Efter Vermin: Filmtopp listar ikoniska film-spindlar!

Att skräck-världen består av sadister råder det väl knappast något tvivel om? Ingen fobi går säker när filmskapare kapitaliserar på publikens svaga nerver. Hollywood har avhandlat clowner, onda dockor, höjder, ja så gott som hela vår planets flora och fauna har stöpts om till mordiska skräck-spridare i en eller annan form. Skoj och läbbigt, precis så som vi tydligen vill ha det.

Nu tycks spindlar äntligen (?) göra comeback på vita duken. Franska Vermin, där mordiska giftspindlar löper amok, möter just nu den svenska publiken och senare i år spinner skräckisen Sting sitt diaboliska nät. Spindlar i Hollywood är dock inget nytt och trender i kulturvärlden är cirkulära ting där nycker kommer och går. Därför vill jag idag lista några ikoniska film-spindlar för er, kära läsare. Från en spindel-fobiker till en annan – mycket nöje

Mohawk, The Spider-Gremlin från "Gremlins 2"(1990)

Hujedamej, så rädd jag var för denna best! Gremlins balanserade alltid mellan att vara hejdlöst underhållande och makalöst vidrig, men Mohawk var enbart frånstötande. Faktum är att designen håller än idag. Mohawk är ett smärre mirakel av praktiska effekter och stop-motion som fortfarande sprider iskalla kårar längst min ryggrad.

Giftspindlarna från "Imse,vimse, spindel"/"Arachnaphobia" (1990)

Jag minns det som igår hur jag lånade Imse, vimse, spindel av min filmtokiga äldre granne. Grabbgänget slog sig för bröstet och ingen ville vika sig för spindel-skräcken. Dock fick vi se oss besegrade då vi snart satt och omfamnade varandra i filmsoffan och skrek. I synnerhet skrämde scenen i duschen fullständigt slag på mig:

Jättespindeln från "Tarantula" (1955)

Givetvis kräver en sådan här lista att vi tar oss ett dopp i 50-talets "creature feature"-fäbless där regeln var: varelser, jättestora varelser. 50-talet bjöd på allt från enorma bläckfiskar, gräshoppor, örnar ja, t.o.m kvinnor. I klassikern Tarantula bjuds på klassisk trick-filmning där en absurt stor fågelspindel löper loss i Arizona. Ett obligatoriskt stycke filmhistoria. 

Shelob från "Sagan om konungens återkomst"/"The Return of the King" (2003)

Shelobs närvaro på den här listan är självklar. Megaspindelns entré lamslog fantasypubliken i Return of the King och bjöd på en fullständigt skräckinjagande design. Med Shelob strålade Peter Jacksons skräckursprung igenom och jag tror jag talar för alla araknofobiker att scenerna fortfarande är svåra att ta sig genom.

Aragog från "Harry Potter and the Chamber of Secrets" (2002)

Ännu en synnerligen magisk praktisk effekt. Hagrids bundis, Aragog, är en ljuvligt ihopsnickrad animatronic som får min inre spindelfobiker att rysa, trots att han ändå var ganska snäll. 

"Super-spindeln" från "Spider-Man" (2002)

Som den superhjälteknarkande ärkenörd jag så kan jag inte motstå att ge Spidey en plats på listan. Den blå/röda, genetiskt manipulerade super-spindeln flyr ur sin bur, under ett ytterst otydligt förlopp, och mumsar på den intet ont anande Peter Parkers hand. Resten är, så att säga, historia. 

Fågelspindeln från "Dr No" (1962)

Det är nästan svårt att bi mer ikonisk än så här. Dr No är som bekant startskottet för självaste James Bond och utöver att introducera Ian Flemmings eleganta agent för en hypnotiserad publik så fick även vi med spindelsrkäck en ordentlig chock. I ett fräckt försök att röja Bond ur vägen skickas en fågelspindel för att agera lönnmördare. En urusel plan, då fågelspindlars gaddar inte rymmer tillräckligt med gift för att skada en människa. Men men, ibland får ett skräckinjagande utseende gå före realism. 

Spindlarna från "Jumanji" (1995)

Another blast rom the past! Jumanji gick på repeat hemma i pojkhemmet och böjd på stora doser äventyrsglädje och ren terror. Spindlarna som anfaller familjen på slutet var som hämtade ur mina värsta mardrömmar. FRUKTANSVÄRT vidriga skapelser som jag, i ärlighetens namn, fortfarande haR svårt att titta på utan att sträcka mig efter en av soffkuddarna. Även dessa tingestar är ljuvligt realiserade med praktiska effekter.

Fågelspindeln i "Ensam hemma"/"Home Alone" (1990)

Vi avslutar listan i ett lite mer lustfullt tecken: klassikern Home Alone från 1990. Premissen känner väl så gott som varenda homo sapiens till, men för enkelhetens skull kan jag beskriva det så här: inbrott + fällor + ensam unge = kaos. När ärthjärnan Marv får en livs levande fågelspindel placerad på sin redan mörbultade skalle så känns det som rättvisa av bästa slag.

Detta var min lista över ikoniska film-spindlar. Har jag missat någon nätspinnare?