They Call Me Magic (2022)
Egenkär återblick på cruise control
En fyra timmar lång dokumentärserie om baskethistoriens kanske största bolltrollare, med ett leende så smittosamt att även den mest kallhamrade nog hade mjuknat upp. Låter som en ofrånkomlig hit, va? Resultatet är dessvärre en lite väl självgratulerande karriärsresumé som tycks bry sig mer om saftiga kändiscameos än basketspelande.
Netflix dundersuccé "The Last Dance" blåste nytt liv i den ofta slumrande genren av sportdokumentärer. Med unika och djupgående inblickar i Michael Jordans legendariska spelarkarriär bänkade den miljontals människor framför sina Netflixabonnemang efter sin premiär för nästan exakt två år sedan.
I och med They Call Me Magic hoppas säkerligen Apple kunna replikera åtminstone en bråkdel av den framgången när ett annat spelarfenomen inom sporten, Earvin ”Magic” Johnson, sätts under mikroskopet för en fyra timmar lång tillbakablick på hans liv och karriär. Tyvärr är inte den halverade speltiden det enda som kommer till korta i jämförelse.
För mycket PR-fluff och för lite basket
Det klyschiga uttrycket till trots så var verkligen ”Magic” Johnson mer än bara en basketspelare. Förutom sina läckra bakom-ryggenpassningar och dröser av bucklor och utnämningar satte Johnson även avtryck utanför sidlinjerna, där hans framstående engagemang i Aids-debatten efter hans egna omskrivna HIV-diagnos 1991 kanske står ut mest.
Det finns med andra ord anledning att beundra och lyfta fram ”Magic” och hans livsverk, något som dokumentären inte räds från att hamra in ofta och hårt. Dokumentärfilmarna har samlat en imponerande rollista av gamla motspelare, politiker, affärsmän – ja, till och med några före detta presidenter – som alla överöser Johnsons karaktär med komplimanger till den gräns att det hela känns som en valkampanj för densamme.
Detta tillrättalagda och välrepeterade format lämnar väldigt lite utrymme för genuina känslouttryck eller tudelade känslor. Och visst, för den basketintresserade är det trots detta lätt att falla för nostalgin det medför när Johnson, Bird och Jordan pratar om den ”gamla goda tiden” i NBA. Lyckas man motstå den frestelsen blir det snabbt uppenbart att They Call Me Magic är en ganska ytskrapande historia som i sitt berättande väljer att gå för en kassaskåpssäker layup istället för en vågad 360-dunk.
Dokumentären är som bäst när den fokuserar på vad som skedde mellan sidlinjerna i Johnsons liv. Stormaktstiden med Los Angeles Lakers ”Showtime”-era, den väldokumenterade rivaliteten med Larry Birds Boston Celtics och hans deltagande i det mytomspunna ”Dream Team” vid OS i Barcelona 1992 är samtliga tv-godis för den basketintresserade, något jag gärna hade grottat ner mig i ännu mer än vad de fyra avsnitten tillåter.
Tyvärr väljer dokumentärskaparna att endast doppa tårna i dessa aspekter, och i och med det är denna avhuggna trailerversion av Earvin ”Magic” Johnsons liv och karriär dessvärre ett faktum.
"They Call Me Magic" finns nu att streama på Apple TV+.