Bosch (säsong 7)

Ett hyreshus i ett fattigt kvarter eldbombas, vilket resulterar i ett antal dödsfall. Bosch (Titus Welliver) sätts på utredningen. Det tar inte lång tid innan han klurar ut vilka de skyldiga är. Det borde vara en enkel sak att gripa de skyldiga och ställa dem inför rätta. Men det är ju sällan så enkelt. De politiska spel som Bosch har varit tvungen att navigera runt under hela sin karriär är mer svåröverkomliga än någonsin.

En mix av gamla skolan och det moderna formatet

"Bosch" ger oss det bästa av två världar. Huvudkaraktären är väldigt old school. Han är konstant sammanbiten och lyssnar på jazz medan han sitter och bläddrar i analoga filer. Han låter både sin erfarenhet och sin instinkt leda honom genom utredningarna. Vid ett tillfälle i den här säsongen sitter han i förhör med en misstänkt som inte säger ett ord. Efteråt säger han att den misstänktes reaktion var allt han behövde. Samtidigt är Bosch en serie som utnyttjar det moderna streaming-formatet till fullo. Den moderna åskådaren föredrar följetången framför det episodiska formatet där ett fall presenteras, utreds och löses under 40 minuter. I Bosch får vi följa ett par fall under en hel säsong. Detta skapar utrymme för att måla upp en mer komplex bild av både brottet och utredningen.

Alla räknas, eller så räknas ingen

Bosch har ett motto; alla räknas, eller så räknas ingen. Detta betyder att alla offer förtjänar rättvisa, oberoende på om de är en senator, en snickare, en illegal invandrare eller en prostituerad. Det skulle vara en underdrift att kalla Bosch övernitisk. Han har skaffat sig många fiender under åren. I den sista säsongen försvåras hans utredning av ett politiskt rävspel som involverar kriminella gäng, FBI och högt uppsatta politiker. Men tror ni det sätter stopp för Los Angeles bästa mordutredare?

Dynamiska karaktärer

Jag tycker det kan vara tråkigt att se på serier med statiska karaktärer, som aldrig utvecklas. De återkommer vecka efter vecka, utreder ett brott eller räddar ett liv eller två utan att egentligen utvecklas. Då är det mer intressant att se serier där karaktärerna utvecklas. Bosch är som ett mellanting. I verkligheten utvecklas människor inte vidare radikalt. Bosch och de andra poliserna har sina principer och sina små egenheter.

MER LÄSNING: 10 deckare att streama i sommar!

Vi får uppleva deras komplexitet när de ställs inför olika situationer. Kommissarie Billets (Amy Aquino) är mordrotelns stabila och stöttande befäl. Liksom Bosch är hon principfast. I vanliga fall är hon dock mycket smidigare när det kommer till kontorspolitik. I den sjunde säsongen konfronteras hon med ett par riktigt vidriga manschauvinister. Det verkar som om hon inte kan vinna. Aquino får skina i många scener när Billets försöker reda ut en situation som bara blir värre och värre.

Det bästa med den sista säsongen av "Bosch" är scenerna mellan Bosch och hans dotter, Maddie (Madison Lintz). Maddie var en typisk tonåring när vi träffade henne i första säsongen. Nu är hon en självständig ung kvinna, som dessutom känner sin pappa väldigt bra. Konversationerna mellan far och dotter ger oss ett kalejdoskopiskt perspektiv av Bosch. Maddie är väldigt lik sin far, speglar honom på många sätt. Han är stolt över henne och hennes sätt att resonera, samtidigt som han säger ”var inte som jag”. Det är den typen av inre konflikt som gör Bosch till en så intressant karaktär.

Jag kommer sakna honom.