Those Who Wish Me Dead (2021)
Farsartad överlevnadskamp utan sting
Det är inte lätt att bry sig om huvudpersonerna i ''Those Who Wish Me Dead''. Detta trots att de jagas av två illasinnade torpeder genom en brinnande skog. Den begåvade manusförfattaren och regissören Taylor Sheridans senaste film är helkass.
MER LÄSNING: Bästa filmerna på HBO 2021
Det är alltid tråkigt att se en regissör man beundrar komma med en riktigt dålig film. Som ett fan vill man såklart gilla det ens favoriter producerar.
Men hur mycket jag än försöker, kan jag inte uppskatta Taylor Sheridans senaste film. Den är rakt igenom dålig och det är en smula förbluffande, eftersom Sheridan skrivit manus till briljanta filmer som Sicario (2015), Hell or High Water (2016) och Wind River (2017), som han dessutom regisserade. Alla tre är blytunga thrillers, var och en rotade i välskrivna storys med trovärdiga karaktärer vars öden man som tittare engagerar sig i.
Så är inte fallet med Those Who Wish Me Dead. I jämförelse med ovan nämnda verk är den att betrakta som en fars med stereotypa och endimensionella tråkmånsar.
I huvudrollen syns ingen mindre än Angelina Jolie, som spelar en traumatiserad brandman, stationerad i ett torn i Montanas vildmark. När en flyende pappa och dennes son (Finn Little) kraschar efter att ha blivit beskjutna av två hejdukar (Nicholas Hoult och Aidan Gillen), är det upp till Jolies karaktär att beskydda pojken efter att pappan omkommit, och förhoppningsvis offentliggöra informationen han satt på och mördades för. Exakt vad detta är för information får vi dock aldrig reda på. Inte heller klargörs vilken organisation torpederna jobbar för eller vilka motiv som finns bakom deras illdåd.
Nej, det blir ytterst ospännande att följa denna trötta och visuellt slappa (det är så mycket CGI att man storknar) katt och råtta-lek. Det finns liksom ingenting av substans här, utan till skillnad från andra överlevnadsthrillers – Den sista färden (1972) och The Grey (2011) kommer i åtanke – är Those Who Wish Me Dead förbluffande intetsägande.
Jag menar, som tittare ges vi knappt någon kontext till vad som ligger till grund för de två männens orubbliga vilja att ha ihjäl den stackars revisorn till pappa och hans son. Varför ges vi ingen större förklaring, så att vi åtminstone någorlunda kan förstå vad som står på spel?
"Eftertexterna kan inte komma snabbt nog."
Istället tycks Sheridan vilja spela alla sina kort på den sandpapperstunna storyn till Jolies karaktär. Hon ansvarade en gång för bekämpningsarbetet med en utbredd brand. Det gick snett: tre pojkar omkom och hon klandrar fortfarande sig själv. Som självmedicinering dricker hon och hoppar fallskärm från flaket på körande pickuper (det låter kanske konstigt och idiotiskt, men men).
Ja, vi fattar att hon därför kommer att knyta an till den lille grabben som hon nu åtagit sig att skydda. Ja, hon kommer att få någon form av inre upprättelse av att göra detta. Gäsp. Kan eftertexterna komma någon gång?
Nu är filmen baserad på en bok, så det är troligt att Taylor Sheridan haft vissa kreativa begränsningar, men jag kan inte låta bli att tro att filmen skulle blivit bra mycket bättre om också pojkens pappa överlevt bilkraschen i filmens inledning. Det, i kombination med mer information om den förmodade konspiration han kände till, hade bidragit till känslan av att något faktiskt stod på spel.
Those Who Wish Me Dead har släppts på HBO Max i USA och får sin svenska biopremiär 11 juni.