Jens Lapidus om ”Paradis City” och dystopins likhet med samtiden: ”Är ett alarm”

”Paradis City” är den nya svenska actionthrillern på Prime Video. I serien kastas vi in i ett Sverige i en nära framtid där eskalerande gängkriminalitet lett till att murar rests kring de mest utsatta områden och särskilda lagar stiftats innanför dem. Det största av dessa områden är Järva, även kallat Paradis City, och när inrikesministern besöker "paradiset" kidnappas hon. SÄPO-agenten Fredrika (Julia Ragnarsson) tar sig tillsammans med den tidigare MMA-fightern Emir (Alexander Abdallah) innanför murarna för att rädda ministern. 

Serien är baserad på Jens Lapidus bästsäljande bok med samma namn och inför dagens premiär på Prime Video fick Filmtopp chansen att prata med succéförfattaren om den nya serien.

RECENSION: Paradis City (säsong 1) – Jens Lapidus-serien visar ambition

”Paradis City” är Jens Lapidus alarm – som vi inte hört?

Till skillnad från de flesta av Jens Lapidus böcker utspelar sig ”Paradis City” inte i samtiden och när Filmtopp möter författaren två veckor innan seriens premiär, uttrycker han belåtet över att adaptionen ”landat balansen” av att vara relevant för dagens samhälle samtidigt som den kan ”ta sig lite mer fria händer” som en dystopisk berättelse.

Har serien motsvarat dina förväntningar?

– Verkligen. I vanliga fall när jag får den här frågan, ”vad är det viktiga för dig?” så brukar det viktiga för mig vara, i adaptionen på mina grejer, att det blir autentiskt. Men här fanns det ytterligare en aspekt på vad som är autentiskt när det är en dystopisk berättelse som inte utspelas i vår samtid. Där kan man ta sig lite mer fria händer.

Han utvecklar:

– Jag tycker man har lyckats landa den balansen väldigt väl. Det här är en dystopi, men den ska ändå vara igenkännningsbar i det samhälle vi lever i idag, och kännas vederhäftig och trovärdig. Det tycker jag vår serie verkligen har lyckats med.

”Tyvärr kan man säga att,
sedan jag skrev boken för
fyra, fem år sedan, så har det
inte direkt gått åt rätt håll.”

Boken ”Paradis City” släpptes för drygt fyra år sedan. Lapidus skrev boken från Mallorca och läste rubrikerna om den ökade gängkriminaliteten i Sverige med en geografisk distans till landet. Det inspirerade författaren till att skriva en bok om den världen, men med tid som avstånd istället för den geografiska distansen.

Sedan han skrev berättelsen menar han att utvecklingen fortsatt i fel riktning, men att ”Paradis City” bör ses som en varning, snarare än en prognos.

Hur ser du på utvecklingen i samhället jämfört med det som utspelar sig i ”Paradis City”? Känns det som ett rimligt scenario i dag?

– En dystopi är ju inte vad jag nödvändigtvis betraktar som ett rimligt scenario, utan det är snarare det värsta, worst case-scenariot. Det är ett alarm: här vill vi inte hamna.

Lapidus vill inte säga att vi närmat oss hans worst case-scenario, men han ser inte heller positivt på utvecklingen:

– Tyvärr kan man säga att sedan jag skrev boken för fyra, fem år sedan, så har det inte direkt gått åt rätt håll. Det är snarare så att, jag ska inte säga att vi närmar oss scenariot i Paradis City, men vi har i varje fall inte rört oss bort från det. Våldet ökar, samhällets svåra utmaning i hur man ska hantera det här våldet har blivit ännu skarpare. Vad ska vi göra? Det finns inga snabba lösningar. Det är det som den här boken har lett fram till, att man inte vet vad man ska göra och därför bygger man murar.

Erfarenheten som advokat hjälper Lapidus att skildra kriminalitet utan oro

Under inspelningen av ”Paradis City” fick Filmtopp också möjligheten att intervjua huvudrollsinnehavaren Alexander Abdallah, som även medverkade i Netflix adaption av Lapidus ”Snabba Cash”. Skådespelaren erkände då att han oroar sig en hel del för att reproducera och romantisera när han medverkar i kriminalserier.

Filmtopp frågade Lapidus om han, som en av Sveriges främsta författare av kriminalromaren, går i samma tankar: 

”Det kan framstå som något häftigt
med bling-bling och machokapital,
men det är inte någon bra livsstil.”

– Jag tror att vi som har jobbat, som jag ändå har gjort, i merparten av mitt yrkesverksamma liv med kriminella, eller stött på det här på riktigt, vi vet att det är inte så trevligt. Det kan framstå som något häftigt med bling-bling och machokapital, men det är inte någon bra livsstil. Och därför tror jag att berättelser som ändå har utgångspunkten att försöka vara tredimensionella och autentiska, riskerar egentligen inte att hamna i den där fällan särskilt mycket.

– Det är bara när man har en väldigt plastig syn på det hela och inte riktigt känner djupet i verkligheten som jag tror att du hamnar i det här [med att] romantisera eller tvådimensionella, enkla sättet att förklara det här på. Jag känner inte den oron så mycket faktiskt.

Lapidus menar att hans tidigare arbete som advokat hjälper honom att skildra den kriminella världen med den typen av mångdimensionalitet han pratar om:

– Det jag gör är att jag försöker anlägga samma sätt ganska mycket som man gör som advokat. Att egentligen vara lojal med mina karaktärer och försöka se verkligheten ur deras perspektiv. Självklart kan man kanske inte lyckas med det varje gång till hundra procent, men om man har den ambitionen i varje fall, så kommer strävan hela tiden vara i berättelsen att ge förståelse, ge en inblick i något, att komma in i något, att fördjupa något, snarare än att göra som att ”titta där på djuren i zoo”.

– Jag säger inte att jag alltid lyckas, men det är min ambition i alla fall.

Filmtopp tackar Jens Lapidus för ett mycket intressant samtal. Håll utkik efter fler artiklar från intervjun med den bästsäljande författaren.

”Paradis City” finns nu att streama på Prime Video.

LÄS OCKSÅ: EXKLUSIVT: Jens Lapidus nästa serie blir ett svenskt rättegångsdrama