A Week Away (2021)
Ungdomsnischade musikalerna tycks göra comeback, men det är tveksamt om "A Week Away" kommer att slå utanför hemlandet.
Netflix testar vattnet i den svåra ungdomsgenren med en somrig musikal. I denna feelgood-rulle söker en ung vandal försoning på ett sommarläger och hittar något bättre – en familj.
Will (Kevin Quinn) är en klipsk men rastlös tonåring som sedan sina föräldrars bortgång har flyttat från hem till hem och ägnat tiden åt småskaliga brott. När han stjäl en polisbil har han satt sin sista potatis och hotas att skickas till ungdomsfängelse. Som av ödets nyck dyker en hurtig campingledare upp och erbjuder en plats på Camp Aweegaway. Will är villig att göra allt för att slippa ungdomsfängelset så något skeptisk tackar han ja.
På lägret träffar han vänner och rivaler som håller honom på tårna. Här får Will också upp ögonen för Avery (Bailee Madison) som verkar vara perfektionen själv. Sommaren bjuder på gemenskap, tävlingar och framförallt sång som kommer förändra Will för alltid.
Personer som har vuxit upp under Disney Channels storhetstid kommer finna något nostalgiskt över A Week Away. Platsen har stora likheter med Camp Rock som introducerade nutida stjärnor som Demi Lovato och Nick Jonas. Även premissen om en kille från en tuff krets som faller för fröken perfekt återfinns i High School Musical. A Week Away har inte samma produktionskvalité som dessa milstolpar, men det finns definitivt samma oskyldiga, humoristiska anda som ger ett litet leende på läpparna.
Handlingen är förutsägbar på sina ställen. För ofta komprimeras tiden av glättiga montage där det skulle ha behövts riktiga konversationer eller konflikt för att filmen skulle få samma kärnfullhet som sina förfäder. Karaktärerna är ganska stereotypiska men det är inget ovanligt i musikaler. Det finns den söta tjejen, den nördiga vännen, den lurige rivalen och de något pinsamma vuxenfigurerna. Det som håller dynamiken intressant är räven Wills kriminella bakgrund bland dessa höns av perfektion.
Musiken är poppig och catchig om något överslätad med autotune men det kommer man inte undan. Dansnumren är ingenting att tappa hakan över men framförandet är väl genomfört. Det som kan vara svårsmält för svensk publik är de tydliga amerikanska referenserna, och då främst den kristna undertonen. Ibland kan det bli lite mycket men filmen kan skämta med sig själv vilket gör det överkomligt.
Det finns utrymme för uppföljare och det skulle inte förvåna mig om Netflix skickar tillbaka Will till Camp Aweegaway för ytterligare rannsakande. Kanske vågar de sig på någon annan genre än lovsjungande tuggummipop då.
MER LÄSNING: Nya och bra filmer på Netflix!