Recension: Spirited (2022)

I Spirited har man gjort en originell tolkning av den klassiska berättelsen En julsaga. Här visar det sig att spökena göra detta varje år, i samarbete med flera andra anställda i en slags fabrik, för att vid varje jul förändra en person som likt Scrooge tycker att julafton bara är "humbug." Will Ferrell spelar rollen som nuvarande julens ande (eller ghost of christmas present om ni så vill).

Ferrells karaktär har gjort detta i väldigt många år och med rungande framgångar, men den här gången känner han att det krävs en utmaning. Därför övertalar han dem andra att årets måltavla ska bli Clint Briggs (Ryan Reynolds). En karaktär som i princip är baserad på allt dåligt du kan hitta ur en PR-person som jobbar för en viss ex-president i USA.

Clint Briggs sprider hat och desinformation för sina klienters vinning, och ja, självklart är han inte direkt den som varje jul bjuder över hela tjocka släkten för glögg. Men han är också bångstyrig gentemot spöken, och snart lyckas han istället vända på steken. För vem är egentligen personen bakom nuvarande julens ande? Vad är hans historia? Och vad är hans framtid?

Kul premiss, men dåligt utfört

Själva premissen tycker jag är ganska fyndig och skapar en del roliga scener. Det är till exempel rätt så kul att kommande julars ande har Tracy Morgans röst, och att han numera är trött på att bara få peka på folks gravar i slutet av varje berättelse. Han vill hellre säga catchphrases, som till exempel "You´ve been christmas caroled, bi##c".

Tråkigt nog är själva utförandet av handlingen inte tillräckligt bra. Det största problemet är att filmen är en musikal. Jag själv är ett stort fan av musikaler och älskar när det funkar. Det gör det inte här. Till att börja med är det kanske två låtar som är bra, vilket inte är tillräckligt när filmen har kanske 7-8? (räknade inte så vet inte exakt). Dessutom förstör det filmens pacing. Flera gånger blir det märkbart att filmen hade flutit på så mycket bättre om vi inte hade stannat upp för ännu en sång.

Sen får inte heller varken Ryan Reynolds eller Will Ferrell göra det de är bäst på. För mig är Ryan Reynolds som bäst när han får briljera med sin snabba käft och vassa repliker. Här får han till viss del det utrymmet som en modern scrooge, men samtidigt är det utan den humor vi kommit at älska hos honom. Inte heller får Will Ferrell leva ut de knasigheter som gör att man antingen älskar eller hatar honom. Hans karaktär blir väldigt platt, framförallt i första halvan.

En seg första halva vägs upp något av en mycket bättre andra timme

För i filmens andra halva tycker jag båda två plötsligt kommer närmare de egenskaper vi som tittare vill se från dem. Detta av orsaker i filmen som jag inte kan avslöja av spoilerskäl. Men storyn är mycket mer intressant och får grena ut sig på ett bättre sätt. Dessutom upplever jag inte heller alla musiknummer i den andra delen som lika pacing-förstörande. Filmen blir kort sagt bättre i sin andra timme. 

Då har man dock redan tappat lite hopp av filmen, och tro inte att det starka avslutet av filmen chockhöjer betyget. Men samtidigt blir helheten att filmen absolut funkar för en familj som vill sitta ner och bara se på en trevlig julfilm. Förvänta er dock inte lika mycket skratt som i andra filmer där Ferrell och Reynolds är med. Vilket jag tycker är en grymt stor besvikelse.

Vill också avsluta med att lägga mig i den diskussion jag sett vissa ha om huruvida filmen funkar som en del av En julsaga berättelserna. Jag tycker som sagt att greppet är ganska nyskapandet och intressant. För mig fungerar det, men man ska då verkligen inte djupanalysera huruvida Spirited tonmässigt följer temat i En julsaga. Det är helt enkelt inte tanken med filmen, i alla fall är det så jag tolkar det när jag tittar på den. Det ska nog mer ses som en slags metahumor, och visst funkar det.

Mer läsning:

• Julfilmer 2022 – alla nya nyheter
• Fyra favoriter återvänder snart till Apple TV+
• Stark julkänsla i Spirited med Will Ferrell och Ryan Reynolds