Andor (säsong 1)
Andor är väldigt likt Rogue one – och jag älskar det
Det har blivit dags för en ny Star Wars-serie att ha premiär. Denna gång är det Andor. Filmtopps Jonathan Smeds har sett de fyra första avsnitten, och tycker det ser lovande ut.
Det är en mörk decemberdag 2016 när jag stiger ur biosalongen, med gåshuden påtagligt närvarande längs mina armar. Jag har precis sett Rogue One och är fullkomligt lyrisk. För mig är filmen precis så jag hade velat sett den nya trilogin. Man lyckades liksom balansera känslan av Star Wars men samtidigt ha en egen vinkel, vilket jag älskade. Tur är då att Andor dyker upp med samma känslor.
I serien får vi följa Cassian Andor fem år innan händelserna i Rogue One. Det här är innan han gått med rebellerna, och i galaxen är det imperiet som bestämmer. Några revolutionärer finns det inte, och Cassian själv är långt ifrån att vara en del av det som senare mynnar ut i Slaget vid Yavin.
Istället börjar serien med att vår huvudperson är på jakt efter sin syster. De splittrades som barn, och jag ska inte avslöja för mycket men kan säga att det är väldigt hjärtskärande. Syskonparet tillhörde en gång Kenari-folket, som drivits bort i effekterna av striderna mellan imperiet och republiken. Numera tycks Cassian var nästintill ensam i sitt slag. Ensam är han även generellt, samtidigt som han förvisso har vissa vänner.
Flera spännande karaktärer i serien
Bland dessa hittar vi Bix, en kvinna med skinn på näsan som gärna i alla fall utåt ses som en modig och ganska kall person. I avsnitten jag fått se har hennes inre inte utforskats jättemycket än, men det har skrapats på ytan och tycks vara intressant. Mer har dessutom utlovats från skådespelerskan själv på exempelvis den pressträff vi på Filmtopp närvarade på.
Här har vi, såklart, också en robotkompanjon, för annars hade det ju inte varit Star Wars. Den här gången är det protokolldroiden B2EMO, som väl tycks vara en mer känslosam version av R2. Har väl inte några större tankar om varken det ena eller det andra när det kommer till den.
Under Cassians sökande efter sin syster råkar han hamna i trubbel, och det slutar med att han blir efterlyst av en företagsmyndighet. Jakten leds av Syril Karn, en man vars mening i livet är att följa sin myndighet, vilket i förlängningen är imperiet. Han är bestämd att göra det han tror är det rätta, och hans jakt ger ett intressant perspektiv.
Seriens skurk är nyanserad, allting är verkligen inte svart och vitt. Jag kommer på mig själv med att jag nånstans förstår varför Syril så bryskt måste få tag på Cassian, ett betyg gott som något när det kommer till en series antagonist.
Stellan är med och imponerar
Nu undrar ni såklart: När kommer Stellan Skarsgård??? Lugn, ni får vänta ett par avsnitt, men till slut dyker han upp. Det är svårt att säga allt för mycket om hans karaktär, som heter Luthen, men mitt första intryck är att den är välskriven och passande för just Stellan. Han är som klippt och skuren till denna karaktär, som till stor grad är en no-nonsense-person som troligtvis gör vad som helst för att få ner imperiet.
Det jag verkligen gillar efter att ha sett de fyra första avsnitten är serien på många sätt mer känns som en krigs/revolutions-porträttering snarare än Star Wars. Då är vi inne på det jag skrev i början, om att känslan likt Rogue One är att det väldigt eget. Det är mer gritty och verkligt. Flera gånger får vi se hur de “vanliga personer” faktiskt påverkas av striderna.
Flera av de som jobbat med serien har själva påpekat detta och hur viktigt det varit. Jag kan inte göra annat än att gratulera och säga att de gjort ett synnerligen bra arbete på den fronten. För mig är Andor den bästa produktionen till Star Wars-universumet som gjorts sedan The Mandalorian hade premiär.
Humorn och värmen som för mig är ett måste i Star Wars finns fortfarande kvar, och även det där lilla magiska som man ändå vill ha. Balansen i det mer mysiga och det mörka är perfekt. Andor är inte bara en underhållande serie, den väcker även känslor och får en att tänka till både en och två gånger. Det finns mycket att gilla här. Samtidigt kan jag känna att den blir lite rörig emellanåt. Alldeles för många karaktärer introduceras, vilket även drar ner pacingen. I slutändan sitter jag dock och längtar efter att få se mer av serien.
Andor har premiär den 21 september, och då släpps de tre första avsnitten. Serien streamas på Disney+.