Rasism i Disney – här är de klassiska filmerna som kränker

"Det här programmet innehåller negativa skildringar och/eller oacceptabel behandling av människor eller kulturer. Stereotyper som dessa var fel då, och de är fel nu. Istället för att ta bort innehåller vill vi medge att det har skadliga effekter, lära oss av det och inspirerar till samtal så att vi skapar en mer inkluderande framtid tillsammans."

Det här meddelandet kan den som är inne på Disney+ att mötas av. Texten finns vid slutet på beskrivningen av de filmer bolaget misstänker kan kränka personer än idag. För visst är det så att världens största filmimperium fått kritik genom åren för sekvenser i flera av deras produktioner, som resulterat i anklagelser om rasism och diskriminering. 

Bland de titlar som Disney flaggat med meddelandet ovan har vi superklassikerna Dumbo, Djungelboken, Peter Pan och Aristocats. Och den gemensamma nämnaren är att filmerna har stereotyper som rört upp tittares känslor. 

Tomteverkstaden i Kalle Ankas jul (1932)

Kortfilmen I Jultomtens verkstad är en riktig klassiker i världens olika länder. Bara i Sverige är vi miljontals tittare som ser den på Julafton. Det är känt att den klippts om med tiden, och en scen som fått sig en puts i redigeringsrummet är den när Tomten okej-stämplar dockor. Inledningsvis ser vi en vit blond docka, som han tar upp och stämplar – för att senare låta den nästföljande svarta dockan stämpla sig själv. Detta medan han skrattar vilt åt den. 

Den svarta dockan anses även spegla en stereotyp, likaså den blonda dockan. Efter flera omklippningar har Disney valt att ta bort båda dockorna, samt den judiske dockan som i en annan sekvens utför kosackdans. 

Dumbo (1941)

I Dumbo anses birollsfiguren Jim Crow vara en parodi på en afroamerikan, framförallt på grund av hans stereotypiska jive-talkin', som är associerad med svarta jazzmusiker. Känsligast i det här fallet är att karaktären röstläggs av en vit person. 

Peter Pan (1953)

Peter Pan har länge varit kritiserad för sin skildring av den amerikanska urbefolkningen. Publiken anser att Disney har gjort karikatyrer som de riktat flera oberättigade skämt mot. Inte minst när de dansar och sjunger låten "What Made the Red Man Red" som anses överdriva stereotyper till det yttersta. 

Djungelboken (1968)

I en av Disneys absolut största klassiker Djungelboken bekantar vi oss med apan King Louie. Precis som Jim Crow snackar denna excentriska figur med jive-slang, vilket många reagerat på. Inte nog med att han representerar en stereotyp: Louie och hans följe sjunger om att de vill bli som människan Mowgli. 

Aristocats (1970)

I ett av Aristocats musikalnummer sitter en siamesisk katt vid ett piano och spelar flitigt med sina chopsticks, samtidigt som den sjunger med en överdriven dialekt som många anser håna invånare i östra Asien. 

Aladdin (1992)

Inte ens ett av Disneys mest ikoniska 90-talsverk Aladdin har gått säkert här. Den amerikansk-arabiska diskrimineringskomittéen blev inte glada när de hörde filmens soundtrack. Det rörde sig om öppningslåten Arabian Nights där gårdfarihandlaren sjunger "där de skär av ditt öra om de inte gillar ditt ansikte". En annan kritiserad rad var "Det är barbariskt, men åtminstone hemma". Kommittéen bad Disney ändra låttexten – vilket de också gjorde när filmen skulle släppas i butiker. 

Pocahontas (1995)

I Pocahontas sjunger de brittiska kolonisterna en hatisk sång mot den amerikanska urbefolkningen som vår titelkaraktär tillhör. Låttexten rymmer fraser som att "deras vidriga ras är som en förbannelse" och "de är bara bra när de är döda". De hårda orden fick folk i publiken att kritisera sekvensen och bedöma den som rasistisk. 

Sånger om Södern (1946)

Den enda filmen på listan som inte finns att se på Disney+. 

Storyn handlar om Johnny, vars föräldrar håller på att separera. I protest bestämmer han sig för att rymma hemifrån, men då kommer Uncle Remus (en jovialisk, svart plantagearbetare) till undersättning. Genom sina historier försöker han få Johnny på bättre tankar. 

Sånger om Södern har fått stor kritik för att försköna relationen mellan slavar och slavägare. Samtidigt har åsikterna gått isär. Medan vissa menar att den romantiserar slaveriet, menar andra att den är gjord av goda intentioner för att släta ut rasistiska klyftor.