Recension: Den vilda roboten (2024) – årets kanske bästa familjefilm

Recension: Den vilda roboten (2024) – årets kanske bästa familjefilm

  • 1 tim 42 min
  • Äventyr
Eric Diedrichs
23 oktober 2024 kl. 15:00
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Är det DreamWorks tur att skina?

På fredag är det premiär för "Den vilda roboten". Filmtopps Eric Diedrichs har sett den animerade familjefilmen och rekommenderar den varmt.

  • Regi:
    Chris Sanders
  • Manus:
    Chris Sanders, Peter Brown
  • I rollerna:
    Lupita Nyong'o, Pedro Pascal, Kit Connor, Bill Nighy m.fl.

Serviceroboten Roz (Lupita Nyong'o) hamnar efter ett skeppsbrott på en vildvuxen och avlägsen ö fri från människor. Programmerad till att hjälpa till med diverse uppgifter vill den bara göra gott, något som demonstreras i en underhållande inledning där Roz klampar omkring i den djurtäta skogen och frågar alla möjliga krabater om de behöver hjälp, men det enda hon lyckas med är att skrämma vettet ur dem. Eller åtminstone de flesta.

Pungråttan Pinktail (Cathrine O'Hara) – och hennes tusen ungar som är fixerad vid död och mörker – tycker mest att Roz är spännande. Sedan har vi den utstötte, cyniske räven Fink (Pedro Pascal), som kanske är mjukare på insidan än vad man kan tro, och den nykläckta gässlingen Brightbid (Kit Connor), som efter att för första gången slagit upp ögonen knutit band till roboten som om den vore hans mamma. Roz, Fink och Brightbid blir en sorts familj av utstötta, som tillsammans försöker hitta sin plats i livet. Uppdraget för serviceroboten? Att lära Brightbid att flyga och göra honom redo för den årliga färden söder ut, som leds av den gentlemannaaktige gammelgåsen Longneck (Bill Nighy).

Den vilda roboten
Fink, Roz och Brightbid i "Den vilda roboten". Foto: Univeral Pictures

DreamWorks bästa film

På så vis är Den vilda roboten en ganska stillsam berättelse, åtminstone sett till dess yttre ramar. Bandet som Roz, Fink och Brightbid knyter till varandra är starkt och resan mot en oundviklig separation blir en emotionell upplevelse, även för oss i publiken. Dessutom visar sig skogen vara en ganska dramatisk plats, åtminstone för en stor och klunsig robot. Mot slutet växer berättelsen till att bli något mer än ett mysigt familjeäventyr om samhörighet och identitetssökande, när en ny dimension av action och spänning adderas. Lite galghumor bjuds det på med.

På förhand har Den vilda roboten jämförts med Brad Birds animerade mästerverk Järnjätten (1999), men utöver att en vänlig robot står i centrum och genrens vanligt förekommande teman om vänskap och en längtan hem, är det två väldigt olika filmer. Att Pixars storhetstid mer eller mindre är över, kan nog de flesta enas om. Frågan är om det äntligen är dags för DreamWorks att fylla tomrummet på marknaden efter högkvalitativ familjeunderhållning. De har varit aktiva lika länge som Pixar, men sällan lyckats imponera på riktigt. Äntligen var det dags. Detta är animationsstudions bästa film.

"Den vilda roboten" har biopremiär den 25 oktober.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL