Andreas hyllar Bruce Willis
Minns honom för hans glansdagar
Bruce Willis meddelade nyligen att han går i pension på grund av nedsatt kognitiv förmåga. På Filmtopp minns vi hans glansdagar när han var ett av Hollywoods största namn.
De senaste tio åren har Bruce Willis gjort sig känd som en skådespelare som gör vilka roller som helst för pengar och dessutom är svår att ha att göra med. Under sina sista år i karriären har han lyckats göra 22 filmer på bara fyra år, varav alla gått direkt till streaming och sågats längs fotknölarna av kritikerna.
Själv har jag inte sett så många av hans senaste filmer. Senaste filmen jag såg var nyinspelningen av Death Wish från 2018, en film som får mig att tänka på sur filmjölk med ruttet krossat knäckebröd i.
Nyligen meddelade Willis representanter att han går i pension på grund av nedsatt kognitiv förmåga, som bland annat har resulterat i afasi, det vill säga problem med att förstå och formulera språket. Enligt bland annat Aftonbladet har många i industrin oroat sig för Willis kognitiva förmåga under flera år. Det verkar dessutom att i alla fall de senaste årens filmer har varit resultatet av att folk har velat tjäna pengar på honom. Författaren och poddaren Sebastian Mattsson sa det nog bäst på Twitter:
Jag hoppas Bruce Willis får njuta av sin pension och att han får den hjälp han behöver. I denna artikel vill jag ge honom det avsked han förtjänar genom att hylla hans bästa filmer. För en gång i tiden var Bruce Willis en skådespelare som gjorde bra actionfilmer och dessutom tog roller som bevisade att han var mer än bara en actionstjärna.
Filmerna kommer presenteras i kronologisk ordning. Så att det inte ska bli tjatigt, kommer jag välja ut en film per filmserie och filmmakare. Detta är, som alltid, en högst personlig lista. Om ni har egna favoriter får ni gärna berätta om dem på sociala medier.
Die Hard (1988)
Det är många som fortfarande anser att "Die Hard" är den bästa actionfilmen. Innan denna film var Willis främst känd för den flamsiga deckarserien Par i brott. I Die Hard spelar han John McClane, en helt vanlig snut som ska försöka lappa ihop sitt äktenskap under en julivistelse i Los Angeles. Under julfirandet på hans frus arbetsplats i en skyskrapa avbryts festligheterna av ett dussin terrorister ledda av Hans Gruber.
Alan Rickman briljerar som den beräknande och lugne Gruber medan Willis bjuder på oneliner efter oneliner. Det som skiljer Die Hard från många andra filmer i actiongenren från samma tidsperiod är att McClane inte framhålls som någon som kan gå rätt in och meja ner skurkarna. Om han har tre terrorister mot sig samtidigt har han problem. Willis satte även standarden för hur en skitig actionhjälte ska se ut.
Och, ja, det är en julfilm.
Den siste scouten (1991)
Detta skulle kunna sägas vara Die Hard 2,5. I den här filmen heter Willis karaktär visserligen Joe Hallenbeck, men likheterna med McClane är tydliga. Han är en privatdeckare på dekis som kommer en konspiration på spåren. Filmen är en blandning mellan film noir och action. Handlingen är visserligen rätt tunn, men det är inte därför filmen hamnar på denna lista.
Samspelet med Damon Wayans sr. funkar väldigt bra. Duons uppkäftiga kommentarer kulminerar i en scen med ”Scrabble Man” (=Alfapetmannen) när de inte kan sluta fälla dumma kommentarer under pistolhot. Sedan gör filmen det även klart, vid två tillfällen, att det är en dålig idé att väcka Willis när han vill ta sig en liten lur.
Pulp Fiction (1994)
Bruce Willis tog ett betydligt lägre arvode än han brukade göra för att medverka i Quentin Tarantinos mästerverk där tre relativt enkla berättelser vävs samman. Willis spelar en boxare som har lurat en gangster på pengar genom att vinna en boxningsmatch han hade lovat att förlora. Han måste dock återvända till sin lägenhet en sista gång för sin pappas klocka, som är mycket viktig för honom.
Willis får utnyttja det faktum att han kan spela riktiga hårdingar samtidigt som vi får se en mjukare sida av honom i samspelet med flickvännen Fabienne (Maria de Madeiros). Willis bevisar dessutom vad han kan göra om han får ett bra manus och bra regi. Ruggigt bra film.
Unbreakable (2000)
Här var jag tvungen att välja mellan "Sjätte sinnet" och "Unbreakable", som båda är regisserade av M. Night Shyamalan. Jag har alltid gillat Unbreakable mer och tycker faktiskt att Bruce Willis är bättre i den. Filmen handlar om David Dunn, en medelålders man som har tappat riktning lite i livet, vilket har lett till att han och hans fru har separerat, även om de fortfarande bor i samma hus. Den enda ljuspunkten i Davids liv är relationen till hans son, Joseph (Spencer Treat Clark).
Det är en någorlunda långsamt berättad historia om vad som i grund och botten är en superhjälte. Det är inte mycket action, men det är ändå väldigt spännande och faktiskt rätt rörande. Vi får veta hur det kommer sig att David känner att han inte har någon riktning i livet. Utöver Willis, briljerar även Samuel L. Jackson. Han spelar Elijah Price, en man som är Davids raka motsats; han har ett väldigt klart syfte i livet, känner han. När detta syfte uppdagades fick jag gåshud.
2019 repriserade Willis rollen i "Glass", vilket troligtvis kommer vara den sista kvalitetsfilmen han gör.
RED (2010)
RED står för Retired Extremely Dangerous, vilket är hur Frank Moses (Willis) klassas av CIA. Han lever ett stillsamt pensionärsliv när han plötsligt utsätts för ett mordförsök. Filmen är baserad på en serietidning och har en väldigt bagatellartad handling.
Inte för att det spelar någon roll när det är så här kul. Det är en lättsam actionfilm där Willis bevisar att han fortfarande är duktig på komedi. Jag har aldrig varit vidare förtjust i Mary-Louise Parker, men Willis har en bra motspelare i John Malkovich, som är minst sagt snurrig i bollen. Och är paranoid. Och har en granatkastare i en teddybjörn.
Looper (2012)
"Looper" är en science fiction-film där det är omöjligt att komma undan med mord i framtiden. Så när någon behöver mördas skickar ett brottssyndikat tillbaka dem genom tiden (fortfarande framtiden för oss), där de mördas av en så kallad looper. Anledningen till att de kallas loopers är för att de, som ett sista uppdrag, måste mörda mörda sitt framtida jag och ”sluta loopen”. När loopern Joe (Joseph Gordon-Levitt) misslyckas med att sluta sin loop, startar en hetsjakt på både Joe och hans äldre jag, som spelas av Willis.
Looper regisserades av Rian Johnson, som sannerligen vet hur spännig ska byggas upp. Vi förstår vad som motiverar den äldre versionen av Joe medan den yngre Joe inte verkar ha någon motivation alls. Detta ändras så klart under filmens gång, när den yngre Joe gömmer sig på en gård tillsammans med Sara (Emily Blunt) och hennes son, Cid (Pierce Gagnon). Samtliga skådespelare presterar på topp i en film som spännande, rörande och upprörande (en lemlästningssekvens är så störande att jag ”bara” klarat av att se filmen tre gånger).
Tack, Bruce
Precis som Fredrik Ekström, som ofta skriver om actionfavoriterna från barndomen, var actionfilmen min första kärlek. Bruce Willis spelade en viktig roll i detta.
Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt actionbankande hjärta.