Cinematiska tv-spel – speltips till filmfantasten
Spela en film? Tja, varför inte?
Trenden att filmatisera tv-spel blev verklighet med Super Mario Bros och sedan dess har kalkonerna haglat. Idag vill vi därför vända på steken och tipsa dig om spelen som ger en filmisk känsla.
MER LÄSNING:
Undertecknads kulturkonsumtion består av två huvudingredienser: film och tv-spel. Det har alltid varit så. Super Mario och Simba knöt tidigt sina trygga händer i mina och längst den stigen har vi sedan vandrat. När vardagens bestyr kväver livsgnistan – då finns alltid spelen och filmerna där. Därför vill jag idag försöka kombinera dessa två världar och tipsa om filmiska spel.
Nej, jag talar inte om filmatiseringar av tv-spel eller licensspel baserade på filmer, utan spel som lyckas emulera en cinematisk känsla. Vem har inte drömt om att vara en aktiv deltagare i en högoktanig actionrulle eller skaka av skräck i en dassig slasher? Givetvis allt kolbaserat liv på denna egendomliga planet. Idag listar jag därför tips till den spelsugna filmfantasten!
PS: Undertecknad är en djupt inbiten Playstation-nörd och därför tenderar listan att hålla sig till Sonys trotjänare genom åren.
Metal Gear Solid-serien (1998-2017)
Hideo Kojimas ultramustiga spion-epos ger dig äntligen chansen att leva ut din innersta önskan att få infiltrera kärnvapenfabriker, knäcka hejdukars nackar och avtäcka politiska konspirationer. 1998 landade Metal Gear Solid på PSX och undertecknad satt hypnotiserad. Kojimas äventyr har haft ett enormt kulturellt genomslag hos mig.
Kojima lånade friskt från sina cinematiska husgudar i skapandet av serien. Visuella nickningar till Predator, friskt meta-skojande med 007 och inte minst att huvudkaraktären, Solid Snake, baseras på Kurt Russells hårdknackade Snake Plissken (Solid kallar sig t.o.m Plisken, helt ogenreat, i MGS 2) från Escape From New York. Gör dig själv en tjänst och inled din MGS-frälsning idag.
Silent Hill 1-3 (1999-2003)
Ännu en riktig klenod från PSX-eran. Året var 1999 och jag var ännu hyfsat kulturellt oskyldig. Visst hade jag sprängt en och annan zombie-skalle i Resident Evil och kanske mejat ner ett dussin fotgängare i Grand Theft Auto men Silent Hill tog sannerligen min oskuld med ett rungande hånskratt. Team Silent skulle förvandla mina hjärnceller till äggröra och lämna mig naken och övergiven i mina sinnens kallaste vrår.
Silent Hill 1-3 är och förblir spelmediets främsta psykologiska skräck. Team Silent litade på sin publik och undvek skickligt de jump-scares och slafsigt våld som dominerat skräck-genren. Istället fick jag en djupt mänsklig, komplex och luddig story som förlitade sig symbolism och psykologiska undertoner framför ett linjärt berättande. Detta förstärktes än mer i uppföljarna som enkelt cementerade sig som de kanske starkaste kulturella upplevelser jag varit med om. De filmiska influenserna är kanske inte övertydliga men vi hittar en hel del David Lynch och Jakob´s Ladder insvept i klassisk japansk skräck i den dimtäckta staden.
Mass Effect 1-3 (2007-2012)
Vem har inte velat befinna sig i centrum för en intergalaktisk konflikt som hotar galaxens existens? Har du inte velat det så är du inte min kompis längre.
Biowares Mass Effect är en klassisk rymdopera som med extremt detaljerad story fångar den mest novisa sci-fi diggaren. Du spelar som Shepard och ges den tacksamma uppgiften att vara galaxens sista hopp. Ett uråldrigt hot närmar sig och det är din uppgift att medla fred i utomjordiska konflikter och ena galaxens främsta krigare. Genom spelets gång ges spelaren olika val som alla kan ha förödande konsekvenser för din besättning och för galaxens överlevnad.
