Green Book (2018) – Välspelat Oscarsbete
"Green Book" är typiskt Oscarsbete, där två män från olika bakgrund finner vänskap i varandra.
Detta är en redan färdigtuggad moralkaka, som dock kommer långt på fina prestationer av Viggo Mortensen och Ali Mahershala.
Peter Farrelly står för regin. Tillsammans med sin bror, Bobby, ligger han bakom några av 90-talets mest framgångsrika vulgokomedier, exempelvis Dum & Dummare och Den där Mary. I år verkar han ha ställt in siktet på att vinna en Oscar. För Green Book är typiskt Oscar-bete. Ett framgångsrikt sådant, verkar det som. För filmen har redan blivit nominerad till fem Golden Globe-priser, som kan ses som Oscar Light.
Vi har sett det här förut. Två personer från vitt skilda bakgrunder finner vänskap under svåra omständigheter. I det här fallet består dessa omständigheter av den trångsinta södern på 60-talet. För variationens skull är det den mörkhyade mannen som är sofistikerad medan den ljushyade mannen är en råbarkad buse. Moralkakorna vi serveras är mer eller mindre redan färdigtuggade när vi handmatas dem utan större ombestyr.
I huvudrollerna ser vi alltså Mahershala Ali, som vann en Oscar för ett par år sedan, och Viggo Mortensen, som varit nominerad två gånger. Detta känns så strategiskt att det nästan är löjligt. Jag kan dock inte förneka att dessa två herrar är väldigt duktiga skådespelare. De har fin kemi och lyfter det rent ut sagt simpla manuset till oanade höjder.
Green Book är dessutom en mycket snygg produktion över lag. Fotot lyfter fram skarpa färger och vackra landskap. Allt från kostym och frisyrer till scenografi är perfekta. Och då menar jag även när saker och ting ska se ostädade ut. När Viggo Mortensen glider omkring i kalsonger och linne ser han precis så sluskig ut som han ska göra. Det bästa rent estetiskt är nog den flotta Cadillacen som det omaka paret glider fram i. Den ser inte ut som en vintagebil, som den är idag, utan som en splitter ny bil, vilket ska vara fallet.
Jag tycker filmer som känns "Oscarsbete" är rätt tröttsamma. För de försöker inte tillföra något till konstformen, vilket jag tycker att en Oscarsvinnare ska göra. Istället försöker de bara uppfylla de hemliga kriterier som Akademin satt upp. "Green Book" är en typisk sådan film. Samtidigt kan jag inte förneka att det är en snygg och välspelad film, som dessutom är lite småtrevlig.