Life (2017)
Vår svenska stolthet Daniel Espinosa ligger bakom regin för denna sci fi-skräckis med stora stjärnor i huvudrollerna, bland andra svenskan Rebecca Ferguson. Life har ovanliga teman och unika scener, men det syns klart och tydligt att skaparna har låtit sig inspireras av Ridley Scotts kultklassiker Alien. Men tyvärr når Life inte upp till samma nivå.
En internationell rymdfärja skickas ut för att fånga en rymdkapsel, som har varit på Mars. Till besättningens förtjusning innehåller kapseln ett litet tecken på liv. Besättningens glädje blir dock kortvarig när det visar sig att de har underskattat den främmande varelsens styrka och intelligens.
Filmen inleds med en lång scen där vi får se besättningen göra sig redo för att fånga in den kommande rymdkapseln. Vi som tittare får, likt besättningen, glida runt i skeppets gravitationslösa korridorer. Kameraarbetet är väldigt snyggt uttänkt och jag som får känna mig som en i besättningen. Om jag inte hade blivit bortskämda med liknande scener i filmer som Gravity och Interstellar, hade nog denna scen haft ännu större effekt på mig.
Strax efter detta visar filmen upp sin största svaghet genom att dumförklara tittarna. Istället för att introducera karaktärerna med naturliga dialoger, intervjuas istället besättningen av några amerikanska barn via Skype. Den "kringe-värdiga" scenen är över på några minuter, men filmen fortsätter att förklara allt som händer i minsta detalj istället för att låta åskådaren tolka saker själv. Detta gör att det blir svårt att utveckla någon sympati för karaktärerna, som tvingas att förklara allt som sker genom stela dialoger. Ryan Reynolds karaktär Roy Adams är däremot undantaget. Reynolds har på något sätt lyckats undvika alla stela dialoger, och istället bjuder han på sköna one-liners á la Deadpool.
Fast den stora stjärnan i filmen är utomjordingen som har fått namnet Calvin. Trots att den datoranimerade varelsen egentligen inte ser värre ut än en brännmanet, är den genom sitt sadistiska beteende fruktansvärt skräckinjagande. Scenerna där den attackerar sina offer är brutala och obehagliga.
Espinosa har lyckats kombinera sci-fi- och skräckelement på ett riktigt snyggt sätt. Kameraarbetet och specialeffekterna är välgjorda och vissa scener är riktigt minnesvärda. Tyvärr faller filmen på stela dialoger och osympatiska karaktärer. Med dessa erfarna skådespelare och manusförfattare hade jag hoppats på lite mer. I väntan på Ridley Scotts kommande Alien-uppföljare, Alien Covenant, fyller ändå Life mitt behov av att se monster i rymden.
Bäst: Calvin
Sämst: Stela dialoger