Irma Vep (säsong 1)
Hypnotiskt och satiriskt med Alicia Vikander
Miniserien 'Irma Vep' är den senaste titeln från HBO och bevisar ytterligare en gång att produktionsbolaget inte räds komplexitet och högstiliserade verk. Serien må sikta in sig på en smalare publik men den som ger den chansen får se något alldeles särskilt.
HBO Maxs nya miniserie Irma Vep är resultatet av vad som skulle hända om Inception (2010) och franska Call My Agent! (2015) fick ett kärleksbarn. En av seriens största USPar är att den är en remake på filmen Irma Vep (1996) från som centrerar kring inspelningen av Les Vampires, en åtta timmar lång stumfilm från 1915. Denna miniserie handlar i sin tur om en nyinspelning av sagda åtta timmar långa stumfilm och är dessutom medveten om filmen från 90-talet som i den cinematiska världen gjordes av samma regissör som nu ska spela in den igen.
Låter det komplicerat? Lugn, så illa är det inte.
I denna meta-remake spelar Alicia Vikander den amerikanska skådespelerskan Mira Harberg som reser till Frankrike för att komma undan de regnande erbjudandena från blockbusterfilmerna och istället få lite perspektiv i Frankrike. Inkastad i ett gäng med excentriska filmarbetare och skådespelare från Europas alla hörn ska hon andas liv i filmhistoriens legendariska första vamp, Irma Vep. Irma var mörk och sensuell och i regissörens (Vincent Macaigne) egna ord: rakt igenom ond. Mira finner ett märkligt band till karaktären samtidigt som hon måste tacklas med en kaosinspelning kantad av kufiska typer, och inte för att tala om gamla flammor som plötsligt dyker upp i hennes liv igen.
Det är något kittlande förtjusande med en serie som är fullt medveten om vad den är. Irma Vep är ett experiment från start med flera nivåer av berättande och trådar som nystas tillbaka i historien med riktiga och påhittade personer och påhittade personer baserade på riktiga personer. Liksom Interstellars ikoniska tagline "A dream within a dream" så leker serien med tittarens nyfikenhet och är inte rädd för att twista till det på oväntade vis för att hålla en på tårna. Den som förväntar sig en serie kryllande av plot twists bör dock sänka sina förväntningar. Det är inte själva berättelsen som är det fascinerande, utan sättet den berättas på. Den är ett stilistiskt pussel som överraskar med plötsliga sångnummer, klassisk fransk humor, svartvita inklipp av originalfilmen Les Vampires och framför allt lågmält, pyrande drama.
Trots det blir denna Irma Vep aldrig så komplex som den kunde ha varit. Det var möjligtvis inte regissören och manusförfattaren Olivier Assayas tanke när han beslöt sig för att göra en remake på sin egen remake men en kan inte undgå att undra vad hans motiv i sådana fall var om inte att göra en redan komplicerad och postmodern film ännu mer förbryllande.
Kanske är det jag som är ärrad av senaste årens serier med mindblowing plot twists och oåterkallerliga skeenden, men när man väl skalar bort all meta och kringelikrokberättande så lämnar Irma Vep mycket att önska. Allt för ofta fylls tiden ut av fransk, stammande humor som är rolig i sig men där jag hellre hade sett relationerna mellan i denna excentriska ensemble. Miras relation till sitt ex Laurie (Adria Arjona) är en av de mest elektrifierande i tv-rutan i år och ingen tvingar en att tänka "Men så kan man väl inte säga?" så mycket som den hämningslöse Gottfried (Lars Eidinger). Dessa karaktärer är hypnotiserande att följa och allt är förberett för att implodera på det mest utsökta, metafysiska vis.
Är du redo att slänga dig in i en hypnotiserade spiral av filmhistoria, saftigt drama och satir? Då väntar Irma Veps åtta avsnitt på HBO Max.