Recension: The Other Zoey (2023)

Romantisk kärlek existerar inte; om ingen hade hört talas om romantisk kärlek skulle ingen bli kär, kärlek är bara ett kapitalistiskt påfund för att få oss att köpa en massa prylar på alla hjärtans dag. Det säger datanörden Zoey Miller (Josephine Langford) under en historielektion om Sankt Valentin på alla hjärtans dag och fortsätter med att sälja in sin hyperrationella kompatibilitetsdejtingapp ”Compatidate”, till klassens bestörtning. Naturligtvis hamnar den kärleksföraktande huvudkaraktären i The Other Zoey snart i ett förväxlingstriangeldrama och erfar flerfronts-heartbreak.

Zoeys lugna, logiska liv ställs på ända när hon nödgas göra mun mot mun-metoden på den hjärnskakade fotbollsspelaren Zach (Drew Starkey) och han får för sig att hon, Zoey Miller, är hans fotbollsspelande flickvän, Zoey Wallace (Maggie Thurmon). Hon får följa med till sjukhuset och eftersom han inte får stressas måste hon spela med av medicinska skäl – även när Zachs familj insisterar på att bjuda med henne på middag.

På middagen möter hon Miles (Archie Renaux), en IT-student på MIT, lika kärleksföraktande som hon. Gnistor tänds. Zachs familj behöver inte insistera när de bjuder med Zoey på skidsemester. Miles ska ju med. Det sista av Zoeys motstånd kvävs under ett telefonsamtal med Elle (Mallori Johnson), romcom-älskande poet tillika Zoeys bästis.

”Vi är poly” – rationalitetens gränser och cringe-fest

Överlag är det en välspelad och tokrolig feelgood, men ibland blir det så cringe att jag tvingas pausa och svära över hur outhärdligt dumt karaktärerna agerar. Till exempel när Miles erkänner för Zoey hur kompatibel hon är och de börjar hångla i en jacuzzi, minuter efter att Zachs lillasyster hoppat ur jacuzzin med orden att hon ska straffa Zoey om hon på något vis sårar Zach.

När Zoey får nys om Miles flickvän och vrålkonfronterar honom blir det också fasansfullt cringe. ”Vi är poly”, säger den hyperrationelle och kompatible Miles förbryllat och påminner Zoey om hennes pojkväns existens, hans kusin Zach. Zoey dementerar sanningsenligt hans påstående och omprövar hur mycket rationalitet hon vill ha i ett förhållande, varefter hon inte talar mer med Miles och fokuserar på Zach, som hon blixtförälskar sig i när hon ser hur snabbt han lär sig schack och att han också är smart – kompatibel. Ränderna går aldrig ur.

Every breath you take, every move you make… Filmen driver även med egotrippad klängighet i förhållanden. Medan Zoey hånglar med Zach och hans kusin sitter Zachs flickvän Zoey Wallace på Bahamas och scrollar igenom alla Instagramkonton Zach följer, i jakt på tjejbilder han gillat och visar bilderna för sin mamma för att hon ska avgöra om de är snygga nog för att attrahera Zach. Ett beteende jag sett hos många som inte står ut med tanken på att deras partner är med någon annan, främst för att det skulle skada deras självförtroende.

Halmdocke-happy ending

Sedan går det som man kan tänka sig, men jag känner att filmen driver lite väl hårt och ytligt med en tanke som förtjänar mer motstånd. Kompatibilitet är ofta en bra indikator på förhållandets varaktighet, medan opposites attract är mer av en myt – partners tenderar att vara mer lika än olika, i synnerhet de som håller ihop. Och jag hade gärna sett lite mer av Zoeys app. Men vad räknas som kompatibilitet? När jag googlar på det får jag mest träffar på horoskop, tarot och dylikt… Hur mäter man något så oklart som kompatibilitet? Kanske är det därför en färsk studie kommit fram till att makar som matchat via dejtingappar har olyckligare äktenskap. Halvblind kärlek känns snäppet mer rationell, som den Zoey huxflux dubbeldrabbas av i The Other Zoey.

"The Other Zoey" finns nu att streama på Prime Video.