Aloha (2015)

Brian Gilcrest (Bradley Cooper) får chans att återupprätta sin karriär som NASA-tekniker när Hawaii-miljardären Caron Welch (Bill Murray) ska skicka upp en ny satellit. Väl på ön blir han även tvungen att möta sin förra flickvän, Tracy Woodside (Rachel McAdams), och samtidigt handskas med den lovordade och hårda Kapten Allison Ng (Emma Stone) som har i uppdrag att hålla ett vakande öga på honom under vistelsen.

Brian hamnar i ett triangeldrama. Det finns mycket ouppklarat mellan honom och Tracy som de båda vill reda ut. Under tiden utvecklar han även känslor för Allison och till slut måste han ta ställning till både jobbet och sitt privatliv.

Ända sedan finanskrisen slog till 2008 har NASA blivit beroende av privata investerare. Om investerarna får lov att skicka upp egna satelliter i rymden med NASA:s hjälp bidrar de i sin tur med nya resurser och finansiellt stöd. Detta har skapat debatter och åsikterna på ön är starka; både hos urbefolkningen och inom det militära.

Aloha ifrågasätter privatisering bland de största och vilka konsekvenserna blir när beslutsfattarna stirrar sig blinda på pengar. Ett svagt klingande från en varningsklocka hörs genom hela filmen men den önskade effekten uteblir. Filmen är välspelad, vi serveras vackra naturbilder och vi får en glimt i urbefolkningens syn på amerikaniseringen av ön, men manuset är tunt.

Filmen borde ha haft mer tyngd på huvudfrågan, men istället fokuseras det för mycket på kärlekshistorien, som i sin tur inte heller övertygar. Tråkigt nog fångas jag aldrig av varken handlingen eller karaktärerna trots att skådespelarlistan ingav stora förhoppningar.

Bäst: Emma Stone som stenhård militärofficer.

Sämst: Bristen på drama.