Recension: Memoir of a Snail (2024) – Oscarsnominerade favoriten
Tragikomiskt om snigelfixerad outsider
På filmfestivalen i Göteborg visades den Oscarsnominerade stop motion-filmen ”Memoir of a Snail”. Filmtopps Eric Diedrichs recenserar.
Australien är ett rätt spännande filmland. Inte för att de ligger bakom särskilt många klassiker, utan för att de titt som tätt tar ut svängarna lite extra. Memoir of a Snail är något så ovanligt som en tragikomisk berättelse om kvinna som är besatt av sniglar och som kämpar med allt från sina inte demoner till att falla offer för en fettsugen ”feeder”. Därtill är den gjord med den notoriskt tidskrävande stop motion-tekniken och som grädden på moset (eller snigelspåret på rosen?) gör nationalskatten Nick Cave en cameo och stjäl showen med sin distinkta röst.
”En ständig outsider i leranimationernas motsvarighet till grådaskig diskbänksrealism”
Möt Grace Pudel (Sarah Snook), en melankolisk horder som föredrar sina sniglars sällskap framför sina medmänniskors. Efter att hennes enda vän, krutkärringen Pinky (Jacki Weaver), har gått ur livet, berättar hon sin väldigt tragiska historia och citerar Kierkegaard. Det är en berättelse om familjesplittringar, död och utanförskap. Att växa upp som en ständig outsider i leranimationernas motsvarighet till grådaskig diskbänksrealism. Tragikomiskt ska det vara, men humorn är sällan tillräckligt grov för att skina igenom Pudels dystra berättelse eller tillräckligt lätt för att ge den guldkant.
Men visst finns det en handfull smarta ögonblick och några härligt punkiga sekvenser – särskilt när Pinky kommer in i bilden med sitt närmast mumifierade ansikte, dolt under en ocean av rynkor och med en cigarr ständigt hängande i mungipan.
Chans på en Oscar
Som så många andra filmälskare blir jag alltid extra glad när en stop motion-film kommer till världen. Det är nog också en anledning till att de så gärna blir nominerade till de stora filmpriserna, även om de kanske inte riktigt förtjänar det. Memoir of a Snail är ett rätt bra exempel på detta, för även om filmen har sina stunder ligger ett större nöje i att imponeras över de tekniska aspekterna än själva berättelsen i sig. En Oscarsnominering för Bästa animerade film är att ta i.
Visst är det sevärt, men sällan mycket mer än så. Omvärldens kritiker tycks däremot inte hålla med mig. I skrivande stund har Memoir of a Snail höga 83 av 100 på Metacritic.
”Memoir of a Snail” har svensk biopremiär den 28 februari.