Mass Effect tar vara på känslan att befinna sig mitt i ett fabulöst science fiction-universum. Glöm George Lucas familjefejder och kapten Kirks trötta valsande i sin sunkiga pyjamas – Mass Effect stillar all din sci-fi-abstinens.
Uncharted-serien (2007-2016)
Uncharted placerar spelaren mitt i ett matinéäventyr som skulle få arkeolog Jones att baxna. Vi iklär oss rollen som Nathan Drake, en putslustig äventyrare och klassisk adrenalinjunkie, som tar sikte på den ena fördömda reliken efter den andra - ständigt med ett rövargäng hack i häl.
Uncharted är sannerligen en cinematisk eskapad. Nathan slungas som en trasdocka mellan den ena episka eldstriden och actionladdade scenario efter det andra. Visst, Uncharted är knappast något revolutionerande i sin spelbarhet med sin lite trötta cover-shooter mekanik men det är genomgående storslaget och cinematiskt.
Dead Space (2008)
Survival horror i rymden? Jo, man tackar. Välkommen till USG Ishimura, en eländig koloss till rymdfarkost, med en minst sagt unik besättning. Personalen ombord har genomgått en grundlig DNA-modifiering och förvandlats till genomvidriga Necromorphs. Spelaren iklär sig rollen som Isaac Clarke, en ingenjör som sänds för att undersöka vad som hänt med det öde skeppet och dess besättning.
Som premissen avslöjar så lånar Dead Space friskt från sina cinematiska storasyskon. Ishimura har en hel del gemensamt med Aliens Nostromo och den rent förtryckande stämningen känns igen i såväl estetisk touch som atmosfär. Och vilken stämning sen! Ljud och ljus briljerar i Dead Space och äventyrets avsaknad av HUD samt menyer som uppstår i realtid gör en helt förtrollande och inbiten skräckupplevelse.
Until Dawn (2015)
Har du någon gång lidit dig igenom en oumbärligt dum slasher där karaktärerna tycks fatta det ena dåraktiga beslutet efter det andra? Givetvis har du det. Då utmanar Until Dawn dig att försöka vara så mycket bättre själv.
Until Dawn är ett "pick your adventure"-spel som uteslutande går ut på att fatta kvicka och livsavgörande beslut med en svettig mördarmaskin hack i häl. Storyn och karaktärerna är medvetet vässade in i absurdum och filminfluenserna haglar. Until Dawn ger dig äntligen chansen att rätta alla tokiga beslut skräckfilmskaraktärer gör och tro mig när jag säger att det inte så lätt alla gånger.
God of War (2018)
Spel kan, precis som en fantastisk film, förtrolla dig. Sätta dig i fullständig trans. God of War lyckas obekymrat med detta och bjuder på en djupt personlig och simpel berättelse i en helt underbar värld sprungen ur fornnordisk mytologi.
God of War är en upplevelse. Ett rejält fantasy-epos som utmanar giganterna inom genren i såväl spel som film-världen. Berättandet sker i en tagning, dvs kameran bryter aldrig ditt band till Kratos, vår mycket arga och stentuffa huvudperson. Gör dig själv en tjänst och lira God of War.
The Last of Us 2 (2020)
Givetvis kunde jag inte lämna Naughty Dogs post-apokalysm utanför en sådan här lista. Jag har valt att fokusera på del två, mest för att göra en och annan skrivbordshjälte förbannad, men även för att det redan är vida känt att The Last of Us är ett ytterst filmiskt spel. Tvåan är dock en helt annan sorts best.
Naughty Dog skiter verkligen fullständigt i fansens inbillade äganderätt över karaktärer och deras resor och berättar sin historia efter sitt eget tycke. Slutresultatet är en nedbrytning av en hämndhistoria som utmanar och provocerar dig hela vägen fram. Modigt, moget och ett berättande spelmediet lider desperat brist på.