Recension: Ted Lasso (säsong 3)
Ted Lasso omfamnar oss ännu en gång med sin betryggande godhet
Apple TV+ framgångssaga "Ted Lasso" är tillbaka med sin tredje (och eventuellt sista) säsong – och det är fortsatt omöjligt att värja sig för den hjärtevärmande underhållningen och de många älskvärda karaktärerna.
I den nya säsongen av Ted Lasso är seriens titelkaraktär (Jason Sudeikis) och hans AFC Richmond tillbaka i engelsk ligafotbolls finrum. Efter slutet av den föregående säsongen är återkomsten till Premier League ett faktum. Samtidigt som den brittiska pressen förutspår en bottenplacering för Richmond, brottas Ted med funderingar på varför han fortfarande är kvar i England.
Precis som i den andra säsongen, är säsong tre av Ted Lasso mer dramainriktad än debutsäsongen (även om skämten fortsätter att dugga lika tätt som alltid). Efter sitt fallerade äktenskap och med familjen på andra sidan Atlanten har Ted ett uppenbart tomrum inom sig. Premier League-titeln målas från minut ett upp som en konkret målsättning för honom, men efter två säsongers mys med Ted vet vi att allt inte handlar om att vinna.
Förutom mer av det vi redan lärt oss älska med Ted Lasso bjuds vi även på en del nymodigheter i säsong tre. Bland annat introduceras en karaktär som är uppenbart inspirerad av Zlatan Ibrahimovic (kryddad med lite bohemiska undertoner som skapar en underhållande kontrast).
En fortsatt ovärderlig serie
Våren 2021 skrev jag en krönika om varför Ted Lasso var den viktigaste serien som gjorde entré i våra liv under pandemin. När serien hade premiär var det som en hoppfull och värmande liten solstråle mitt bland isoleringar, karantäner och tröttsamma vaccindebatter. Godheten som är utgångspunkten i Ted Lasso var precis vad som behövdes då. Nu, snart två år efter att jag skrev den där krönikan, är Ted Lasso fortsatt en ovärderlig serie att luta sig mot.
Pandemin har i mångt och mycket bytts ut mot andra typer av misär, men vi behöver alltjämt ta till vara på all positivitet vi kan komma över – och Ted Lasso förser oss med både det och utmärkt underhållning.
Säsong tre av serien ger likt den andra ett betydligt större utrymme åt mörker än den första. Psykisk ohälsa är ett tydligt huvudspår även i säsong tre, vilket skildras genom både Teds panikångest och tomhet utan familjen samt den tidigare harmlöse Nates (Nick Mohammed) resa över till den mörka sidan.
Trots det växande dramat finns seriens och huvudkaraktärens tro på det goda och andra chanser ständigt närvarande. Den närvaron skapar tillsammans med kavalkader av skämt, fysisk humor med fläckfri timing och en förmåga att lyfta fram skönheten i det mest banala en serie som är värd att älska fortsätta älska.
Att kritisera Ted Lasso är som att sparka på en hundvalp
De fyra avsnitten av Ted Lasso säsong 3 som har delats med kritiker är långt ifrån fläckfria. Det finns en hel del skavanker att anmärka på, men att låta dem ligga till någon avgörande grund för betygsättningen känns lite som att sparka på en hundvalp för att den har kissat inne. Du hade klarat dig utan den delen, men valpen är fortfarande precis lika bedårande att titta på trots del lilla olyckan – och givetvis omöjlig att inte förlåta.
Serien har fortfarande vissa problem med att anpassa sig till de längre avsnitten som anammades i den andra säsongen. Ibland distraherar sitcom-snabb klippning från ögonblick som behöver få sjunka in och andra gånger rör det sig lite långsammare framåt än nödvändigt. Ett annat problem i inledningen av säsong tre är att den stora mängden publikfavoriter till karaktärer måste slåss om sin tid i strålkastarljuset, vilket gör att lite väl många bollar kastas upp i luften, samtidigt som en del av dem ändå hamnar i skymundan för starkare lysande stjärnor.
Poängen är att dessa skavanker inte spelar så stor roll – för i slutändan är det omöjligt att värja sig från godheten som Ted Lasso förmedlar. Oavsett om det är hantverket som inte lever helt upp till förväntningarna alla gånger eller om det är en pappavits från Ted som är lite väl töntig, så kommer innehållet alltid från en plats av välmening. Det är avväpnande på det allra bästa av sätt.
Aldrig tidigare har en serie lyckats förvandla varje liten banalitet och klyscha till älskvärd underhållning på samma genuina sätt som "Ted Lasso". Det är bara att återigen lyfta på hatten åt att denna raritet till serie fortsatt lyckas förmedla förlåtande och hoppfullt innehåll i en ofta så cynisk samtid.
Första avsnittet av "Ted Lasso" säsong 3 har premiär på Apple TV+ i dag, den 15 mars.