Den otroliga historien om det jättestora päronet (2017)

I den vackra staden Solköping skiner solen varje dag och alla invånare är alltid på glatt humör. I staden bor elefanten Sebastian och katten Mitcho. De två djuren är bästa vänner och lever tillsammans i ett hus Sebastian har ärvt av sin gammelfarfar, som försvann till havs för många år sedan. Dit kommer ofta stadens omtyckta borgmästare, JB, på besök när jobbet blir för tråkigt. Hans vice borgmästare Kvist tjatar ofta på honom om att bygga ett nytt rådhus. Men då det skulle blockera solen tycker JB inte om idén.

En dag försvinner JB spårlöst. Kvist tar över makten och sätter genast igång byggandet av rådhuset. Snart ligger hela Solköping i skugga. Men en dag hittar Sebastian och Mitcho en flaskpost från JB. Han är strandsatt på en mystisk ö och kan inte komma hem. Med i flaskan har han skickat ett litet frö som de planterar. Dagen därpå har ett gigantiskt päron vuxit upp ur jorden. Professor Glykos från Atominstitutet kommer genast och undersöker frukten och innan de vet ordet av har frukten blivit deras nya hem och sjösatts med vännerna och professorn ombord. De bestämmer sig då för att leta rätt på ön och hämta hem JB innan Kvist förstör Solköping för alltid.

Den otroliga historien om det jättestora päronet är en underhållande barnfilm om hjältemod, vänskap och äventyr. Elefanten Sebastian är oftast ganska rädd och försiktig av sig, men Mitcho är modig och lyckas alltid få med sig sin vän på vad de än tar sig an. Tillsammans med Professor Glykos möter de både pirater, en sjödrake och ett nattsvart hav. Allt är läskigt och utmanande, vilket kräver att de tre vännerna samarbetar och både visar mod och listighet.

Vi bjuds på ett väldigt spännande äventyr som garanterat kommer att underhålla den yngre publiken den riktar sig till. Filmen inspirerar till mod och att våga lita på sig själv och skänker budskapet om att så länge man har sina vänner med sig, kan man klara av precis vad som helst. Men det som ändå tilltalar mig mest och sätter djupast spår efter filmens slut är hur otroligt snygg den är rent visuellt. Vissa delar är fullkomligt trollbindande.

Något bristande är dock att handlingen ibland rör sig lite för fort fram. Det är knappt att jag hinner smälta ett kapitel i berättelsen innan vi hamnar mitt i nästa. Jag saknar också mer musik i filmen. Den har bara ett sångnummer som är under all kritik, och jag tror att den hade fått ett lyft om man lagt mer fokus på soundtracket. Filmen riktar sig även bara till den yngsta publiken, vilket ibland gör handlingen något ointressant för mig som vuxen. Det är synd för berättelsen är gripande och karaktärerna intressanta. Hade man bara lagt till lite komponenter för de äldre i publiken hade betyget förmodligen blivit högre.