Recension: Toppen (säsong 1)
Komediserie om ett partis valkampanj.
Precis när allt som har med val och politiska partiers fjäskande för att få röster är släpper Amazon sin första svenska komediserie. "Toppen" handlar om just allt det där om valkampanjande som vi sett konstant senaste halvåret.
I det påhittade socialistiska partiet DSP (Demokratiska samlingspartiet) hittar vi det så kallade välfärdsdepartementet och statsrådet Roxanne Wiklund (Sissela Benn). Partiet är i startgroparna för din valkampanj när hon blir utsedd till att bli partiets lokomotiv och dragplåster för valet. Det är dock allt annat än enkelt och hennes presssekreterare Lisa måste göra allt för att städa undan efter välfärdsminsiter Wiklund. Samtidigt ställer sig alla frågan var statsministern håller hus, nu några dagar innan den stora valdagen.
Det blir en kampanj fylld av trassliga situationer och misstag som leder till stora konsekvenser för hela partiet och dess valrörelse. Wiklunds chef Kaminsky (Robert Gustafsson) får både en och två gånger fundera över om det var ett så bra val att låta henne Wiklund fronta valrörelsen. Förutom Wiklund och Lisa får också hela välfärdministerns stab ta ett stort ansvar och försöka lösa egna problem under den svängiga valrösensens gång. Den stora frågan blir till slut om Wiklund faktiskt får behålla jobbet hela vägen till valdagen.
Svag satir med få underhållande stunder
Att Amazon väljer att släppa sin nya politiska komediserie Toppen just nu är verkligen märkligt och – till skillnad från seriens titel – botten. För efter en evighetslång valkampanj som setts överallt och konstant gjort sig påmind är vi nog ganska många som är trötta på allt som har med politik att göra. Serien blir därför gärna en jobbig påminnelse om valrörelsen som just tagit slut. Frågan om varför Amazon valt att släppa serien i dessa tider hade kunnat suddats ut ifall serien var tillräckligt vass och rolig för att få oss att glömma bort valrörelsen.
Men tyvärr är "Toppen" allt annat än vass, och det blir återigen bara en plågsam påminnelse om den tråkiga period som vi just kämpat oss igenom. Serien marknadsförs som en komedi och satir. Det är dock få stunder i serien som faktiskt kan kallas för satir. Visst, man försöker att skämta och driva om den politiska arenan och om valrörelser, men det är inget som kan liknas vid pikar eller som har någon poäng. Eller för den delen provocerar. Det kanske tydligaste exemplet är när man skämtar om hur plenisalen låter som penissalen. Kul?
Roligast när den släpper politiken
De få gånger som serien faktiskt lyckas frambringa något som kan liknas vid skratt är faktiskt när serien släpper politiken och helt fokuserar på någon rolig situation eller kul kommentar. Det som dessa tillfällen oftast har gemensamt är när Robert Gustafsson eller Klara Hodell är med. Båda bjuder på situationer eller kommentarer som får serien att blinka till lite. Även några scener med den något oväntade duon Leif Andrée och Dilan Apak är lite småroliga, men de känns samtidigt smått onödiga.
Även om Amazon marknadsför sin nya komediserie som en politisk satir, så är det allt annat än satir i "Toppen". Även om den är lite smårolig då och då saknas skärpa och snärt. Robert Gustafsson är rolig som vanligt. Dock ställer man sig frågan vad som fick honom att tacka ja till denna serie, som tyvärr inte kan ses som något annat än en besvikelse. På pappret har "Toppen" goda förutsättningar med bra budget och skickliga skådespelare, men den är i slutet av dagen svagt utförd.