Recension: Kärleksbevis (2022)
Högt betyg till Richard Hoberts nya biofilm
Richard Hobert är tillbaka med biofilmen "Kärleksbevis" som får högt betyg av Filmtopps recensent Nathalie Leth.
Thomas och Marie möts i deras gemensamma sommarstuga för att dela upp bohaget innan husförsäljning då dessa tu ska skiljas efter 20 år som gifta. Spänning och svartsjuka uppstår när Thomas nosar kring Maries hemlighet om hennes nya älskarinna Liz.
De nämner flera gånger hur de vill att skilsmässan ska gå civiliserat till. Vad som sen utspelar sig är en hägring av lugn och välvilja som genomsyrar filmen, precis som i relationen mellan det oäkta paret. Filmen maskerar sig som ett drama, men är i grund och botten en thriller, på samma vis som Marie låtsas som att allt är frid och fröjd och den nya kärleken Liz inte finns. Men tids nog genomskådar vi charaderna då allting hela tiden känns väldigt olustigt och krypande.
Förstärker känslan av obehag
Tids nog uppenbarar sig även ett skimmer av subtil surrealism vilket förstärker känslan av obehag. Detta är ett väldigt intressant sätt att framföra en berättelse om hjärtesorg som hämnd eftersom man inte verkar försöka trycka vidare hårt och övertydligt på våra knappar. Istället dras jag med av en obehaglig känsla av att saker bara är malplacerade och udda, ungefär som den tvåhövdade kalven på Naturhistoriska riksmuseet. Vi vet att kalven är harmlös men den väcker ändå en skock av fjärilar i magen av olustighet.
Det huvudsakliga temat i filmen rör sig kring begär. Begäret att känna sig sedd, begäret av passion och begäret av hämnd. Och någonstans i bakgrunden viskar den gamla klyschan: "Var försiktig med vad du önskar dig". Det må vara en klyscha, vilket inte är ett välkommet ord i något som ska vara intresseväckande, men det är en såpass välanvänd sådan att jag tar emot den med öppna armar. Filmskaparen Richard Hobert bjuder på högkvalitativt hantverk och har en otrolig kännedom om de karaktärer han har skapat. De följer en tråd där deras karaktärsdrag och unika livsberättelser lyfter tematiken vid precis rätt tillfällen. På så vis hålls spänningen hela tiden vid liv, från första till sista stund.
Kärleksbevis framförs av något av det finaste Sverige har, nämligen Rolf Lassgård, och han har samma kläm på sin talang som han alltid haft. Även Livia Millhagen och Hedda Rehnberg gör sig väl värdiga på bioduken i samvaro med den gamla räven.
Den största elogen vill jag tilldela Richard Hobert som med små medel har skapat en film som ger mig hopp för svensk filmindustri igen!