Filmer om barnboksförfattare – Perfekt för läslovet
Johan Andreasson tipsar
Nu kliver vi in i läslovet och passar då bättre än att komplettera boksiderna med filmerna om de som skrev dem? Johan Andreasson lyfter fram 13 favoriter.
Först kallades det för potatislovet för att barnen skulle hjälpa till att plocka potatis. Därefter döptes den lediga höstveckan om till det mer anonyma namnet höstlov. 2015 myntade Läsrörelsen, påhejade av bokförlag, bibliotek och bokhandel, namnet läslovet för att göra vecka 44 till en vecka där barns läsning får samma plats som idrotten har under sportlovet i februari. 2016 hakade staten på och namnet läslovet är numera rätt väletablerat.
Fungerar den här typen av PR-jippon? Inte lätt att säga – de senaste siffrorna om barns läsning är inte direkt uppmuntrande – men syftet är hur som helst gott, och utan barnboksförfattare blir det ju inte mycket läsning för barnen. Jag drar därför mitt strå till stacken genom att tipsa om ett antal filmer om barnboksförfattare, som i bästa fall kan leda till att deras böcker får mer uppmärksamhet och kanske till och med blir lästa.
Därför är inte Unga Astrid med på listan
Någon kanske undrar varför den svenska Unga Astrid från 2018 inte är med. Jag tycker helt enkelt att den är för dålig, men jag har en anekdot om filmen. När vi recenserade den i podden Everdahl & Karlssons Film TV var vi rätt negativa och tyckte framför allt allt filmen hade väldigt lite med den Astrid Lindgren som man lär känna genom hennes böcker att göra. En som hörde recensionen var Astrids dotter Karin Nyman, som tyckte ännu sämre om filmen än vi. Som tack för att vi påpekat filmens brister fick vi en gratis guidad visning av Astrid Lindgrens lägenhet på Dalagatan 46, som numera när en sorts museum över författaren.
H.C. Andersen (1952)
Filmen har absolut ingenting att göra med den buttra och snarstuckna Hans Christian Andersens verkliga liv. Den marknadsfördes som ”en saga om en sagoberättare”, och som sån kan den kanske passera. Rekommenderas bara till folk som (i likhet med mig) gillar gamla Hollywoodmusikaler och har sett nästan alla andra – det här är trots allt en tid och en genre när även stolpskotten var sevärda. H.C. Andersen spelas av Danny Kaye, låtarna av Frank Loesser är helt OK och för regin står Charles Vidor, mannen bakom klassiker som Gilda och Cover Girl.
Finns på: import-DVD.
The Lost Boys (1978)
Listans enda tv-serie. James Barrie, författaren till Peter Pan, pjäsen om pojken som inte vill bli vuxen, uppfattades av sin samtid som en älskvärd excentriker, men i dag skulle hans intresse för unga pojkar antagligen ses som djupt suspekt. Ingenting tyder dock på att Barrie var pedofil. Enligt folk som kände honom fanns det inget som, trots att han var gift, tydde på att han var sexuellt intresserad av vare sig barn, kvinnor eller män.
Det här är ett välgjort BBC-drama av en sort man knappast ser längre, om inte Netflix skjuter till pengar. Skådespelarna är suveräna, speciellt Ian Holm som Barrie, men även Ann Bell, som mamman till de pojkar som Barrie blev en sorts surrogatpappa till. Viss reservation för att jag inte har sett serien sen den gick på svensk tv i slutet av 1970-talet, men jag minns den som betydligt bättre än den inte helt oävna filmen Finding Neverland (2004) med Johnny Depp som Barrie.
Finns på: import-DVD, alla tre delar av miniserien finns dessutom på YouTube, dock inte i världens bästa upplösning.
Shadowlands (1993)
Nästa film om en aningen kufisk stofil som skrev för barn på ett sätt som fortfarande intresserar barn. Den osannolika kärlekshistorien mellan C.S. Lewis, författaren till Narnia-böckerna, och den amerikanska poeten Joy Gresham, blev kort, eftersom Gresham redan var diagnostiserad med cancer vid tiden för bröllopet. Det låter som upplagt för att bli alldeles för sentimentalt, men på nåt märkligt sätt – kanske på grund av att den ligger rätt nära verkligheten – lyckas filmen hålla sig på rätt sida om gränsen och blir verkligen gripande.
