Recension: Nattryttarna (säsong 1)
Gripande skildring om omtalad hästgård.
Händelserna på hästgården utanför Stockholm har varit omtalade och uppmärksammade sedan 90-talet. Med "Nattryttarna" kommer nästa produktion om hästgården. I en av huvudrollerna ser vi en briljant Jonas Karlsson som lyfter C Mores nya serie till högt betyg.
I serien "Nattryttarna" har namnen på personerna som bodde på gården och gårdens namn bytts ut. Men för den som hört, sett eller läst om hästgården tidigare kommer handlingen troligtvis vara mer än bekant. Det är nämligen en historia som så sent som 2018 vann Stora Journalistpriset när Sveriges Radio P1 gjorde en dokumentär om vad som hände på gården. Dessutom har man kunnat se dokumentärer och läsa böcker om gården på Ekerö och dess ägare.
Nattrytttarna börjar med att tonårstjejen Molly bestämmer sig för att flytta ut till gården Heddesta för att jobba. Det är en gård som ägs av en känd hästprofil och som ses som landets bästa hästgård. Det dröjer dock inte lång tid innan gårdens ägare Tommy (Jonas Karlsson) börjar begå sexuella övergrepp på henne. Hon får också höra och se hur han även förgriper sig på gårdens andra stalltjejer. Till slut får Molly nog och polisanmäler Tommy. Det blir början på en lång rättsprocess där fler och fler stalltjejer träder fram och vittnar om stallägarens övergrepp och maktspel.
Jonas Karlsson är fruktansvärt obehaglig och briljant
Man kan tycka vad man vill om att många svenska serieproduktioner nu bygger på redan omtalade och filmatiserade händelser – ta bara serierna Knutby och Mörkt Hjärta som exempel. Men det är onekligen effektivt, eftersom de ger oss extra laddade berättelser. Nattryttarna är inget undantag, speciellt vad gäller dess inledande avsnitt som är oerhört starka och obehagliga.
Att serien är så stark kan den till stor del tacka Jonas Karlsson för. Även om han som bekant sällan är annat än lysande i sina roller är detta nog hans bästa insats på flera år. Karlsson lyckas verkligen med att förkroppsliga ondska som den sadistiska stallägaren Tommy. Vi kan inte annat än att avsky hans karaktär, och detta genom hela seriens gång.
I sin andra halva tappar serien lite sting. Det blir allt mer rörigt med tidshopp samtidigt som karaktärerna åldras och får "nya liv". Med det sagt är seriens andra halva inte på något vis dålig. Den är bara inte lika intensiv som dess inledning. Stallägarens övergrepp slutar nämligen aldrig att påverka tjejerna. Övergreppen och hans makt går bara över i en annan form.
Det spelar egentligen ingen roll om du sett dokumentärer om gården, hört Sophie Jahn berätta om händelserna eller i annat format tagit del av berättelserna från hästgården – "Nattryttarna" kommer att påverka dig starkt. Mycket tack vare en fullkomligt fantastisk Jonas Karlsson. Även om serien tappar sin intensitet efter några avsnitt är det fortfarande en serie som både är stark och absolut sevärd.
Mer läsning: