Artemis Fowl (2020)

Att kortfattat berätta vad "Artemis Fowl" handlar om är svårt. Det hela börjar med att tonårsunderbarnet och geniet Artemis Fowls pappa, Artemis Fowl senior en dag försvinner spårlöst efter att ha åkt med en helikopter från hemmet på Irland. På TV:n berättar nyhetsankare att hans pappa tydligen är en konsttjuv som tros finna någonstans i Asien.

I samband med försvinnandet får Artemis ett samtal där någon säger att hans pappa kidnappats. Den mystiske och märklige personen på andra sidan luren säger att Artemis måste lämna över något som heter aculos för att få se honom igen. I jakten på att få se sin pappa igen tvingas Artemis slås mot alla möjliga väsen från sagor. Väsen som bor närmare än vi trott. Något som Artemis pappa hade koll på.

Stjärnspäckat men helt osammanhängande.

Jag förstår om det hela låter rörigt och allmänt märkligt. Det är det. Filmen är en filmatisering av den mycket populära fantasyserien av den irländske författaren Eoin Colfer. Jag har själv inte läst den, men har hört om den innan. Då har den förklarats som en rolig och spännande serie i stil med Harry Potter. "Intressant", tänkte jag när jag såg att serien filmatiserats. Ännu mer intresserad blev jag när jag såg att filmen hade skådespelare som Judi Dench, Colin Farrell och Josh Gad. Lägg där till att filmens regissör är den ofta så skicklige Kenneth Branagh och med Disney som den stora stöttepelaren.

Det hela är som ni hör upplagt för något riktigt bra. Men istället slutar allt i ett platt fall, en enda röra och rakt ut sagt: ett misslyckande. Manuset är intetsägande och rent ut sagt dåligt med klyscha efter klyscha och stela konversationer mellan karaktärerna. Det hela är 94 minuter med svag CGI i vansinnigt tempo, komponerat av tråkiga karaktärer.

På tal om karaktärer. När vi tidigare i år tvingades se och genomlida Judi Dench i tveksam kattutstyrsel var vi många som tänkte: "Nu kan hon väl ändå inte sjunka lägre, eller förstöra sin karriär mer?" Tydligen gick det. Att hon faktiskt tackade ja till hennes mycket märkliga roll som Commander Root (någon sorts militärchef hos älvorna) är för mig helt orimligt. Dessutom förstår jag inte heller hur Kenneth Branagh kunde kasta allt sitt kunnande om dramatisering åt sidan för att skapa detta absoluta bottenskrap. Denna produktion är till och med lågvattenmärke för att vara Josh Gad.

Sammanfattningsvis är "Artemis Fowl" en film som alla som är över sex år bör undvika. Gränsen går nog faktiskt där, för jag ser inte att någon över sex år kommer underhållas av detta. Det finns mycket bra i Disney Plus stora katalog, men detta är nog bland det sämsta man kan hitta där.