Westworld 2 säsongspremiär – Mystiken tar ny riktning
Mystiken tar ny riktning i säsongspremiären av Westworld.
Hur följer en serie som Westworld upp sin strålande första säsong? Det är bara att kolla in denna säsongspremiär för att få svaret. Första avsnittet bjuder på våld, romantik, ombytta roller och så klart, den där mystiken vi lärt oss älska i Westworld.
Första säsongen av Westworld var helt fantastisk. Som filmvetare var det lite av en våt dröm att se hur skaparna av serien gjorde en djupdykning i själva berättandet, som dissekerades, granskades och slutligen, som fågeln fenix, förnyades i kaos och våld. Den mest centrala frågan inom science fiction, det vill säga vad som händer när en robot får självmedvetande och vänder sig mot sin skapare, utforskades på ett filosofiskt vis. Manuset var många gånger poetiskt. Det som höjde Westworld över många andra serier var dock hur den drog in sin publik med mysterier av episka proportioner.
Att följa upp en så pass stark första säsong känns omöjligt. Men så är en av skaparna också Jonathan Nolan, det vill säga mannen som ligger bakom manusen till filmer som The Prestige, The Dark Knight och Interstellar. Om jag kortfattat skulle sammanfatta denna säsongspremiär av skulle det vara genom att säga att allt är som det ska och inte som det ska i Westworld. Reglerna har ändrats. Den här gången är det på riktigt för alla.
Det är ombytta roller när värdarna kallblodigt jagar ner människorna. "Man in Black" (Ed Harris) får äntligen uppleva parken som han tycker att den ska upplevas; med riktiga konsekvenser. Medan alla andra springer för livet, omfamnar han parkens nya regler. Bernhard (Jeffrey Wright) förkroppsligar hur världen vänts upp-och-ner, då han inte riktigt vet vilken sida han står på, eller ska stå på.
En stor nyhet för i år är att vi ser två svenska skådespelare i Westworld. Gustaf Skarsgård spelar Carl Strand, som skickats in för att rensa upp röran med värdarna. Fares Fares spelar en tekniker. Av de två gör Skarsgård det största avtrycket i denna säsongspremiär. Strand är pragmatisk och hänsynslös, men tar sitt uppdrag på största allvar. För vi får veta att det finns många gäster kvar i den park där nu hämndlystna värdar härjar fritt.
Precis som i första säsongen bjuds vi på storslagna vyer, mystik och poetisk dialog, fast utan att det känns som en upprepning. Nolan ska ha en eloge för hur han återanvänder värdarnas manus från första säsongen, men ändrar dess betydelse. Som i en scen där en människa säger till Dolores (Evan Rachel Wood):
"Can’t you see we’re sorry?"
Varpå hon svarar:
"Doesn’t look like anything to me."
Detta är en ironisk referens till hur värdarna ”ska” reagera när de ser något som bryter illusionen i parken.
Allt är sig likt i Westworld. Men den här gången är det på riktigt. Denna säsongspremiär bygger mästerligt vidare på det som etablerades i första säsongen. Samtidigt tar handlingen, karaktärerna och mystiken ut nya riktningar. Och det ska bli riktigt spännande att se vad som händer. Särskilt med tanke på hur denna säsongspremiär slutar.
Tidigare har vi även recenserat säsongspremiären av Westworlds första säsong. Spana in den och jämför vilken som var starkast.