så handlar det inte, iallafall inte enligt mig, om vilken genre man väljer, utan vad som finns på pappret. Det är ofta som man säger att filmer som inte kräver mycket visuella effekter eller stunts eller annat som kostar en hel del är lättare att få gjorda, men i slutändan så är det fortfarande det som finns på pappret som gör att den blir gjord.
Alla har vi olika styrkor och svagheter och även om man ser att manusförfattare i bland annat Sverige ska kunna skriva vad som, så finns det ändå de typer av manus som vi dras till eller känner är lättare att skriva. "Lättare" är egentligen inget bra ord, för som jag så många gånger har hört är att de som väljer att bli författare till yrket, är de som har svårast att få ner något på pappret, och det stämmer. Det är så mycket man vill få ut, samtidigt som man ska använda så få ord som möjligt att beskriva det, men det ska ändå vara målande, utan att det ska verka som att man säger till regissören vad som ska hamna på filmrullen, även om han ska se till att det är manusförfattarens vision som hamnar på den vita duken framför oss. I USA däremot föredrar man manusförfattare som håller sig till en typ av filmer, annars anses man inte som seriös.
När man läser manus är det vissa som man direkt känner att man kommer in i, man vet precis hur omgivningen ser ut, hur karaktärerna ser ut och hur de kommer att röra sig framför kameran. Det finns ingen genre som jag skulle vilja påstå är lättare att skriva än andra, alla har sina svårigheter. Om du skriver en skräckfilm, så måste du till exempel få fram i orden hur du ska lyckas överraska och skrämma läsaren, om du skriver en romans så måste du få till en trovärdig relation, och action måste kännas fartfyllt och få adrenalinet att pumpa. Komedier måste ha skämt som är lika roliga femte eller sjätte gången du läser dem.
Mitt svar på frågan om vilken genre som är lättast att slå igenom så svarade jag att det är det som gör dig till dig, som gör att du står ut i den genren/genrerna som du har valt, det är vad du presenterar i ditt skrivande, med varje ord, vad du vill ha sagt. Vi som skriver manus har något att säga och det är det som vi vill få fram med det som vi levererar.