Roswell, New Mexico (säsong 1)
"Roswell, New Mexico" har potential till att utvecklas till något bra.
"Roswell, New Mexico" är en nyinspelning av "Roswell", som gick 1999-2002. Återigen är det utomjordingar och kärlek på tapeten. Frågan är om det kommer fungera lika bra den här gången.
Liz (Jeanine Mason) återvänder till sin hemstad, Roswell i New Mexico, efter tio år. Hon återförenas snart med Max (Nathan Parsons), som kunde ha blivit hennes stora kärlek. När hon plötsligt blir skjuten räddar Max henne genom att använda sin läkande kraft. Han är nämligen en utomjording med speciella förmågor. Denna händelse är startskottet för en händelseutveckling där skumma militära operationer, kärlek och utomjordingar är ingredienserna.
Detta är alltså en nyinspelning av serien "Roswell", som gick 1999 - 2002, som i sin tur baserades på böckerna Roswell High. I originalet spelades huvudrollerna bland annat av Katherine Heigl och Colin Hanks, som senare skulle ha mycket framgångsrika karriärer. Originalet kom rätt långt på sin blandning av science fiction, kärlek och tonårsdrama.
I nyinspelningen Roswell, New Mexico är karaktärerna äldre. Ingredienserna är dock detsamma. Utom tonårsdramat, så klart. Denna del har ersatts av melodrama. Personligen uppskattar jag ett fin liten melodrama, där kärleken är vacker och djup, men förhindras av yttre krafter. Men som med allt annat inom film och serier gäller det ju dock att det görs bra.
"Roswell, New Mexico" har en någorlunda skakig början. En del av detta beror säkerligen på att det faktiskt är bråttom i ett pilotavsnitt; på bara lite över 40 minuter ska grunden för en hel serie läggas. Detta gör att vi bjuds på extremt klumpig dialog, i vilken allt förklaras för oss i enkla ordalag utan någon som helst finess. I ett bra melodrama förs de viktiga och stora känslorna fram när karaktärerna pratar om vardagliga ting. I detta pilotavsnitt pratar de rent konkret om vad som händer och hur de känner utan att det känns vidare genuint.
Och på tal om genuint; rollerna spelas av ”skådespelare” som verkar vara hämtade direkt från en modellagentur. Med detta menar jag att de alla är väldigt snygga, men spelar över och nästan verkar läsa sina repliker från fusklappar. Värst är Nathan Parsons, som dessvärre också spelar huvudrollen.
Det finns dock en del som talar för att "Roswell, New Mexico" kan utvecklas till en någorlunda sevärd upplevelse. För det första är utomjordingarnas speciella förmågor rent ut sagt riktigt coola. Till skillnad från originalet har karaktärerna redan utvecklat och bemästrat sina förmågor. Isobel (Lily Cowles) har den mest intressanta förmågan, då det antyds att hon påverkade händelserna dramatiskt tio år tidigare med sin telepatiska förmåga.
Slutligen är jag innerst inne en romantiker. Även om Parsons verkar ha fått sina skådespelarlektioner av Gollum, kan det inte annat än värma mitt hjärta när kärleken mellan Max och Liz porträtteras i en fin scen som på ett bra sätt för samman melodrama med science fiction.
Även om första avsnittet av "Roswell, New Mexico" bjuder på klyschigt hemlighetsmakeri, klumpigt manus och kassa skådespelarprestationer, kan jag någonstans se att detta kan utvecklas till en någorlunda bra serie. Särskilt om de lyckas med kärlekshistorien.
Behöver du fler tips på bra serier att se spana in vår lista över de bästa serierna från 2019.