Den erotiska laddningen mellan de inte direkt unga och hormonstinna huvudpersonerna är knappt mätbar, men det kompenseras mer än väl av ett väldigt påtagligt känslomässigt djup. Lewis spelas av Anthony Hopkins, och den här filmen är lite som om Hopkins tillknäppte butler faktiskt hade fått Emma Thompson i Återstoden av dagen.
Finns på: Viaplay.
Mark Twain (2001)
Mark Twain var egentligen inte barnboksförfattare, men jag tar med den här dokumentären dels därför att den är gjord av vår tids kanske främsta dokumentärfilmare, Ken Burns, och dels därför att flera av Mark Twains böcker, framför allt Tom Sawyers äventyr (1876) och Huckleberry Finns äventyr (1884) har lästs i förkortade versioner av generationer av barn.
Om några barn läser dem i dag kan man kanske undra, men jag har starka minnen av en förkortad Tom Sawyer som jag läste med stor behållning ca 1970, och böckernas huvudpersoner har blivit så kända att de – i likhet med tecknade seriefigurer som t. ex. Karl-Alfred – lever i det allmänna medvetandet, även hos folk som aldrig öppnar en bok.
Finns på: import-DVD.
Finding Neverland (2004)
Stor Hollywoodbudget, berömda filmstjärnor och massor av Oscarsnomineringar, men den här charmiga men lite ytliga filmen kommer inte i närheten av BBC-serien The Lost Boys från 1978 som skildring av J. M. Barrie, författaren till Peter Pan. Det största problemet är Johnny Depp, som är alldeles för mycket Johnny Depp och alldeles för lite James Barrie. Vad som behövs är inte någon som ser ut och beter sig som en pojke och tror att han är en pojke, utan någon som ser ut och beter sig som en knarrig gubbe och tror att han är en pojke. Men om man struntar i Barrie och bara är ute efter en stunds underhållning i stil med Shakespeare in Love (inget fel på den – trevlig romantisk komedi) så funkar den.
Finns på: Viaplay, SF Anytime och iTunes.
Miss Potter (2006)
Den klart svagaste filmen på listan. Jag tar med den dels för några rätt charmiga animerade sekvenser som ger lite liv åt filmen och dels för att den ändå ger nån sorts bakgrund till Beatrix Potters liv och verk. Men hennes liv har gullats till alldeles för mycket. Verklighetens Beatrix Potter var för det första mer förankrad i Londons konstvärld än vad som visas i filmen och för det andra en affärskvinna med rätt hårda nypor och järnkoll på royalties och rättigheter. Att hon, till skillnad från P. L. Travers och A. A. Milnes arvingar faktiskt sa nej när Walt Disney ville filma hennes böcker säger det mesta.
Finns på: HBO Max, SF Anytime, Blockbuster och Cineasterna.
Den sanna Enid Blyton (2009)
Problemet med de flesta filmer om barnboksförfattare är att de tenderar att försköna deras liv och göra dem till nån sorts gulliga sagotanter och -farbröder som de sällan var i verkligheten. Den här filmen – om Enid Blyton, mest känd som författare till Fem-böckerna – är unik genom att den antagligen går för långt åt andra hållet.
Helena Bonham-Carter (lysande i huvudrollen) spelar en illvillig, kall, beräknande och otroligt självisk författare. Filmens Blyton är bara intresserad av andras barn, och bara för att de beundrar henne – sina egna döttrar struntar hon i. Verklighetens Enid Blyton var ingen ängel, men filmen bygger helt på hennes ena dotters övervägande bittra minnen – den andra dottern var mer försonande. Den råa tonen är dock rätt uppfriskande om man först har sett en film som Miss Potter.
Finns på: Microsoft Store och iTunes.
