Innan vintern kommer (2018)

Stefan Jarls korta film Innan vintern kommer hinner bara bli ett godkänt pilotavsnitt till en längre serie. Upplägget är fascinerande: det pågår ett form av krig i Sverige, en statskupp verkar ha ägt rum, men det finns en motståndsrörelse. På en bondgård bor en familj bestående av far, mor och son, och en dag blir de våldgästade av tre soldater. En spännande utgångspunkt som sagt, men problemet är att tid inte ges till så mycket mer än så.

Inledningen är lätt tröttsam, det är först när de tre soldaterna anländer till bondgården som det uppstår förväntan på vad som ska hända härnäst. Mannen i huset säger till soldaterna att han bor ensam, men när hans fru kommer hem efter att ha varit och handlat blir stämningen genast fientlig. Sonen gömmer sig i ladugården med hästen, hans bästa vän. Soldaterna är till synes bara där för att terrorisera, och deras handlingar blir bara värre och värre. Tankarna går till öppningsscenen i Inglourious Basterds, och även om det inte blir lika svettigt som där, är det här som Innan vintern kommer fungerar bäst.

Peter Andersson, Joel Spira och Valter Skarsgård (ja han är den fjärde brodern i Skarsgård-klanen att bli skådis) är lika otäcka alla tre som de vidriga soldaterna, medan Henrik Norlén och Eva Röse porträtterar hjälplöshet väldigt effektivt. Men filmens hjärta är sonen, det är genom honom vi får uppleva berättelsens händelser. Han spelas av Wilhelm Abraham, och även om han gör en bra insats ser det mer ut som om han följer Jarls instruktioner än att försvinna in i rollen, och det blir stundtals distraherande.

Mellan händelserna får vi ta del av en stadig dos naturmiljöer. Forsande hav, darrande löv och diverse olika djur som ska addera till stämningen. Försöken till symbolik känns mer pretentiösa än poetiska i mina ögon, även om fotot av Philip Øgaard i sig är objektivt vackert. Filmens främsta egenskap är alltså istället att lyckas skapa obehag, och Jarl är inte rädd för att visa något; en tupp som ska tillagas till middag blir av med huvudet i en spektakulärt äcklig scen.

Innan vintern kommer är självklart oerhört politiskt relevant, det går inte att neka. Paranoian i vårt land växer sig större, och kanske är vi inte långt ifrån den värld som speglas i filmen. Just därför hade en speltid på över 75 minuter varit att föredra. Det känns som om en mycket större film (eller serie) gömmer sig bakom det här alstret. Hur ser Sverige egentligen ut? Vilka individer hittar vi i motståndsrörelsen? Hur ska sonen i familjen lyckas överleva i den här världen? Vi hinner knappt fundera över dessa frågor innan allt är över.