"Fake-deaths" i Marvel Cinematic Universe – mina värsta svek
Är inte ens döden permanent i superhjältarnas värld?
Idag är undertecknad på gnällhumör. Jag har fått nog av alla fake-deaths i Marvels spralliga universum!
Döden. Livet ände – sluthållplatsen på denna egendomliga resa – förenar oss alla. Liemannen är kanske inte ett superfestligt ämne att snikra ihop en flamsig filmartikel kring, men var god och ge mig en chans. I förlängningen är all kultur, artistiska uttryck och allt annat märkligt vi människor fördriver för jordliga tid med desperata försök att hantera vår dödsångest? Vi är trots allt den enda organism (vad vi vet) som kan resonera kring stigens slut.
Nu ska jag inte totalt gräva ner mig i den mörkaste av tankegångar utan istället fokusera på något så spralligt och kulört som superhjältarnas hetaste hemvist: Marvel Cinematic Universe. Under veckans biobesök av Thor: Love and Thunder, slog nämligen en tanke mig rätt i hjärnbalken: MCU har issues med döden. Listan över "fake-deaths" som våra hjältar och skurkar mött börjar göras lite väl lång och en konsekvens av detta är att jag helt enkelt börjar checka ut.
En karaktärs död är ett av det kraftfullaste emotionella ackord som filmskaparna kan slå på, men i Marvels universum börjar tonerna ringa falskt och manipulativa. Därför vill jag idag botanisera i "fake deaths" i MCU, dvs karaktärers dödsfall som senare visar sig vara falska, samt förklara varför fenomenet blir problematiskt för mig som tittare som gång på gång parkerar rumpan i biofåtöljen vareviga Marvel-premiär.
PS: Givetvis vankas det spoilers för samtliga Marvel-rullar! Jag kommer inte heller lyfta karaktärer som "dog" under blippen – listan skulle då bli oändlig.
Loki "dör" i Thor, Thor: The Dark World samt Avengers: Infinity War
Givetvis börjar jag med the God of Mischief himself: Loki, som dör inte mindre än tre (!) gånger under MCU:s framfart. Jag vet, ska jag vara petig så dör faktiskt karaktären i Infinity War och en så kallad "variant" av denne från en annan tidslinje tar hans plats i Loki-serien, men seriöst, lek inte med döden så här. Att tvingas att sörja en karaktär tre gånger gör att jag som publik tappar förtroendet. Jag älskade att Thanos brutalt mördade fan-favoriten i Infinity War – det visade vilka höga insatser det faktiskt rörde sig om och krävde kreativt mod från Disneys sida. Detta visade sig vara fullständigt slöseri på engagemang från min sida. Om något så permanent som döden inte består i superhjältarnas värld varför ska jag engagera mig överhuvudtaget?
Groot "dör" i Guardians of the Galaxy
Ännu en fan-favorit som tillsynes mötte sitt öde efter att tappert ha offrat sig för att rädda sina vänner med den tårdrypande repliken "we are Groot". Jag grät som ett barn och påbörjade sorgprocessen och hur den lilla träd-figurens uppoffring visade att superhjältar faktiskt inte är odödliga. Det kan ske riktiga konsekvenser i superhjältefilmen och ibland kräver storyn några ordentliga tårar från publiken. Men icke sa nicke. Bara några scener senare visar det sig att Groot lever, i form av en liten kvist, och startar om sin livscykel likt en fabriksåterställd Ipad. Ännu en gång, manipulativt av filmskaparna och framförallt ordentligt fegt, men jag antar att han behövdes för flera uppföljare...
Bucky Barnes "dör" i Captain America: The First Avenger
Steve Rogers bästa vän, Bucky Barnes, dör på slagfältet i Captain America: The First Avenger. En tragedi, såklart, men som vi alla vet återvänder han redan i nästa film som quasi-terminatorn The Winter Soldier. I fallet Bucky Barnes vill jag dock mena att det är fullt rimligt att återuppliva karaktären eftersom Bucky och Steves relation är den starkast rullande motorn i framtida filmer om allas vår Cap.
Nick Fury - "dör" i Captain America: The Winter Soldier
Den här är nog det värsta sveket och manipulationen av publikens ömma känslor. När Fury åker på däng av ovan nämna Bucky Barnes, aka The Winter Soldier, fick jag som publik en ordentlig lavett. Nu var det allvar! Den här till synes odödliga legosoldaten kan knäcka karaktärer som till synes satt helt säkert? Jag älskade det - fram med hårdhandskarna Steve, Bucky mördade just en gigant. Tji fick jag, igen. Fury visade sig så klart lyckats fejka sin död med hjälp av Bruce Banners magiska fake-death medel. Dessutom "dog" Fury under blippen, men vem orkar ens bry sig längre?
Agent Coulson "dör" i The Avengers
Det är lätt att glömma bort att Coulson faktiskt var den röda tråd som knöt ihop Marvel-filmerna under fas 1. Här och där dök han upp för att påminna oss om att filmerna faktiskt var spandex-klädda pusselbitar som tillsammans skulle smälta samman till: The Avengers - som fortfarande är en av mina fetaste upplevelser på bio. Dock möter Coulson sitt öde under hjältarnas sammansvärjning. Lokes spira penetrerar bröstet på fan-favoriten och gav hjältarna sitt emotionella driv att lämna sina dispyter åt sidan och samarbeta. Även detta visade sig vara investerade känslor i sjön. Coulson återupplivas via projektet T.A.H.I.T.I i tv-serien agents of S.H.I.E.L.D.
Pepper Potts "dör" i Iron Man 3
Oj, hur ska kungen av lekfullhet, lättjans mästare, Tony Stark kunna leva med att hans livs kärlek möter sitt bistra öde? Dödad i striden mellan Tony och ärkefienden Mandarin. Jag tappade nästan andan och insåg omedelbart att vi kommer få handskas med en trasig Iron Man framöver. Jag älskade det. Dock hann jag inte sörja länge innan Pepper Potts kliver fram ur elden, oskadd och pigg som en nötkärna. Extremis i henes blodflöde räddade henne och lyckades reparera skadorna från fallet. Kom igen Disney, en karaktärs död är viktigare än så här.
Korg "dör" i Thor: Love and Thunder
En av få fan-favoriter som faktiskt kan konkurrera med Groot är Thors mycket egendomliga sten-kompis Korg. Därför tillät jag mig bli chockad och, mina erfarenheter till trots, sörja att denna ljuvliga comic-relief sprängts till grus av Zeus. Korg visade sig bara några minuter senare vara vid liv och fick agera pratande handväska resten av speltiden.
Detta var mina största syndare av fake-outs i MCU. Håller du med mig eller jag helt enkelt en för gnällig farbror som borde hålla mig till "Änglagård"?