Djävulens arkitekt (2005)
Adolf Hitler skrev i sin dagbok att Albert Speer är hans enda vän, den lugna arkitekten från Mannheim som på führens order påbörjade bygget av Germanien.
I denna dramadokumentär i tre delar får publiken följa Speer (spelad av Sebastian Koch, Stauffenberg 2004, Bridge of Spies 2015) och Hitler (Tobias Moretti, Der Tanz nit dem Teufel - Die Entführung des Richard Oetker 2001) i deras unika vänskap genom Nazistpartiets maktövertagande till Tredje Rikets undergång 1945.
Med planer på enorma byggnader som alla skulle överträffa Eiffeltornet i Paris och Cirkus Maximum i Rom så skulle Speer och Hitler skapa en kulturell metropol i rikets mitt. Men allt eftersom kriget mot de allierade eskalerar och efter det misslyckade korståget mot Sovjetunionen så tvingades Tyskland att prioritera krigsmaterial framför Speers byggplaner som fick läggas på is.
Det jag uppskattar så mycket med Djävulens arkitekt är det att regissören, Heinrich Beloer, har blandat spelfilm med dokumentär på ett genialt sätt. I filmen intervjuas Albert Speers barn (sönerna Arnold och Albert samt dottern Hilde) om hur de uppfattat sin fars handlingar, hur de senare lev vidare med vetskapen om Nazisternas grymhet och om deras egna möten som barn med Hitler och de andra nazisttopparna under åren i sommarresidenset Berghof i Berchtesgaden.
Intervjuerna ger en unik historisk insikt i livet i Tysklands maktelit, men givetvis också det sorg och förnedring av att vara familj till Hitlers kanske närmaste man.
Allt eftersom Speer inser att Tyskland är förlorat så blir hans kontakt med Hitler allt mer ansträngd, Speer är unik ur ett historiskt synsätt eftersom han under Tredje rikets sista månader aktivt ignorerade Hitlers order utan att bli avrättad, detta understryker det faktum att Speer kan ha varit Hitlers enda vän. Väl efter kriget grips Speer och blir dömd till 20 år i fängelse under de historiska Nürnbergrättegångarna där Tredje rikets elit ställdes inför rätta, efter sin frigivning 1966 så uppgav Speer i otaliga intervjuer sin ånger över Nazistregimens förbrytelser men hänvisade att han inte under någon gång fått kännedom om förintelsen av judar, romer och homosexuella.
Hur vidare Speer haft kännedom om Tredje Rikets grymheter diskuteras än idag. Djävulens Arkitekt har en fantastisk musik komponerad av Hans Ströer, som lyckats att tonsätta annorlunda musik till varje scen.
Från klassisk och melankolisk musik till scenerna med Speer och Hitler i det vackra Berchtesgaden till vackra men galna pompa och ståt-inspirerade verk med scenerna där Hitler och Speer arbetar med de storhetsvansinniga modellerna av arkitekturens Germanien. Ströer antar också realistisk tonsättning till scenerna där det grymma helvetet för alla de fångarbetarna i vapenfabrikerna porträtteras, efter att Speer utnämnandes till rustningsminister så mobiliserade han miljontals fångar till fabriker som skulle arbeta för den tyska krigsmakten (ett brott som uppmärksammades under Nürnbergrättegångarna).
Med en fantastisk precision lyckas Ströer skapa ett osannolikt bra Soundtrack som passar perfekt till historien om Hitler och Speer.