Tell Them Anything You Want (2009)
Dokumentär som är gjord som ett långt samtal mellan Maurice Sendak, mest känd för den klassiska bilderboken Till vildingarnas land, och regissören Spike Jonze. I verkligheten består den av klipp från många intervjuer som Jonze gjorde med den då åttioårige Sendak i hans hem i Connecticut med början 2003. I någon mån präglas samtalen av att de spelades in under arbetet med Jones lite svajiga filmversion av Till vildingarnas land från 2009, men det är inget som stör – det som dominerar i dokumentären är Sendaks egen rätt kärva stämma, som man inte tröttnar på i första taget.
Finns på: import-DVD.
Saving Mr. Banks (2013)
P. L. Travers (Emma Thompson), författaren till Mary Poppins-böckerna, reser till Hollywood i början av 60-talet för att övervaka arbetet med att göra dem till en live-action-film (ett av Travers krav var att filmen inte fick vara animerad) producerad av Walt Disney (Tom Hanks). Varken Thompson eller Hanks ligger speciellt nära de verkliga förebilderna, men filmen ger faktiskt en rätt god bild av hur det gick till när Disneystudion satte tänderna i en älskad litterär klassiker – dessutom med rätt gott resultat, även om Travers aldrig riktigt gick med på det. Filmen är för övrigt välgjord och underhållande, vilket aldrig är ett minus.
Finns på: Disney+, iTunes, Blockbuster, SF Anytime, Microsoft Store och Google Play.
Goodbye Christopher Robin (2017)
Historien bakom de lysande och fortfarande mycket populära berättelserna om Nalle Puh är inte lika idyllisk som böckerna. Författaren A. A. Milne var närmast besatt av att bli berömd, och att det som faktiskt fick honom att gå till historien var några – i hans egna ögon – bagatellartade barnböcker gjorde honom djupt frustrerad. Man kan dessutom utan överdrift säga att det sätt som sonen Christopher Robin utnyttjades på – inte minst i marknadsföringen av böckerna – förstörde hans uppväxt.
Den här filmen är inte lyckad på alla plan. Det är något stelt och lite för välputsat över den och speciellt sättet som Christopher Robins mamma skildras på har inte mycket med verkligheten att göra, men den är ett ärligt försök att visa både hur Christopher Robin inspirerade till böckerna och hur de påverkade hans senare liv.
Finns på: Disney+, SF Anytime, iTunes, Blockbuster och Rakuten TV.
Unga kvinnor (2019)
Louisa May Alcotts klassiska ungdomsbok har filmats många gånger och jag tycker personligen att George Cukors version från 1933 är den bästa. Men den stora förtjänsten med den moderna versionen, regisserad av Greta Gerwig, är att den lyfter fram den självbiografiska aspekten och att vi får se en hel del av hur det gick till när Jo (som Alcott kallar sig i boken) blev författare. Scenerna där Jo stångas med skeptiska redaktörer och förläggare är roliga och känns mycket verklighetstrogna, och filmen kommenterar på ett smart och lekfullt sätt de avsteg fiktionen gjorde från Alcotts eget liv för att böckerna skulle sälja bättre.
Finns på: HBO Max, Amazon Prime, Viaplay, Blockbuster, Rakuten TV, SF Anytime och iTunes.
Shirley (2020)
Shirley Jackson är mest känd som skräckförfattare, men skrev också för barn, och även hennes vuxenböcker fungerar nog allra bäst om man läser dem som tonåring. I filmsammanhang är hon mest ihågkommen för att skräckklassikern Det spökar på Hill House (1963) bygger på en av hennes romaner. Det här är inte en traditionell biopic – det är svårt att komma på nånting i handlingen som faktiskt hände i Shirley Jacksons liv. Filmen är snarare ute efter att visa hur det såg ut i författarens skarpa men rätt obalanserade hjärna. Resultatet är en smula ojämnt, men sevärt, och Elizabeth Moss är mycket bra i huvudrollen.
Finns på: Blockbuster, Rakuten TV, TriArtPlay, SF Anytime, iTunes och Cineasterna.
Tove (2020)
Det här är den enda filmen på listan jag inte har sett, men jag nämner den ändå för att alla skäl att uppmärksamma Mumintrollens skapare Tove Jansson är bra och för att den blev mycket populär, speciellt i hennes hemland Finland. Filmen fick dessutom genomgående god, om än inte lysande, kritik.
Finns på: SF Anytime, iTunes, Rakuten TV och Blockbuster.