Nine Perfect Strangers (säsong 1, avsnitt 1-6)
"Nine Perfect Strangers” är en stjärnspäckad miss
Den nya miniserien ”Nine Perfect Strangers” dryper av talang och möjligheter, men känns både påkostad och bortkastad på en och samma gång.
I början av 2017 släpptes den första säsongen (då inspelad som en miniserie) av Big Little Lies, med Nicole Kidman i en av huvudrollerna, skapad av David E. Kelley — baserad på en av författaren Liane Moriartys böcker. Det blev som bekant en enorm succé. Med tanke på att precis samma personer är involverade även i Hulus miniserie-adaption av Moriartys Nine Perfect Strangers, så är det kanske inte så förvånande att många förväntar sig något lika spektakulärt som senast.
Jag bör kanske även tillägga att jag inte har läst boken som ligger till grund för serien, även om den faktiskt står här hemma i bokhyllan och väntar på mig. Problemet är bara att efter att ha fått förhandstitta på sex av säsongens totalt åtta avsnitt, så känner jag mig faktiskt inte så sugen på att läsa originalet. Men med det sagt så vet jag inte heller hur många av besluten kring berättelsen som kommer direkt ur boken och vilka som helt har hittats på av serieskaparna.
Olika nivåer av galenskap
Handlingen kretsar i alla fall kring hur nio främlingar möts på en otroligt exklusiv och avskild retreat-anläggning, ledd av den underliga, ryska kvinnan Masha Dmitrichenko (Kidman). Vi får tidigt veta att Masha handplockar varje person som får chansen att åka till hennes anläggning för en behandling som lovar att bryta ned dig för att sedan bygga upp dig till en bättre människa igen efteråt. Hennes tekniker för att uppnå detta varierar i nivåer av galenskap och något som faktiskt känns mer eller mindre verklighetsbaserat.
Med tanke på att vi har hela nio gäster, spelade av en rad imponerande skådespelare som Melissa McCarthy, Michael Shannon, Bobby Cannavale, Regina Hall, Luke Evans, Samara Weaving så råder det verkligen ingen saknad på möjligheter att leverera en serie med skådespel på högsta möjliga nivå. Men det blir nästan lite för mycket och spretigt för att vi faktiskt ska hinna bry oss tillräckligt mycket om någon av dem, trots att de nästan alla spelar en karaktär som hade kunnat bära en helt fristående serie på egen hand.
MER LÄSNING:
Kidman som är seriens mest meriterade skådespelare döljs dessutom bakom en fejkad rysk brytning parad med en bakgrundshistoria och en generell oförutsägbarhet kring sig, som får agera som dramats ”mysterium”. Men även här blir det för utspritt, men flera andra genuint duktiga skådespelare som alla slåss om sin egen känslomässigt svåra stund framför kameran… som dessutom ramas in av vackra miljöer, snyggt foto och mängder av fina små stunder.
Efter sex avsnitt så finns det visserligen fortfarande två avsnitt kvar, som möjligtvis skulle kunna höja betyget ett snäpp… men jag känner mig ändå ganska bekväm med att påstå att Nine Perfect Strangers på pappret hade så stora möjligheter att bli ännu bättre. Nu känns det dessvärre som att all stjärnspäckad talang bara leder oss fram till en klart godkänd trea av fem, trots att vi borde ha kunnat nå så mycket längre.